Hm. Hej, här är jag, sa jag – och sen blev det inte mer. Jag vet inte riktigt varför jag inte skrivit något sedan dess – egentligen var det det jag hade tänkt göra den här veckan. I lugn och ro, de sista rastlöst skälvande dagarna före kursstart.

Istället har jag varit alldeles för rastlös för att kunna sitta still och skriva, inte för att huvudet är tomt, utan snarare tvärtom. Tankarna är som en ilsken getingsvärm i huvudet, och jag har ingenstans att göra av den – ännu.

Första kursen drog igång igår. Digitalt foto och bildskapande, Högskolan i Dalarna. Egentligen min sidokurs, eftersom språkpoliskursen går före allt annat det här året. Men den känns också väldigt intressant och ganska nyttig för en kommunikatör som valt att satsa på bredd snarare än nisch.

Till min stora glädje kommer ett moment med studiofotografering att ingå i fotokursen. Studiofotografering är något jag aldrig försökt mig på, men ofta tänkt att jag skulle vilja göra. Nu blir det av!

Och så språkrådgivningen då. Den börjar på lördag – lika aktuell som någonsin förut.

För ett par veckor sedan var språkvård på tapeten för att Ulrika Good, som är copywriter på  fick nog av språkpolisfasoner – och skrev ett blogginlägg jag lika gärna kunde ha skrivit själv, om attityder hos självutnämnda språkpoliser. Jag kände mig själv lite stärkt av hennes text, tyckte det var skönt att få lite sällskap i känslan av att språkpoliskåren faktiskt har diverse inslag av ganska otrevliga typer som mest gör språkvården en otjänst genom att prioritera självhävdelse över hjälpsamhet*.

Alla kände givetvis inte så inför det hon skrivit.

Jag gjorde ett besök i den Facebookgrupp Ulrika länkade till i bloggtexten, och som en kollega redan några dagar tidigare nämnt i ett annat sammanhang. Där möttes jag av en diskussionstråd om bloggtexten som jag inte kan beskriva på annat sätt än som rena härskartekniker. ”

”Thank you for making my point”, skulle Ulrika Good kunna ha sagt om saken – för det var ungefär det gruppen lyckades med i sina protester. Bevisa att hennes text var helt riktig.

Några dagar efter den här diskussionen blev Patent- och registreringsverket JO-anmält för brott mot språklagens §11, som säger att ”Språket i offentlig verksamhet ska vara vårdat, enkelt och begripligt”. Språkkonsulterna hade själva gjort en ansökan till PRV, och fått ett föreläggande till svar som var så snårigt och tillkrånglat att språkkonsulterna menade att det inte kunde påstås vara ”vårdat, enkelt och begripligt”. Och JO-anmälde myndigheten.

Jag tycker att de gjorde rätt som anmälde, och jag tycker att JO gjort fel som lagt ner ärendet utan prövning. För det här handlar inte om huruvida texten är begriplig för Språkkonsulterna eller JO:s jurister. Jag är övertygad om att de alla förstod föreläggandet mycket väl. Men skulle vem som helst ha förstått det? Vem som helst av oss medborgare i staten Sverige, som PRV och alla andra myndigheter faktiskt jobbar och är till för. Det tror jag inte.

Men JO säger att texten är begriplig, för juristerna på JO förstår den och då måste ju alla andra också göra det. Alltså har lagen efterföljts. Det är enkel juristlogik.

Men det är inte medborgarlogik.

För rätt många år sedan jobbade jag i en myndighet som hade en enkel, informell vision. Den löd: ”Vi är till för medborgarna*”. Allmän konsensus i myndigheten var att denna vision skulle genomsyra allt vi gjorde; varenda beslut, varenda ordval i varenda kontakt med allmänheten, varenda utgift i budgeten skulle kunna härledas ner till detta. Vi är till för medborgarna.

Mot den bakgrunden är jag besviken på hur det gick med Språkkonsulternas JO-anmälan. Jag tycker att den borde ha tagits på allvar, och läsbarheten prövats utifrån ett verkligt medborgarperspektiv.

För nej – ett språk utarmas inte av att man förenklar sitt sätt att använda det. Utarmning är det som händer när man inte låter språket utvecklas och följa samtiden.

Samtiden idag är att Sverige är en demokrati som slagit fast att språk är en viktig demokratisk faktor, och därför ålagt sina myndigheter att i alla kontakter med medborgarna uttrycka sig ”vårdat, enkelt och begripligt”. Och då ska det vara på medborgarnas villkor, inte juristernas.

Ja, ni ser ju. Jag går igång på alla cylindrar av de här sakerna – och gosh, vad jag har mycket att gå igång på…! Vi kan nog konstatera att jag har definitivt valt rätt utbildning, och jag är mycket redo att sätta igång.

Det kommer att bli ett roligt år det här!

 

***

*) Okej, det var ett annat ord som användes då, men vilken myndighet det rör sig om kan göra det samma, så ”medborgare” är i sammanhanget synonymt nog. Visionen skulle funka – och behövas, rent av…? – på vilken myndighet som helst.