#blogg100: Släppa ut barnen på nätet…?

Nu är det sportlov, och efter snabbvisiten på nordliga breddgrader ska vi fira hemmasemester i stan, och göra alla utflykter som man aldrig riktigt hinner med – vare sig under skolveckorna eller på helgerna.

Dessutom har jag tänkt passa på att IT-uppdatera barnen lite grand under lovet.

I förra veckan hörde två mammor till barn som storsonen lekte mycket med på dagis av sig med hälsningar från sina söner, som undrade om E inte har Skype. På skolan hemma i Norra Utposterna har barnen fått iPad och det har blivit populärt att barnen Skype-ar på kvällarna, och även spelar Minecraft tillsammans.

Här är ju skolan så att säga lite mer ”low-tech”, så barnens enda kontakt med iPad och annan IT har varit hemma på helgerna när de spelar Minecraft och kollar på YouTube. iPadens potential för tvåvägskommunikation har jag inte riktigt visat dem ännu…

Jag funderade lite på barn och IT när väninnans dotter lade till mig på Facebook. Jag blev lite ställd där, faktiskt, och tyckte mest att det där verkade lite i tidigaste laget… Skype har jag också tänkt på som hastigast – fast i relation till andra vänner, och sen har det inte kommit längre. Förrän nu.

Och det är klart de måste få lära sig – och egentligen ett jättebra sätt att hålla kontakt med kompisar hemma. Fast jag blir ändå nyfiken – hur gör andra? Vilka nättjänster får dina barn använda, under vilka former, grad av kontroll och så vidare? Och från vilken ålder?

Är det förresten vanligt att barnen får iPads från skolan? Vanliga kommunala skolor? Jag blev lite förvånad över det, måste jag säga – och blir lite nyfiken på hur skolor använder iPad som undervisningsstöd…? Jag är helt övertygad om att det är bra – att det kan stimulera lärandet på helt andra sätt än papper och pennor, så det är inte som jag ifrågasätter, jag är bara nyfiken.

Berätta, berätta!

 

5 comments
  1. Min yngsta skulle inte gå vara på FB och liknande. Hon gillar we <3 it, ett slags pinterest.

    Ställ din andra fråga på FB hos mig, jag har en perfekt informant. 🙂

    Och din dikt, jag trodde den var gammal, det var märkligt när jag förstod att du skrivit!

    1. Jamen du ser – det finns ännu fler ställen på nätet som jag inte ens känner till. Men bara e-post – hur mycket ska de själva få rå över den? Har skapat en adress till barnen, men vilken maskin ska jag lägga lägga den på? Deras iPad? Min? Ska jag kräva att få övervaka allt…? Det blir ju också knasigt – i längden åtminstone. Var ska man dra gränsen? Och när…?!

      Perfekt informant låter bra – återkommer, sen när du renoverat färdigt! <3

  2. Det ÄR svårt, med barnens närvaro på webben. Vi diskuterar det hela tiden hemma. 10-åringen använder Skype istället för telefonen med sina kompisar, det känns ganska okomplicerat. Däremot är vi inte överens ännu om tex Instagram och att blogga (som hon gärna vill).
    Ipads blir vanligare och vanligare i undervisningen, men våra barns skola har inte börjat med det så jag vet inte riktigt hur det funkar ännu.

    1. Skype är det vi ska börja med nu. Men sen är ju Minecraft i sig socialt, eftersom de (tydligen) kan spela tillsammans. Jag börjar få dåligt samvete över att jag inte satt mig in i spelet bättre än jag har – för jag har liksom inte koll på ”svaga punkter” i programmet… Och sen då som sagt – hur mycket kontroll är ”lagom” kontroll…?

      Jag ska prata lite mer E’s kompisars mammor om hur det funkar med iPad i undervisningen – kan ju blogga om det senare, om jag får veta något matnyttigt. Jag är som sagt väldigt positiv till det, men det är inte alldeles okomplicerat med att släppa ut barnen på nätet. Och man har ju knappast några egna referensramar att gå till… #stenåldersmänniska 😉

  3. Skype har båda och jag tycker det är bra.
    Första tiden noggrann diskussion om vem man lägger till och vad man pratar om. (10-åringen träffar ju nya vänner på andras Minecraftservrar och låter en del av dem spela på hans egen. Då vill man också skypa med dem. ) Nu efter ett halvår bara lite föräldrasnack då och då, att man vet vilka hans kompisar är. Syrran är vän med dem av storebrors kompisar som hon känner i verkligheten, inga andra.
    Om kompisar visar länkar som är obehagliga eller läskiga stoppar man filmen (det är oftast toutube) direkt man ser att det här är något konstigt. Man berättar sedan för mamma och pappa (och vi har berättat att internethistorik går att kolla). Om det skulle misskötas så stänger vi av uppkopplingen, här är vi hårda. Vi pratar om det som finns på nätet och hittills känns det som att vi har haft jättebra diskussioner om livet, människan och allting, hur man beter sig för att vara en schysst kompis och må bra. Lite tankar om feminism, empati och allas lika värde går fint att få med i grunden.
    För med kompisar på internet och öppet för spel, så är ju dörren liksom gläntad till det mesta.
    Med detta som grund får de vara på FB (de fick det från början, utan vänner, för att kunna spela Castleville, ett typiskt sådant där Farmville-spel). Cirka hälften av fjärdeklassarens klasskamrater är där. Vi har sökbart namn bara för vänners vänner, och pratar gemensamt om vilka bilder som läggs ut på barnen (av oss och av dem), samt om vad man gillar. I första klass är det inte fler än två-tre stycken, och de är som vår E, typiska småsyskon som har fått hänga med för att de följer allt som storasyskonet gör, lättare då att de får ett eget.
    E, nu 7,5 år har också fått spela Moviesrarplanet som är ett barncommunity med minispel mm. Hennes jämnåriga spelar och hon gillar det mycket, men där får man ha koll på kvinnorollen tycker jag. Det är mycket ”klä sig fin för att behaga och bedömas” (papperdockor, inte foton, men ändå, attityden).
    Ja, det är mycket vi funderar över, men det känns i alla fall som vi kan prata oss till att vara eniga i mycket, och som att det är bra att kunna prata med dem om medan de växer.

Lämna ett svar till Linda Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *