Julen kom, julen gick – och bloggen blev tyst, som på en given signal, efter adventstidens åtminstone nära nog dagliga bloggande. Det kändes lite snopet, även för mig, jag vete tusan vad so, hände där riktigt…? Möjligen såg jag en smula för djupt i chokladkartongen, blev baktung på kuppen och fastnade sålunda i soffan? Å andra sidan – i soffan står min gamla bärbara dator, fullt duglig att blogga på (för övrigt medskyldig till de flesta av adventstidens bloggtexter).

Eller så blev det helt enkelt en smula intensivt, med allt julfirande – trots att vår paroll (särskilt min) för årets julfröjder var ”Lugn och lathet”. Inte har vi gjort mycket – men att göra så lite som möjligt tar också tid. Tydligen.

Hur som helst – jag håller på och så smått dammar av fotointresset igen, det har jag nog nämnt nån gång eller två. Fast kompaktkameraköpet i våras blev en klar nitlott – jag blir inte kompis med den Olympus XZ1 jag efter många om och men valde den gången. Inget fel på kameran, säkert – men jag trivs inte med den. Liten och pluttig och jag hittar ingenting när jag behöver det – GAH!

Så nu letar jag tjockkamera (ja, digital systemkamera, alltså) igen. Min gamla trotjänare, en Canon EOS 400D inköpt under stor vånda i början av 2007, börjar bete sig knepigt, tjura och inte vilja snacka med objektiven. Inte ofta – men ofta nog att kännas opålitligt.

Och min vana trogen ville jag förstås gå vetenskapligt till väga – så jag började med att sortera mig genom Canons hela register av digitala SLR-kameror… Och konstaterade att jag inte gillar någon av dem. Eller jo – jag gillar dem som kostar för mycket, men… Ja. Det var ju det, dårå.

Så, steg två blev att fråga ”proffsen” på ett fotoforum jag gick med i i våras. Bwahahahh! Jag borde veta bättre än att beblanda mig med såna ställen. Forum överhuvudtaget, fotoforum i synnerhet…

Men tro mig – jag har bitit ihop om mycken dumhet där. Ibland har jag fått svar som varit ultranördiga men så ytterst dunkelt uttryckta att jag bara kunnat gapskratta åt dem, men jag har svarat artigt – eller i värsta fall med tystnad. Ja vadå, jag är inte mer än människa, okej?

Men häromdagen fick jag en sån riktig ”lilla gumman”-kommentar, så då brast det slutgiltigt och jag drog en harang om att taskig attityd och ”teknofloskelgrekiska”* väldigt sällan innebär att folk vet vad de yrar om, och att jag hoppas att andra nya/ovana som läser dravlet har vett att inte gå på bluffen. Ungefär.

Sen drog jag. Forum är inte min grej.

Den där ”lilla-gumman”-kommentaren handlade om att jag hade ställt en fråga någon tydligen tyckte var så dum att det gick att ta egna poäng på den.

(Det hade med Raw-format och brushantering att göra – kameran jag tittar mest på anses i de flesta tester vara svag just på brushantering, och jag försöker luska i vad det innebär i praktiken, och hur långt jag kan kompensera med efterbehandling.)

Jag tror frågan jag ställde var ungefär ”Vad behöver jag lära mig?” – och att stämpla en sån fråga som dum, ursäkta mig, men det gör bara idioter. (Och det där kan ni ta som en rent objektiv sanning!)

Grejen är – som jag ser det – att många av de här tomtarna liksom känner sig ”duktigare” om de får det de gör att framstå som jättesvårt, något för de invigda, hyperintelligenta och utvalda få.

Men både foto och bildbehandling är hantverk – inte partikelfysik.

Så medan jag fortfarande var lagom ”uppretad” över alltihop, impulspröjsade jag för 12 månaders medlemskap på Moderskeppet Guld. För att jag vet att Moderskeppet har samma allmänna inställning till bildbehandling som jag har – att det är hantverk som man lär sig genom att göra och experimentera.

(Visst – det finns mycket teknisk överkurs utöver det pragmatiska hantverket – men det är inte där man börjar, och ärligt talat? Det är fortfarande överkurs.)

Hehe – det roliga är att fyra videoklipp in i introduktionen av Moderskeppets ”Allt om Raw”-kurs säger Mattias Karlsson just det där, som jag just fräst ur mig på fotoforumet. Att bildbehandling (även i raw) är ett hantverk, och att man lär sig bäst genom att experimentera. Hehe! Jag visste väl att jag hamnat rätt där.

(Och ja, bilden föreställer en sida ur mitt anteckningsblock. Analoga anteckningar om digital bildbehandling. Hur logiskt som helst…!)

***

*) Jodå, teknofloskelgrekiska är ett riktigt ord. Det har bara inte riktigt hunnit in i SAOL än.