[iframe src=”https://embed.spotify.com/?uri=spotify:track:08oWLvHFeNppWqvQdJHgnG” width=”300″ height=”380″ frameborder=”0″ allowtransparency=”true”]

Jag kämpar hårt med att uppbringa den där gäckande julkänslan. Stämningen. Ögontindret. I don’t do Christmas, egentligen. Fast man måste ju – för barnens skull och så. Men idag kände jag faktiskt en liten liten glimt av något som måste ha varit julstämning: När lillsonen stod framför min iPhone (parkerad i högtalare) och skrålade med i We wish you a merry Christmas. Går inte att ta fel på känslan i hans sång inte – och klart smittsamt!

Ambitionen är att dra igång någon form av julbak i helgen, tänker att dofter också kan trigga Da Real Thang, på något sätt. Tänker pepparkakor. De här. Barnen lär tycka de är asavärldsatrista, för att de är skurna och inte ser ut som tomtar och troll och bockar och hjärtan, men jag tror de här är godare. Dessutom matchar de vårt yttepyttiga lilla tyska kök bättre…!

(Och det här inlägget skrevs med både skygglappar och hörselkåpor inför världens ondska som visat – än en gång – att mänskligheten inte kan handskas med fri vapenhandel.)