Häromdagen såg jag filmen Drive. Jag var trött och kände mest för att se på hjärndöd film med underhållningsvåld och rappa repliker – och hade den felaktiga uppfattningen att Drive var en sådan film. Därför blev jag besviken, filmen var inte alls vad jag hade velat se just då. Våldsam, ja – men långsamt och närmast lågmält våldsam. Men samtidigt går jag ju fortfarande och tänker på den, så någonstans måste den ändå ha gjort intryck.

Och så var det ju musiken. Den kan jag verkligen inte släppa.

(Va…? Om det här inlägget mest var en ursäkt att få testa Spotify-knappen som lanserades för en evighet sedan men som jag inte testat än? Kanske det…! 😉 )