Etikett: scrapbooking

…hittade jag en gammal layout, så jag åtminstone kan pynta bloggen med lite gammal skåpmat. Den här är alltså INTE från Kolbäck, och som ni ser är det lite äldre bilder jag dammat av och scrappat. Det är ganska roligt – att scrappa bilder som inte är rykande färska och aktuella, men som väcker minnen ändå.

Och så kan jag meddela att det INTE blev något pyssel framför dumburken ikväll, men att jag trots detta anser mig ha varit riktigt duktig ur pysselsynpunkt.

Igår på träffen, delade jag bord med alltid-lika-välorganiserade Mimmi. Och jag kunde nästan SE hur hennes nackhår ställde sig i givakt när jag halade upp en decimetertjock trave lösa Quickutz-dies, med blandade alfabet, shapes och småttågott i största allmänhet, nedslängda i stora väskan utan inbördes ordning. Under dagen kom högen att växa ytterligare, eftersom det är sååå mycket roligare att ta UT dies än att sätta in dem i pärmarna igen.

I fallet shape-dies var det så att högen bildades då jag skulle sortera upp och få ordning på min, numera rätt talrika, samling stansjärn (misstänker att jag trädde över 100-strecket för ett tag sedan). Jag kom halvvägs och sen ”bidde” det inte mer, hälften av diesen låg då huller om buller i en sidoficka i förvaringspärmen, medan andra hälften drällde omkring lite hipp som happ i plastfickor, med påbörjade indexsidor slumpvis instuckna emellan.

Nu är förvisso indexsidorna lika halvfärdiga fortfarande – men idag fick jag sorterat in HELA traven dies, och dessutom i en begriplig ordning som jag tror kommer att göra det lättare att hitta bland den massiva mängden dies jag råkat samla på mig. Känns rätt fint, faktiskt!

Ja, fråga mig inte hur det gick till, men jag lyckades på ca 30 minuters intensiv pysselshopping, fördelat på 4 minuter på Panduro och 26 på Landstoken, bränna nästan 1000 riksdaler. Och jag vet knappt vad det var jag köpte egentligen. Intet nytt under scrapsolen, med andra ord.

På Panduro gick jag löst på glittrigt dekorfoam (eller vad sjutton heter det? Sånt där man gör foamstamps av, fast tunnare…?), 4 ark och så ett mönsterpapper, 100 spänn, snabba ryck.

Sen bar det av till Landstoken, och efter ett misslyckat försök att agera BIA-hallick åt Anna-Carin, ägnade jag mig helhjärtat åt att botanisera i eget intresse. Men vad var det som blev så dyrt egentligen?? En ny scraps-förvaring blev det, den kostade 299:- så det var ju en modig del av de 890 jag brände.

26 fack har den här lilla babyn – det blir värsta lyxen för mig, jag kan toksortera mina scraps som aldrig förr! Och den känns stabil och bra – förr har jag haft problemet att väskor går sönder, eller inte rymmer så mycket som jag behöver. Det BORDE inte bli så med denna. Tycker man…

Men sen då? Nästan 600:- till brände jag – på vad? Bulkprylar mest: tiny alfastickers, prima-rosor… Och så en ny stor hörnrundare istället för den jag pajade före sommaren. En uggle-die i revvo-size, bara för att den är så sjukt söt… Hm, och så lite presentgrejs. Sisådär – 890 spänn, putz weg. Jo! En röd 1-tums BIA-spiral också, och 5 vita cardstock – inte Bazzill, för det hade hon inte, annars skulle jag ha köpt 10-20 stycken istället för fem. Ska det vara så ska det vara rejält.

Så – det mest revolutionerande köpet var förvaringsväskan, som känns mycket lovande. Scrapsförvaring är för de flesta scrappare en sekundär grej, nåt man tager vad man hafver för att förvara i. Men för mig gäller:

1) verktygsväskan, Tote-ally-Cool-Tool-toten
2) scrapsförvaringen
3) PaperTakern med nya papper

Faktiskt – i den ordningen. Bara en sån sak som att jag släpar scrapsväskan med mig till varenda träff – trots att den tar upp halva Navigatorn. I den nya väskan kan jag nog klämma ner hela papper så jag klarar en träff också – och skippa PaperTakern helt och hållet.

Så det känns najs, faktiskt. Förvaring är bra grejer. Ordning rockar. Nu fattas bara lite hederlig pysseltid också – men än är jag på vift i de småländska skogarna, och får vackert vänta tills jag kommer hem igen. Fast jag har faktiskt släpat runt ett par färdiga layouter i datorn hela semestern, så dem kan jag ju bjuda på nu när jag ändå inte har något bättre för mig. Fast en i taget, förstås. Man vet aldrig när jag får idétorka nästa gång…!

Den här layouten bevisar – om jag någonsin tvivlat – att jag är en idiot om jag någonsin tittar på, eller ödslar pengar på, så kallade dekorationer. Vad ska jag med sånt till? Jag använder det ju inte!

Den här bilden ska jag använda till Elias studentskylt – det bestämde jag redan när jag tog den, för 2 år sedan.

Den är så Elias – den tuffa ytan, som bara knappt döljer den mjuka insidan. Men trots att jag tycker så mycket om den här bilden, och har den utskriven i flera storlekar och varianter – så har jag inte scrappat den förrän nu.

Skandal – men vissa bilder tycker jag liksom för mycket om för att kunna scrappa. Jag måste tvinga mig att göra dem – för att faktiskt få in dem i albumen. Det är ju lite så – de bilder som inte scrappas, de finns inte. För de finns antingen bara på datorn, eller så ligger de i nån låda med bilder som jag har TÄNKT att jag ska scrappa. Nån gång.

Nåja, nu är den här gjord i alla fall. Och ja, jo, jag gillar nog den här LOn ganska mycket faktiskt. I all enkelhet – som vanligt.

Nä, mycket scrappat blir det inte nuförtiden – inte sen då när jag var sjuk och tog mig an surdegshögen. Men sen storknade jag visst på det också, för några fler surdegar bidde det inte. Men jag har ju några kvar som jag inte visat än, får väl portionera ut dem lite så att det verkar som om jag gör något.

Ärligt talat, jag är sjukt trött på scrapbooking just nu. Det känns okreativt, allt ser likadant ut och jag saknar nytänkande – både från min egen sida och från materialtillverkarna. Det finns inga nya mönster att trycka papper i, inga nya färgkombinationer, och en ny sorts blingstenar gör ingen revolution. Diecuts känns gammalt (även om jag fortfarande med förtjusning köper och samlar vidare) och ska jag vara ärlig känns det som om de nyheter som släpps handlar om att scrappa snabbare, få ”mer gjort” – inte om att tillföra den kreativa processen något spännande eller lekfullt.

För mig har scrapbookingen blivit för mycket bransch, för lite konstform. Allt handlar om produkterna, alldeles för lite om känslan, uttrycket och lusten att skapa något eget.

Jag vet inte. Kanske är det bara jag som tappat lusten lite grand. Kanske kommer lusten tillbaka igen, efter lite ledighet. Kanske gör den inte det. I så fall får jag hitta på något annat. Vi får se.

Den här layouten, för att återgå till det jag skulle skriva om i det här inlägget, handlar om när Axel fyllde år förra året. Han ser nästan likadan ut nu som då, även om han blivit ett helt år äldre. Följden av det blev att jag givetvis hann klistra dit en stor 3:a i hörnet innan jag tänkte efter och insåg mitt misstag. Nåja. Det syns lite limrester på originalet, men ni som ser den digitala varianten slipper det. Det finns fördelar med allt…!

Layouten lider av svårartad överdos av blingstenar, vilket får stå som symbol för mitt svavelosande domedagstal ovan. Mer kreativitet, mindre bling!

Ja, alltså – alla har vi varit unga och oförstörda en gång i tiden. En av min ungdoms nycker var att jag i längden förfäktade hårpermanentens förträfflighet och eviga chic-factor – vilket syns tydligt på bilderna. Nåväl. Hon insåg väl till slut, trots allt…!

En annan sak jag insett är att det är hart när omöjligt att försöka få en bild av Stardust + Glossy-accents som jag tipsade om på fejjan härförleden. Det SYNS ju inte hur coolt det faktiskt är! Det här blev den bästa bilden jag lyckades få till. LITE syns det – om man kisar och har god fantasi…?

Sådärja – är ni nöjda nu?! 😉