Etikett: scrapbooking

Jag befinner mig i en typisk scrapblock. Vill, men kan inte. Vill, men kommer inte till skott. Vill, men sitter mest och flyttar runt saker och vet inte vad jag vill eller hur man gör.

Ikväll gjorde jag klart – eller nåja, nästan klart – min andra layout sen vi kom hit. Det här är den första. Någon frågade vad man kan använda Adirondack color wash (som jag tröstshoppade på mig ett helt gäng av för nån vecka sen) till – här är ett sätt man kan använda dem på. Jag är inte minst nöjd med titelbokstäverna. (Fast de gav mig problemet vad jag ska använda servetten jag hade som underlag när jag sprejade bokstäverna till. Det är så sjukt snygga färger, inte kan man bara slänga sånt??)

Det här kanske är en konstig bild att leka loss med galna, starka färger – men jag måste vara mer än vanligt tillåtande just nu, om det överhuvudtaget ska bli nånting. Dessutom tyckte jag att bilden i sig ”klarade” starka färger – så varför inte. Pasteller skulle också ha blivit fel. (Som om jag någonsin scrappar i pasteller… Fast jo, det händer faktiskt. Layouten som ligger på tork just nu är faktiskt ganska pastellig, trot eller ej!)

Jag ska visa fler grejer man kan göra med colorwash-sprej – men det får komma i ett eget inlägg, så jag får lite ruljans på den här bloggen…!

Vi ska väl inte hoppas för mycket på uppladdningsfrekvensen här de närmaste dagarna/veckorna. Men när nya skannern anlände måste jag ju prova – och då provade jag ju självklart på en layout jag hade liggande ovisad…

Sen har jag en hel drös gamla nästan-färdiga layouter som jag HADE kunnat skanna – om det bara inte vore för det där ”nästan”, dårå… Det får komma senare. Jag har inte haft någon skaparlust på länge, men idag började jag faktiskt känna längtan efter att ha ett pysselbord att slå mig ner vid och greja oss en stund – utan att först behöva fundera ut var jag lagt saker, om jag packat ner dem och i så fall var. Att vara PÅ PLATS, permanent.

Det här är hursomhelst den första layout jag gjort med senaste alfabetet – som jag inte ens minns vad det heter, men det ser ut såhär i alla fall… Jag är förbluffande o-nöjd med det, jag är liksom van att sätta rubrikerna så att de går över andra delar av layouten, för att skapa en känsla av att allt hänger samman. Men det funkar inte riktigt med det här spinkiga, pinniga alfabetet – trots att det är snyggt. På rätt ställe tror jag fortfarande att det här är ett råsnyggt alfabete – men jag tror att man måste tänka efter lite mer än med många andra (typ Diesel, som blir ett ”statement” var man än sätter det…!) innan man smäller dit det.

Bilderna är kontaktbilder från en av de få proffsfotograferingar jag utsatt barnen för – jag var sjukt missnöjd med bilderna, som är kalla och platta med stenhårda kontraster. I 3×4 cm är de acceptabla, men inte mer. Däremot tycker jag att rems-formen är rätt läcker. När jag kommit på plats sen, ska jag utforska min nya möjlighet att skriva ut foton själv – och då kanske leka mer med ramar och udda format och grejer. Det är nya marker för mig, men något jag verkligen saknat att kunna göra.

Skannern däremot verkar ju funka bra, så… när bara allt kommer på plats efter flytten, så ska jag inte ha några undanflykter längre…!

Idag har jag beställt en ny (läs: EGEN!) skrivare/skanner/kopiator. I väntan på den (och att jag ska hinna koppla in och börja använda den – vilket INTE lär bli före flytten…) får ni nöja er med så här usla bilder av mina skapade layouter. Jag kan bara påpeka att den ser förbaskat mycket bättre ut i verkligheten…

Den här är ovanligt dekorerad för att vara jag – och samtidigt en av de snabbaste jag gjort på länge. Är VÄLDIGT förtjust i det lilla boll-frans-bandet under bilden. Sånt behöver vi införskaffa mer av. Undrar om sånt finns i Tyskland…? Och så är jag fortfarande kär i mitt stora Moxie-alfabet, som ingen annan i världen gillar… Ni förstår inte vad ni går miste om, det är ju hur kul som helst!

Hursomhelst – på dymoremsorna som blänker så fint (?) i blixtljuset står det ”Åh nej, nu kommer morsan med kameran igen”. Hehe. LITE självinsikt har jag, så mamarazza jag må vara!

(Och ja, det är så det heter. Mamarazzi måste vara pluralis. Så det så – språknörden hafver talat!)

Jag har ju sedan länge deklarerat att jag vet vilken bild jag ska använda till Elias studentplakat – den här är väl en stark kandidat till Axels plakat. Förutsatt att grabben växer upp med ett sinne för humor förstås – men det verkar ju lovande hittills, i alla fall.

Det är, som sagt, ingenting för känsliga ögon – men såhär ser barn ut. Också. Ibland. Ganska ofta. Särskilt under vår- och höstsäsongerna. Det vill säga nästan jämt.

Och apropå humor – jag undrar om han själv kommer att förstå hur rolig han är, när han blir lite större…? De här bilderna är helt underbara, och layouten har varit klar i mitt huvud sedan jag tog bilderna (FÖRRA vintern, inte den senaste…), så allt jag behövde göra i Kolbäck i lördags var att klipp-å-klistra ihop den. (Dessutom: när jag hittade ett gräsgrönt papper med embossade snöflingor på, så var ju saken redan biff!)

Båda layouterna är för övrigt från Kolbäck-träffen i lördags.