Etikett: scrapbooking

Agh. Quickutz släpper nytt. Just som friheten började hägra. Friheten från habegär. Jojo. Säg den lycka som varar för evigt. Å andra sidan blir jag nog rätt lycklig om jag kan stansa såna här fantasiblommor.

Japp. Så får det bli.

Minns ni surdegshögen jag skrev om för någon vecka sedan? Jag har faktiskt börjat bearbeta högen – även om sex avslutade sidor från högen inte ens märks på traven med återstående UFO:n…

Här kommer i alla fall en liten kavalkad med nygjorda scrapsidor!

En rätt kass bild, som ändå måste scrappas för att den är mysig ändå – med oskärpa och utflutna färger och allt. Det mönstrade pappret är ett gammalt favoritpapper från SEI, journaling-lappen är en ”Geschenk” från någon av mina beställningar från Dani Peuss och Just-the-edge-stjärnorna var vita – men är sprejade med Color wash samt inkade med gammal hederlig Fluid chalk för att ruffas till lite. Gillas.

Sen har jag gjort en pakt med mig själv att använda Quickutz-alfabetet Biography så mycket jag bara kan ett tag – tvinga mig att göra det till mitt förstahandsval. Jag förälskade mig i det när det kom, köpte det strax efter release – och sen har jag knappt använt det. Trots att jag fortfarande tycker att det är sjukt snyggt. För det är det ju.

En sällsynt layout om mig själv – min Boken Om Mig gapar sorgligt tom… Hursomhelst – den här har legat utan text, men i övrigt färdig, i över ett år. Vad finns att skriva om en studentdag egentligen? Hur mycket minns man – 20 år senare? Men nu är det gjort i alla fall – inget odödligt mästerverk till text, men det duger. Det är ju minnet som räknas. Det blommiga pappret – som jag inte har en aning om var det kommer ifrån – är faktiskt ett av de allra, allra första pappren jag köpte i min scrapkarriär. 2005. Den som spar hon har…!

Här har jag brottats med vad man skriver på en sida om såpbubblor, och jag löste dilemmat lite galant genom att inte skriva något alls. Funkar!

Den här kom inte ens ur surdegshögen, jag gjorde den för några veckor sen och hade först inte tänkt visa den alls. Den är gjord av urkassa bilder, som ändå betyder mycket fö rmig – och ibland är det rätt befriande att scrappa sådana bilder. Det blir lättare att ”tuta och köra”, scrappa utan att tänka så mycket. Annat är det om man ska scrappa sitt livs bästa foto…

Jag fortsätter att konsekvent scrappa i A4-format. Det passar mig utmärkt, och jag kan sätta in mina sidor i lätthanterliga vanliga pärmar och normala kontorsplastfickor – istället för otympliga och svindyra 12-tumsalbum. Om jag någon gång tycker att bredden är för liten – då gör jag en dubbel. Som den här. Och godissidan. Och studentsidan.

Bibionesidan handlar om minitivolit som gjorde sönerna vilda och galna om kvällarna förra sommaren – radiobilar, karuseller och spelautomater. Ett eldorado för småknattar – och de penninghungriga personer som driver tivolit…!

Här har jag scrappat två bilder av samma kille, sittande på samma strand – fast med fyra års mellanrum. En rätt enkel sida – fast jag gillar den, just därför.

Och så måste man ju inte nödvändigtvis scrappa foton alla gånger. Barnens teckningar är guld att göra albumsidor av. Eller fönstermålningar som inte gått att få loss från plasten..!

Vet ni vad det här är? Det här är mina samlade pysselsurdegar. Nästan-färdiga layouter som blivit liggande, och blivit liggande och blivit liggande. Några av dem över ett år… 😳

Det är helt okej sidor, det är inte det att de blivit liggande för att jag är så våldsamt missnöjd med dem, de har bara… blivit liggande. Några saknar titel och text, några bara text, några bara lite ”ooompf” som det heter på fackspråk – någon dekoration som kan få utgöra pricken över det berömda i:et.

Men här blir inga surdegar utbakade till färdiga layout-limpor och insatta i pärmar – jag har tappat scraplusten och ids inte ens tänka på att ta fram scrapsakerna. Sen jag flyttade hit har jag shoppat lite håglöst några gånger – men inte hjälper det. Jag sorterar in grejerna och sen är det inte mer med det. Jag blir lite glad åt surdegarna. Många fina bilder finns här, många fina minnen – som bara behövs skrivas ner, så är saken biff. Så varför är det så svårt?

Jaja. Det kommer väl.

Idag fick jag hem ett paket från DaniPeuss.de, som är den enda tyska scrapbutik jag handlat i ännu. Jag fick för mig att jag skulle speedscrappa en sida med bara nya grejer – och det lyckades nästan! Knappar och blommor är gamla, och Just-the-edge-kanten under fotot är i en annan färg än den som kom i paketet – men annars är det bara nytt, nytt, nytt. Från cardstocken till dekorationer och journaling spots…!

Ett ganska spännande sätt att scrappa – kanske ska göra det till en tradition när man får hem en beställning…?

…kan väl knappast påstås vara något enastående resultat för mitt deltagande i Scrappiz påskcrop, men jag fick åtminstone dessa två sidor gjorda och det är ju bra, för annars är det inte stort bevänt med scrappandet just nu.

Den första skulle vara inspirerad av en söt bebis-body (alltså tröja med knäppning i grenen) och blev plottrigare än jag tänkt mig, men glada färger i alla fall – och på vit botten… Hm. Vit är allt en bra underskattad ”färg”.

Den andra är gjord efter inspiration från två andra layouter, man skulle låna minst 2 element från vardera ”förlagan”. Det var ganska skojigt – jag gjorde en egen skiss av de två layouterna, så att det både blev lånat och eget. Sen vet jag inte om jag blev så våldsamt förtjust i slutresultatet, jag gillar detaljerna men inte helheten – men jag är ju lite oinspirerad just nu, så jag får vara nöjd med det lilla.

Jag blev nöjd med ”deko-klustren” åtminstone, även om de involverar såna där infernaliska pappersrosor som gör layouterna omöjliga att skanna in.

Som sagt – inte mitt scraplivs största mästerverk kanske, men roligt ändå att använda någon slags utmaningar för att faktiskt få något scrappigt gjort. Vi får väl se när det händer nästa gång, om jag ska fortsätta vara såhär trögstartad…!