”Vi er dem de andre ikke må lege med…”

Spotify är för mig en ständig källa till såväl arbetskomfort som oväntade glädjeämnen. Jag vet inte om jag ens skulle klara att hålla ordning på en digital musiksamling, digitala musikfiler känns som alltför abstrakt för mig. Och med Spotify behöver jag inte heller, det är då en välsignelse.

Dessutom är det lite spännande att Spotify ju rymmer en hel del mer än jag skulle kunna ha i en privat skivsamling – och att samlingen växer utan att jag behöver göra något åt saken. Idag hittade jag den här gamla slagdängan som jag vet att jag letat efter tidigare också, men då fanns den inte:

[iframe src=”https://embed.spotify.com/?uri=spotify:track:2hP1N2poKhYsx6Yvx1tyYE” width=”300″ height=”80″ frameborder=”0″ allowtransparency=”true”]

Den spelades friskt när jag var i lagom obstinata barnaår (be mig inte om siffror, för det minns jag inte så noga – 12-14 nånting, kanske?), och jag flinar fortfarande åt den. Svag karaktär och billig fantasi – ja, vem fan har inte det? ”Sådan er det jo idag”…!

🙂

PS: Från och med nu återgår jag till min tidigare annonserade online-fasta, och ber er lämna edra kommentarer i kommentarsfältet här på sidan, alternativt per epost, telegram eller brevduva. Kommentarer som lämnas i andra fora kan komma att förbises, eftersom jag enligt fastereglerna inte ska vistas där före påska… Tack på förhand!

Spotifybakis

Torsdagssöndag i maj, årets mest dagvilla månad, då man kryssar mellan röda dagar, klämdagar och vanliga helger – dessutom kryddat med allsköns barnkalas, utflykter, skolresor och annat icke-ordinärt, för att riktigt sätta snurr på vintersega föräldrahjärnceller.

Min skola tar dock inga helgdagar, åtminstone inte för studenterna. Deadline är deadline, och vår är imorgon. Imorgon?! Och här sitter jag med en kall försommaröl och bloggar?

Ja, faktiskt. Det såg mörkt ut ett tag, men allt blev klart till slut. Fan tro’t…?

Dessutom har jag hunnit uppfinna ordet Spotifybakis den här veckan, efter att ha fastnat med en väninna i Facebookchatten en sen natt, kastande Spotifylänkar mellan oss som vore de lakritsshots på en 90-talsfest. Promillehalten var låg – men uj så sent det blev. Men avgjort värt den lilla segheten dagen därpå – och säg hur många traditionella bakfyllor som känns ”värda” dagen efter, jag bara undrar…?

Om man får tro den här artikeln, har min hjärna – deadline eller ej – haft en synnerligen eh, stimulerande vecka. En annan kompis startade en grupp på facebook för ”obskyra musiktips”, och den har varit en riktig guldgruva –  mängder av bra musiktips jag aldrig skulle hittat annars.

Många nya favoriter har jag hittat, men ska jag välja en blir det den här:

[iframe src=”https://embed.spotify.com/?uri=spotify:album:7bxUxisNSdzxqA538HfzBR” width=”300″ height=”380″ frameborder=”0″ allowtransparency=”true”]

Spåren 10 och 11 med sångaren Peter Heppner (född i Hamburg, no less – om han bor kvar här vet jag faktiskt inte…) rekommenderas extra varmt.

En otippad iakttagelse, nu när jag sent omsider börjat lyssna på den lokalproducerade musiken: Jag föredrar rent av när den framförs på tyska. Vem kunde ha trott det…?