’Tis the season… Årsreflektion 2021

Det är dyra årsreflektioner de här, när de är det enda – mer eller mindre – jag använder bloggen till att skriva. Jag har redan länge funderat på värdet att fortsätta med den här bloggen, de funderingarna lär fortsätta 2022. Men ’tis the season för årsreflektioner och var skulle jag skriva den om inte här?

Förra året skrev jag nog inte ens någon reflektion alls ens, 2020 var ett år alltför miserabelt för beskrivningar. Och någonstans våndas jag lite för att dela den här reflektionen, det är ju ändå nyårsafton, en dag för fest och glam och idel glitter – men det är inte den sortens reflektion jag gör i år. Jag har haft ett helt okej år, det har tagit mig till en avsevärt bättre plats än var jag var för ett år sedan – men inte fan har det varit särskilt glittrigt…

En väsentlig del av 2021 handlade mest om att röra sig bort från 2020, att lägga tid mellan det som är och det som var. Tid läker inga sår, men distans är en smärtstillare – som två Alvedon för själen. Följaktligen: Under första halvåret åkte jag mest med, skrapade ihop mig, fick upp styrfart. I maj strödde vi mammas aska i havet, som hon önskat. Det var vackert och smärtsamt sorgligt och saknaden revs upp igen – men jag föll inte, jag stod kvar.

Från sommaren och framåt har det varit mer av… resning, och lite revansch. Inte mot döden eller sorgen förstås, på dem biter inga ynkliga nafsanden med imaginära tänder. Men mot andra käftsmällar 2020 hade att bjuda på. Jag gick in i 2021 med en önskan: Att året skulle väcka mig ur mardrömmen jag hamnat i. Och på det har 2021 förvisso levererat, men smaken i min mun är fortfarande åtminstone delvis bitter. Nu önskar jag att 2022 ska ge mig lite sötma, viska: ”I would have you smile again” och ta mig bortom de senaste årens krav på mod, resiliens och uthållighet. Jag kan allt det där, det vet jag nu. Jag klarar vad som helst. Men jag är förbannat trött på att ”klara”, jag önskar mig glädjen och lättheten tillbaka.

Vad mer kan sägas om 2021?

Böcker och läsning

En bra grej var att jag läste mycket i år, mer än jag gjort på flera år. Jag startade året med en läsutmaning på Goodreads på 12 böcker, och motiveringen ”en i månaden ska jag väl klara, med lite extra lästid på semestern”. Men sen förlängde jag utmaningen flera gånger om, och året slutade på hela 31 lästa böcker – av mycket varierande omfattning, men ändå.

Och knepet har varit lite fusk, att jag retirerat till en läsform jag egentligen inte gillar (eller strängt taget anser är läsning överhuvudtaget): Ljudböcker. Det började med radioföljetonger från P1, som jag lyssnade på under mina promenader: Dörren av Magda Szabo, uppläst av Julia Dufvelius och Händelser vid vatten uppläst av… ja, vem var det… Rolf Lassgård? Minns inte längre – inte lika starkt uppläsarintryck som av Dufvelius i alla fall. Och inte tycker jag att det gills som läsning – egentligen. Men jag får åtminstone en dos berättelse som näring för själen, även när jag inte har tid och hjärnkapacitet att läsa ”på riktigt”.

Bästa böckerna 2021? Tja, de här kanske:

  • Väggen av Marlen Haushofer
  • Nya människor i fel ordning av Jonas Karlsson
  • Kvinnor jag tänker på om natten av Mia Kankimäki
  • Dörren av Magda Szabo

Kreativitet

Jag kom av mig i mitt tecknande, någonstans i klivet mellan att rita av fysiska saker framför mig och att rita människor och saker från huvudet/fantasin. Men jag har gjort lite framsteg i mitt digitala vektorritande i alla fall. Gjorde den här dekalen till mitt team på jobbet, och blev väldigt nöjd – även om den bara är en enkel form och lite skuggningar. Ett tacksamt projekt som gett mersmak – men också lätt hänt att härifrån gå på lite för svåra projekt, har jag märkt…

Det jag tittar på mest just nu är det som kallas character design, dvs att designa karaktärer – ofta för animerad film eller manga, vilket gör att jag tycker att det är svårt att hitta källor som inte är väldigt snävt vinklade mot en viss slags hjältefigurer eller manga/anime-stilen (som jag personligen alltid haft svårt för). Men jag ska väl hitta något som tar mig vidare, tänker jag. Var ute i förrådet igår, i syfte att rensa – men hittade en bok illustrerad av Ilon Wikland som jag ska titta närmare på, och en av Björn Bergenholtz, som skrivit om ”Mormors lilla kråka”, med illustrationer jag tycker om.

Foto har jag inte alls ägnat mig åt i år, även om jag tog mig för i början av året att lägga upp alla/många av mina tidigare foton i ett Adobemoln för att kunna härbärgera dem alla. Det känns bra att ha dem där, men uppriktigt sagt är det för stor massa för att vara riktigt hanterbart, så jag behöver hitta ett sätt att ta mig genom dem och filtrera. SEN kanske jag kan börja roa mig med att generera nya bilder igen… Eller – genererar dem gör jag ju, med telefonen. Men att även ta hand om dem, inte bara knäppa-och-lagra.

Studier

Det kanske dummaste jag gjort i år, var att börja plugga igen. Sociologi, på B-nivå – fortsättningen på mitt ledarskapsprogram som jag haft studieuppehåll från sedan 2018. Och det är urbota dumt, därför att det finns verkligen ingen tid eller kraft till prestationer bortom vad arbetet kräver, men… ”It seemed like a good idea at the time”, och jag har lärt känna trevliga människor i den klass jag nu läser med. Jag har två år kvar på halvfart för en kandidatexamen i sociologi med inriktning ledarskap (eftersom ledarskap i sig inte är ett kandidatämne), och planen var att ta ett år i taget med studieuppehåll emellan för att kunna ta ner tempot till kvartsfart. Men nu tar det uppriktigt sagt emot att kliva av, just eftersom jag kommit in i en trevlig och inkluderande klass med många bra och intressanta personer att lära med och av. Men klokt var det inte…

(Dessutom är jag extremt kritisk till utbildningskvaliteten, som sjunkit långt under tidigare modesta nivåer, bara på de 3 år jag haft studiepaus. Det är nog det allra största hotet mot min studiemotivation…)

Hälsa

Jag har fortfarande inte haft Covid. Det är väl snart en grej i sig, att ha klarat sig utan under hela pandemin. Eller så blir jag bara sist ut, det är ju inte över än… Jag har inte heller varit så mycket som förkyld sedan 2019, så jag antar att när jag väl trillar dit så småningom, blir jag väl dunderförkyld och däckad i en tredjegradens man-cold…

Däremot har jag INTE blivit fit och sund med hemarbetets frihet och disponibla tid för hemmaträning – tvärtom, jag har tyckt att det varit svårt att få till hemmaträningen så att den funkat på något effektivt sätt och inte bara blivit sporadisk och slumpartad. Inte heller med hybridarbete växlande mellan kontoret och hemma blev någor riktig ordning på träningsrutinen, även om jag kom iväg till gymmet ett par gånger. Pendlingen i sig tog stor kraft – fattar inte hur jag orkade pendla 5 dagar i veckan förut – och även om jag i princip går förbi gymmet på väg till bussen hem, var de få stegens omväg alltför ofta övermäktiga. Däremot tyckte jag att det var kul när jag väl var där, så det är väl ett gott tecken ändå.

Golfsäsongen blev en totalflopp – kom inte ut mer än ett fåtal gånger, och det känns som om jag glömt allt och skulle behöva börja om från ruta 1 igen. Överväger allvarligt att ta några lektioner innan nästa säsong, för att slippa bli den mänskliga karikatyren av kolerisk golfare som kastar klubborna i närmsta damm när svingen inte funkar…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.