Uppe mitt i natten och imorgon är ”min” morgon att stiga upp med barnen… Jojo. Fast jag har inte ens vett att skämmas eller få dåligt samvete. Jag väljer att njuta av min fullmåne- och insomnianatt. Jag sitter här och lyssnar på regnsmattret mot fönsterblecket och en och annan nattlig bil utanför. Tid i tystnad och egna tankar ska icke föraktas, även om det blir på bekostnad av sömntimmarna. I’ll sleep when I’m dead (vilket på ett bildligt plan lär inträffa imorgon kväll).
Årets 15 april närmar sig – sista dag för ansökan till universitet och högskolor. Följdaktligen ägnar jag mig just nu åt att planera höstens (och vårens, eftersom många kurser ges läsårsvis) studier. Jag tror att temat för 2012/13 års studier kommer att bli ”Reflektion och repetition”. Det här året gasade jag som tusan, satsade på att bredda genom att ta ett stort kliv in i en ny och betydligt mer teknisk sfär än jag sysslat med förut. Jag har jobbat som en liten gris och förvisso lärt mig mycket – men känslan som summerar året är ändå besvikelse. Jag hade räknat med att nå längre, hinna bli expert på allt och lite till. Så blev det inte.
Jag inser att jag inte hade kunnat jobba hårdare än jag gjort, inte kunnat lägga ner mer tid än jag gjort. Jag vet också att jag inte är dum i huvudet så det stör. Men jag ser också på mina kurskamrater under året – många är redan yrkesverksamma inom webbdesign, eller färdigutbildade grafiska designers. Möjligen är de bara helt enkelt digitalt infödda ungdomar (!), och har de digitala verktygen i ryggmärgen. (I den liknelsen får man väl säga att jag själv är hyggligt assimilerad, men fortfarande en digital immigrant.) Av det fåtal som i likhet med mig själv faktiskt började på ruta 1 i höstas – verkar faktiskt bara jag vara kvar. Så – det har varit ett tufft år. Roligt och lärorikt – men tufft. Jag inser att känslan av besvikelse är lite elak, och kanske egentligen mest är ett utslag av min Lutheranska hållning till mig själv och mitt arbete – aldrig nöjd, aldrig tillräckligt bra.
Men ändå.
Min plan för nästa läsår är att ta lite mindre kliv framåt/utåt, för att hinna repetera och fördjupa det jag skrapat på i år. Applicera och praktisera. Experimentera och kombinera. Lära – men inte så intensivt att det inte också finns utrymme att leka med det jag lärt. Det har jag saknat i år, kanske är det också därför jag känner mig osäker på vad jag faktiskt lärt?
Hm. Låter bra i teorin – hur det blir i praktiken vet man ju liksom aldrig på förhand. Men jag har åtminstone ännu en vecka på mig att sova på saken. Med början – nu.
(Och ja, jag vet att årets 15 april infaller först den 16 april, men… 15 april är en institution snarare än ett datum!)
