Random act of kindness

Röd gubbe.

På ena sidan stod en ung man och en ung kvinna. De trampade på stället, verkade nervösa och pratade sinsemellan i korthuggna, lågmälda meningar. Kanske om den tjocka bunten nyprintade dokument i hennes famn? De såg i alla fall ut som om de var på väg till något viktigt, något som de laddat länge för. Då fick hon syn på den – den stora senapsfläcken på hans snygga överrock. Ve och fasa! Han fick bort hälften av fläcken med fingrarna, torkar på torra löv vid gatkanten. Hon rotar i handväskan – varför har man aldrig näsdukar till hands när man behöver dem??

Jag stod på andra sidan gatan och såg på. I min ficka låg näsduksfodralet med döskallen som jag ropade hem i en Rosa bandet-auktion på pyssel.net, fylld med svenska ICA-näsdukar. När ljuset slog om till grön gubbe hade jag redan en näsduk redo i handen. ”Brauchst du so ein…?” fick jag ur mig – och duade i hastigheten helt oförskämt (jag lär mig visst aldrig det där…!). Och killen tog emot, tackade förvirrat och vi gick liksom båda vidare utan att stanna – överräckningen skedde ju precis mitt i gatan.

Knappt ett möte, men ett möte ändå.

Jag gillar egentligen inte uttrycket random act of kindness – det känns uppförstorat på något vis. Men det var faktiskt ganska roligt att kunna överraska en vilt främmande människa sådär, bara för att jag nu råkade ha näsdukar i fickan. Jag hoppas att han fick bort fläcken från sin rock – och att mötet de var på väg till gick bra.

8 comments
  1. 🙂 Blir glad av sådana ögonblicksbilder.

    I förrgår tappade jag min plånbok på väg ombord på Gotlandsfärjan och den blev inlämnad i infodisken av en för mig okänd gotlänning. Jag såg honom i förbifarten och försökte hejda honom med ett tack medan han backade och gick därifrån med orden ”Ingen fara, du tappade den på den ärliga sidan av sjön”, Vara hur det vill med det, men det var kvicktänkt och det är snällt att hjälpa en främling.

    1. Haha, vilken kommentar! Men som sagt – i det läget är man bara ytterst tacksam för att det finns ärliga människor i världen!

  2. Det du gjort har jag gjort med blandade reaktioner från den andra parten. Vissa tycks bli förnärmade över att man uppmärksammat deras bryderi. Eller blir de så ställda att de inte vet hur de ska reagera? Minns t ex när jag inte knappt fick ett tack när jag ringt upp nån som haft bort sitt SL-kort. Eller när jag räckt över plåster till nån i t-banan. Eller när jag tog reda på ägaren till en bil som stod med lysena på, och ringde och sa till om det.

    Men inget av det hindrar mig att fortsätta. Det skulle bara inte gå att låta bli.

    Heja dig, och heja oss, på rätt sida medmänskligheten, om jag får uttrycka det så storvulet. 😉

    1. Ja, jo – sådär är det ju alltid. Folk känner sig generade och då kan vad som helst hända som man inte riktigt förutsåg. Den här gången var det roliga att det liksom gick så fort, han hann nog inte ens fatta vad som hände! 🙂

  3. Läser en bok som jag tänker att du kanske skulle gilla (eller hata?). Allt, av Martina Lowden. Den går inte att läsa fort, men den vimlar av glimrande formuleringar.

    1. Åh, den låter väldigt spännande på beskrivningen på Adlibris – som enbok i min smak. Om jag nu HANN läsa nånting just nu – men det gör jag ju inte. Inte en bok sen semestern – bortsett från Indignez-vous som jag skrivit om här. Men den är på typ 45 sidor, ingen prestation direkt…! 🙂

      Men tipset spar jag – jag tror egentligen att den skulle kunna passa mig!

    2. Åh, den låter väldigt spännande på beskrivningen på Adlibris – som enbok i min smak. Om jag nu HANN läsa nånting just nu – men det gör jag ju inte. Inte en bok sen semestern – bortsett från Indignez-vous som jag skrivit om här. Men den är på typ 45 sidor, ingen prestation direkt…! 🙂

      Men tipset spar jag – jag tror egentligen att den skulle kunna passa mig! Tusen tack!

  4. Fast boken har fördelen att kunna läsas som en samling aforismer. Det är inget som ens kan sträckläsas… så den går att ha i handväskan eller på dass eller så. 🙂

    Indignez-vous fick jag förra julen men lånade ut den innan jag läst den själv. (Blev lite mätt på den då, i Frankrike, för alla tjatade såååå om den, och då reagerar jag med att bli anti. Dumt nog.)

Lämna ett svar till Linda Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.