Delad bokglädje

Bokköp = glädje, delad glädje är dubbel glädje.

En enkel livsekvation, formulerad idag på Twitter, sedan jag läst Helenas postning om att gå i väntans tider – det vill säga vänta på beställda böcker. Och ja – jag blir faktiskt ganska lycklig av att läsa om vilka böcker andra går och väntar på – och några ord om varför. Det är lika roligt som att själv ”gå i väntans tider”. Tycker jag.

Jag vet inte hur många av er som läser här som faktiskt är roade av att dela den sortens glädje med mig, men här kommer i alla fall en postning om vad jag går omkring och väntar på just nu:

Det är i vanlig ordning en brokig blandning av kiosklitteratur, nobelpristagare, barnböcker (såväl till barnen som till mor) och okända chanstagningar. Det är så jag vill ha det. Jag vet fortfarande inte ”vilken sorts” böcker jag tycker om – det enda jag vet är att jag tycker om att mixa min läskost som en cocktail av Stephen King ena veckan och Magnus Florin nästa. Jag kan inte sätta fingret på vilka böcker jag tycker om. Att bara beröras räcker inte för att väcka min läskärlek – men förbanne mig om jag ens själv vet var den magiska knappen sitter.

Därför läser jag – allt möjligt. Eller, nåja… Därför köper jag alla möjliga slags böcker, ska jag väl säga…!

Mest längtar jag kanske efter Stig Dagermans Tysk höst. Den utgörs av en artikelserie som Dagerman skrev 1946, för Expressens räkning, på plats i efterkrigstidens Tyskland. Jag bor i ett hus som är byggt i den tiden – återuppbyggnadens tid. Skammens tid, föreställer jag mig. En tid då världen – inklusive tyskarna själva – försöker förlika sig med vad som hänt. Jag brottas med frågor om den tiden, den processen, varenda dag. Det är inte direkt något jag kan knalla fram till någon intet ont anande tysk och fråga om. Då och då hör jag talas om det där ”arvet”, att det finns där ännu. Men då? 1946? Stig Dagerman är ju inte heller någon oäven författare, jag ser verkligen fram emot att läsa hans skildringar härifrån – då.

Böckerna av Mario Vargas Llosa, Linnea Willén och Anne Swärd är höstens brokiga bokblandning till bokcirkeln jag är med i. Willén vete tusan, men Vargas Llosa och Swärd ser jag fram emot att stifta bekantskap med. För övrigt har Vargas Llosa sällskap av en annan nobelpristagare – Luigi Pirandello, som jag stiftade bekantskap med genom en novell som ingick i den ena av mina skrivkurser. Jag hade velat läsa fler noveller av Pirandello, men har inte funnit någon översatt samling – och min italienska duger inte mycket till för läsning, är jag rädd… En kort roman får duga.

Donald E Westlake läste jag mycket av som tonåring – det är ren kiosklitteratur, en ganska skojig serie om en amerikansk version av Jönssonligan. Den bok jag minns bäst hette Bank på villovägar och handlar om hur ligan stjäl en hel bank, som under en ombyggnad är inhyst i en byggbarack. Behöver jag säga att precis ALLT gick åt pepparn, trots minutiös (och tämligen kreativ) planering? Jag fick för mig att jag skulle återknyta den bekantskapen nu i sommar – känns som god hängmatte- eller strandlektyr…!

Böckerna om design och webb är förstås kurslitteratur till kursen jag hoppas komma in på i höst. Lite chansartat att beställa böckerna innan antagningsprocessen ens är klar (särskilt när jag sökt en utbildning där det är på håret…!), men men. Böckerna kan ju vara bra att ha ändå…!

(Och jag kommer in. Klart jag kommer in, herregud!)

Och så ser jag alldeles särskilt mycket fram emot en bok som inte finns med i listan ovan, eftersom jag beställde den separat: Världens väldighet av Colum McCann. jag snubblade på titeln när jag googlade efter något helt annat, och läste sedan om boken både här och där – och nu måste jag helt enkelt läsa den. Nu, bums med detsamma! Den utgår från en verklig händelse – Philippe Petit som gick på lina mellan World Trade Center-tornen (Youtube-länk) i New York, augusti 1974. För mig, som inbiten höjdfobiker, är det i sig en hisnande händelse – jag kan knappast tänka mig en större galenskap än att stiga ut på en lina spänd mellan två skyskrapor, 500 meter över marken… Men jag ser fram emot att läsa boken.

7 comments
  1. Själv har jag både skrattat, gråtit och förfärats i sällskap med Lionel Shrivers Priset man betalar.

    1. Åh – den har jag nog ganska nyss (!) läst något om, fast utan att fånga upp titeln. Känner igen handlingen när jag läser om den på Adlibris… Den låter faktiskt väldigt fängslande – fast jag inväntar nog en pocketutgåva, ändå…! 😉

      Tack för tips!

  2. Böööh, jag missade att skriva NYSS. Dvs, alldeles nyss avslutade jag ovanstående, och det var på bästa sätt en udda bok, ganska jobbig för mig som själv haft mycket obotlig sjukdom runt om mig. Men rolig.

  3. Om du gillar Bank på villovägar kanske Stölden av Eiffeltornet (av Frank Heller) kunde vara något? Visserligen skriven på något ålderdomlig svenska, men klart rolig! Som det mesta av Frank Heller f.ö.

    1. Aha – spännande, ska kolla upp! Tack för tipset! 🙂

  4. Dagen efter, av samma Lionel Shriver, artar sig bra också. 🙂

  5. Åh, och så glömde jag ju… Mörk kust, av Peter Temple. Vilket SPRÅK!! Även om man inte gillar deckare. Strängt taget är det ingen deckare. Eller inte mycket till deckare. Men vilket språk! Gjorde mig sugen på att åka till Australien.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.