Ett mindre u-lands hela BNP runt handleden

Jag började ta mig för att rota genom Bridge efter årets tio bästa fotografier – och upptäckte ganska många bilder som jag inte gått genom och gjort något av. Inklusive några jag tagit enkom för bloggens skull. Det var en intensiv sommar – jag hann nog helt enkelt inte, och sen drog en precis lika intensiv höst igång innan man visste ordet av. Och nu sitter man här…!

Nåväl. När vi hade Sverigebesök i somras gjorde vi stan en dag – eller försökte åtminstone, det var inte det lättaste med 4 ”stora” barn i 4-6 årsåldern, samt en halvårsbebis – och 35° i skuggan. Typ. Vi åt lunch på fashionabla Mö-grill (ungefär som Sibylla, fast… eh, tysk) – just utanför juvelerarbutiken vars fönster jag inte kunde låta bli att smygfotografera.

Observera alltså att priserna är angivna i €. 420 lakan för ett gräsligt halsband, någon? Eller 160 papp för ringen?

Maken är ganska (sic!) bilintresserad och skulle gärna äga en snajsig BMW (eller sju, men låt oss hålla oss på planeten jorden…!) – fast han är lite för mycket ekonom ändå för att kunna motivera att lägga över en halv miljon på en bil – när vi redan har en nästan ny SAAB som går som en klocka (trots att den är den billigaste bilen i hela garaget). Ja, att jag fnyser högljutt åt blotta tanken behöver väl knappast sägas, eller? Jag vill gärna ha parkeringshjälp på nästa bil, men det kostar ju inte såna fantasisummor – och statuskrafset förstår jag inte alls vitsen med.

Men nu snackar vi bilar. På bilden handlar det om ett armband…! Som inte ens är särskilt snyggt. Jag menar ärligt talat, det enda ett sådant smycke gör är att flasha hur mycket pengar man har råd att lägga på en… dekoration. Men designmässigt är det ju bara stort, tungt och… blaffigt.

Och kostar alltså lika mycket som ett helt års skolgång för ett mindre lands alla barnarbetare – men vem räknar… Eller?

4 comments
  1. När jag precis tagit examen var jag med min pappa på en bilaffär, och såg en begagnad bild för 3/4 miljon och sa då till bilförsäljaren att det priset är vad tre läkarstudenter har i studielån när de är klara med sin utbildning (dvs ungefär 250000/person). Det är förstås ännu obehagligare om man jämför som du 😉

    1. Ja, ibland känns det som om konsumtionskarusellen har snurrat så fort att folk verkligen tappat känsla för proportioner…!

  2. Man får knappt en ny bil för ringkostnaden. Och om man inte köper bilen (och har synnerligen dålig smak) så går det på ett ut, kanske?

    Men jag gillar verkligen Ellinors kommentar ovan. I bilperspektivet är inte studielån dyra.

    1. Fast nu var det ju snarast armbandet och halsbandet jag relaterade till bilinköpet, inte ringen. Men ändå.

      Och för mig är en bil en funktionell pryl – ett smycke är bara ett smycke. För mig är det en ytterlighet i överkonsumtion – även om en ring givetvis är miljövänligare än en bil.

Lämna ett svar till Jenny Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.