Laternenfest med Kindergarten

Häromkvällen firade vi faktiskt vår allra första tyska tradition. Då var vi på Laternenfest med minstingens dagis. Några veckor tidigare hade jag fått komma till dagis och hjälpa sonen att pyssla ihop en papperslykta, och i fredags kom vi till dagis klockan halv sex på kvällen, i mörkret – bara det var ju spännande, förstås! Och så fick alla barn ett tänt ljus i sina lyktor, och så traskade hela följet – alla dagisbarnen, alla föräldrarna och alla syskonen – ett varv runt kvarteret, sjungande diverse tyska lyktsånger.

Polizei var tillkallad och hade placerat en bil med påslagna blåljus längs lykttågets tänkta färdväg, medan en stram men mycket trevlig polisman traskade med i tåget för att om möjligt bringa ordning på småtelningarna med sin blotta närvaro. Den ambitionen lyckades sådär, min son sprang i hasorna på honom mest hela tiden och hojtade ”Das heißt Polizei! Das heißt Polizei!” ivrigt påhejad – och medhållen får man förmoda, av sin bästa buskompis.

Det var spännande värre, det tror jag alla barnen tyckte. Och som förälder tyckte jag att det var ofantligt skönt med ett firande som handlade om något annat än konsumtion av sötsaker. Här var det gemenskap och ljus i mörkret och värme i höstrusket och överhuvudtaget väldigt, väldigt konsumtionsbefriat.

Skönt – mer sånt i världen!

8 comments
  1. När man minst anar smyger sig vardagen på. Och i det här fallet en synnerligen sympatisk vardag.

    1. Ja, faktiskt. Just där, just då, kändes Tyskland riktigt, riktigt sympatiskt. En verklig ”äntligen-känsla” – efter 9-10 månader eller vad det är nu…!

  2. Mark my words. Om ett par år kommer vardagen att utgöra en väv av trevligheter och vanor – och det blir inte alldeles lätt att dra hem igen. That’s life!

    1. Ja – de säger att det blir så, fast jag har fortfarande svårt att tänka mig att det ska kännas så – att flytta HEM. Klart ovant att jobba 9-5 igen förstås, men rent kulturellt? Men det blir spännande att se!

  3. O, så fina foton! Härlig stämning! Hur gör du för att få det svarta så svart på foton tagna i relativt mörker? För mig brukar det mörka bara bli en grynig, korning massa. Är det photoshopbildbehandling (lär mig då gärna knepet), eller är det bara en bra och snabb kamera?

  4. Oj – eh… Jag tror att knepet helt ”enkelt” är att fotografera utan blixt, men det är svårt. Alltsomoftast vill kameran inte alls exponera när jag vill att den ska exponera – fast jag skruvar ner exponering och höjer ISO och trilskas med den på alla sätt jag kan (sänker man exponeringen blir bilderna mörkare – men sen kan man ju alltid fixa det ljusa ljusare i efterhand, jag brukar prioritera att bara FÅ bilden. I fredags hade jag bestämt från början att strunta i suddighet – i mörker får man vara glad för det man får…!

    Annars kan man så klart fixa svärta i photoshop, kanske enklast med Levels – ta den vänstra pilen och dra till vänster, tills histogrammets vänstra ”ände” liksom går ända ut i kanten. Hm, svårt att förklara – men testa, du ser när du gör rätt!

  5. Laternenfest älskade jag också när mina aupairbarn hade det i sin Kindergarten. Och oj, vad jag är avundsjuk just nu på att du är i Tyskland för jag gillar verkligen en hel del av julbakverken de har. Och du som inte ens äter sånt! Orättvist, som Minna skulle ha sagt.

    1. Heh – du får komma och hälsa på, så får du äta tyska bakverk, och se med egna ögon hur avundsjuk jag är på ditt kök…! 😉

Lämna ett svar till Jenny Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.