Bilder från en resa: Gotland

Visbyskylt

Är det något jag är ohemult usel på, så är det att göra resereportage – trots att resande för mig per definition innebär att kameran både är med och används flitigt. När man kommer hem är det så lätt att in i vardagen och stressen igen – det berömda häret och nuet som tar all tid och all energi. Och bilderna blir bara liggande.

Men det hjälper, avsevärt, att ha rest i sällskap med vanare och flitigare fotonördar, som pepprar gruppforumet med ständigt nya bilder från resan. Då duger det ju knappast att mina bilder ligger och skräpar tills resan är både glömd och preskriberad – då får man ju liksom hänga med lite…!

Visbybär

Fast sen är det ju det där med urvalet. Hur skildrar man ett resmål i bilder? Hur fångar man en plats själ och essens i färg och form? Vad vill jag egentligen säga med denna kvist översållad med röda bär av okänd art? Bilden är tagen i Visbys botaniska trädgård, men det syns ju lika lite i den här bilden som i den blombild jag lade upp häromdagen.

Jag tror att jag tilltalas främst av kontraster i bilder – oavsett omdet sedan handlar om färger, former, närheter och avstånd eller andra slags kontraster. Röda bär i en grön trädgård kommer alltid att fånga min uppmärksamhet. #sucker

Visbyportar

Å andra sidan kan mönster, upprepningar och symmetrier också vara lite spännade ibland – kanske just genom att vara förutsägbart och vilsamt? I bildanalys får man lära sig att symmetriska bilder signalerar stabilitet och trygghet. Tja, kanske…? (Fast frågan kvarstår ju – vad vill jag egentligen säga med den här bilden?)

Visbyruin1

Visbyruin2

Något som jag tyckte var häftigt, för att ge mig på någon sorts kulturhistorisk analys av Visby, är att de gamla kyrkoruinerna låtits stå kvar – trots att de medeltida kyrkorna i Visby rimligen måste ha fallit långt innan begreppet kulturminnesmärke uppfanns.

Någonstans känns begreppet ruin en smula vanvördigt – på något sätt känns de här kyrkorna fortfarande som kyrkor. Fallna, raserade katedraler, men lika fullt katedraler.

VisbyRingmur

Och så muren. Visby ringmur, som fick mig att känna mig som förflyttad in i Astrid Lindgrens sagovärld och vänta mig svarta väktare komma farande på löddriga hästar man fladdrande schabrak och stridsropet ”All makt åt Tengil, vår befriare!” skallande i luften. Och det var bra. För jag var varken rädd eller någon liten lort. Bara förundrad över tidens tecken och deras närvaro i nuet.

(Och därtill ganska lycklig i mitt fotonördande.)

Ruin_Östergarnsholm

Annars var känslan jag fick under Gotlandshelgen nog mest av allt – frid. En högst påtaglig känsla, jag kunde nästan känna vardagsstressen sippra ut genom porerna, och absorberas av tystnaden och lugnet på öjn. En sällsam upplevelse. Eftersom vi hade bofasta gotlänningar med i gänget åkte vi runt till de mest obskyra platser, så här års dessutom övergivna av badjävlar/fastlänningar, i jakt på bilder som skulle vara någorlunda nya för oss alla. Bilden ovan är tagen på Östergarnsholm, en ö utanför öjn så att säga.

Vi blev utforslade med en privatlejd fiskebåt, och lovade hämtning efter tre timmar. Jag såg mig omkring från kajen, såg ingenting särskilt utöver grästorvor och fårskit, och undrade stilla vad i höga håvete man skulle ta sig till på den här holmen i tre hela timmar innan båten (förhoppningsvis) återkom för att föra oss tillbaka till den relativa civilisationen. Sedan började jag gå. Det fanns en fyr i en ände av ön och ett annat slags torn i en annan, så hela flocken började strosa ditåt. Det såg så beskedligt flackt ut, jag hamnade lite på efterkälken men förstod inte riktigt hur långt efter jag faktiskt var – jag såg ju de andra hela tiden en bit framför mig. Men det tog mig faktiskt 1,5 timmar att gå till det där himla tornet.

Och väl där krävdes ingen avancerad matematik för att lista ut att det nog var läge att skippa omvägen till fyren om jag ville hinna med båten igen… Och det ville jag ju.

Rauk

Sist men inte minst: En rauk.

Man kan inte åka till Gotland – som fototurist i alla fall – utan att fotografera en rauk. Här har ni min. Det var ett säreget landskap där jag tog den här bilden, kargt och vindpinat. Och där stod dessa stolta men sorgsna stenskulpturer. Som lite övergivna av själva naturen som skapat dem.

(Jag tog faktiskt fram skissblock och penna och skissade av några raukar också, men har inte tagit mig tid att färglägga/göra färdigt dem ännu, så de är än så länge bara slarviga konturer i boken. Någon gång ska jag bli så snitsig med skissblock, penna och akvareller att jag har grejerna redo i byxfickan (jadå, jag har en akvarellbox för 14 halvkoppar som är mindre än en mobiltelefon och plättlätt ryms i en jeansficka) och varvar plåtandet med måleri. Riktigt där är jag ännu inte – dels av blygsel, dels av orutin. Processen med att lära öga och hand att samarbeta vill jag nog helst genomlida utan publik… Den är plågsam nog som den är, tackar som frågar.)

12 comments
  1. Redan första bilden är ett utmärkt reportagefoto! Nu fick jag veta var Almedalen ligger, i förhållande till hamnen. Bilderna får mig att längta dit, till Gotland och Visby. Just den här tiden på året, för att söka de här stämningarna.

    1. Haha – faktum är att just Almedalen var något av en överraskning för mig: Dels trodde jag att det låg utanför Visby, dels trodde jag att det var mycket större…! Är ju som en halvliten park, typ… och innanför ringmuren.

      Årstiden var fantastiskt väl vald. Lagom svalt, och öde överallt. Det enda som var knepigt var att få tag på kaffe på stan på söndagsmorgonen…! 😉

  2. Så bra skrivet, fångat och beskrivet! Bra där!

    1. Roligt att höra, tack! 🙂

  3. Var på Gotland för ett antal år sedan, en turist bland många, och har ännu inte gjort något av bilderna. Det är svårt att plocka ut de speciella och ännu svårare att publicera i något sammanhang. Du visade mig en bild av Gotland som jag nog måste tillbaka och titta närmare på. Vi fastnade i Visby och det blev liksom allt som blev.

    Snyggt jobbat!

    /Mien

    1. Jag kan verkligen rekommendera att åka till Gotland såhär off-season, fast innan det blir riktigt kallt och ruggigt. Vi bodde billigt, slapp brottas med horder av turister överallt och fick istället njuta av den där ljuvliga friden. Jag kommer att åka tillbaka, helt klart – men under sommaren får de ”vanliga” turisterna ha öjn för sig själva. (Ja, tillsammans med de arma bofasta, dårå…)

  4. Fint, bra och vill se/höra mera.. /Per

    1. Stay tuned dårå! Fler rena resereportage blir det nog inte, men några ovisade bilder har jag kvar i rockärmen… 🙂

  5. Hej Jenny! Blev bara så glad över att se ett nytt inlägg :). Och ett fint sådant dessutom, med en massa bilder! Kan bara hålla med om det som sagts om första bilden. Vad gäller bilden med bären så kan jag naturligtvis inte veta riktigt vad du vill säga med den, men jag kan säga hur jag tolkar den ;). Gotand är mer än bara ringmurar och raukar, men framför allt mer än uppköpta stenhus med omålade trämöbler och fårfällar och fifty shades of grey på väggarna och trendig karghet – det är färgstarkt och en massa annat också :). En lite annan bild än den som oftast visas ( och jag gillar den massor).
    Kram,

    1. Vet du – jag är också glad. Behövde verkligen den här helgen, den har boostat både fotolust och lust i största allmänhet. En livsvitamininjektion när den behövdes som bäst! Just nu vill jag bara skapa – vad som helst, och hela tiden. Fotografera, rita, skriva – allra helst allt på en gång! 😀

      Jag hoppas kunna hålla liv i energin den här gången, och i så fall lär det märkas i bloggen!

      (Förresten pratade jag med en av killarna i #attackfoto-gänget om fotoböcker, så nu är jag pepp på att göra sådana jag också. Har gått tillbaka och läst ditt inlägg om fotoböcker igen – du tar ju så vansinnigt vackra bilder, av både barn och vardag och natur. Inspirerande!

      Hade tänkt göra ett 52-projekt för det här kalenderåret (tror vi pratade om det i december…?), men det har ju gått… sådär. Men skam den som ger sig. Någon slags bok ska jag göra. Har du texter med i dina? Eller bara bilder?)

      1. Hej igen! Absolut! Jag tycker absolut att du ska sätta ihop en. Minst en! Du kommrr att gilla den massor och det kommer nog de flesta runt omkring att göra med. Jag trodde ju inte det, men de är mäkta populära hos oss! Och jag har absolut text med. Nu visade ju jag ju inga av de uppslagen i inlägget, men med varje bild finnd en text som är individuell och väldigt personlig för varje barn. Det är jätteroligt att läsa och ha kvar. Hoppas du provar :).
        Kram,

        1. Mmm – minst en får det nog bli, snarare så att jag planerar två på en gång. En liknande din, med veckobilder av barnen. En med mina bilder, såna jag tar när jag är ute på egen hand.

          Laddade ner en mjukvara från Crimson, men gränssnitt har ju aldrig varit deras bästa gren, så jag var i princip inne i programmet i fem minuter innan jag fick nog. Ska nog testa att göra direkt i Lightroom. Verkar smidigast.

          Tack för pepp!

Lämna ett svar till Il Padre Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *