Om vänskap, funktioner och färger

Jag borde verkligen sova, men det får vänta för jag har viktiga tankar i huvudet som behöver verbaliseras innan Jon Blund får användning för sin paraplykrycka.

Jag sitter i ännu en vandrarhemssäng, denna gång på Fridhemsplan i Stockholm – och jag tänker på detta med vänskap. Hur stort det är, om än så enkelt.

Jag leker med en tanke som går såhär: Vänskap gör oss mer av oss själva. Det handlar inte om att anpassa sig och kompromissa, utan om att det man redan är får blomma ut och växa fram.

När jag tillbringat tid med sådana vänner, då är jag mer Jenny än jag var förut, klarare i färgerna och skarpare i konturerna. Mera jag. Jag inbillar mig och hoppas att jag lyckas få andra att känna sig så också, att det är det som får mötet att generera energi som varar.

(Jag tänker på begreppet ”energitjuvar”, och även om jag avskyr uttrycket, vet jag ju att det finns människor – eller i varje fall relationer – som mest suger musten ur en, hur man än försöker värja och distansera sig. Jag tänker att det där är relationer som gör mig mindre Jenny än jag egentligen är. Där jag inte är viktig, utan bara en funktion. Det är ingen energistöld egentligen, snarare en reducering – men vem fan skulle inte tappa energi på att bli reducerad till en funktion, jag bara frågar…?)

Nåväl. Ikväll kryper jag till kojs med glödande färger och knivskarpa konturer, efter en helg som formligen skyfflat in energi i depåerna. Känslan jag har just nu ska jag lägga på burk, att ta fram under blekare dagar. Sådana dagar kommer alltid, men nu har jag en buffert att ta av ett tag.

5 comments
  1. åh, jenny, jag glad för din skull :). det är precis som det ska vara!

    själv fattade jag ju aldrig det där med ”energitjuv” (tidigare alltså). jag har aldrig varit särdeles energisk egentligen, men alltid lyckats vara väldigt frikostig med det jag har helt utan problem. tvärtom faktiskt. jag tyckte om att ge bort den, se den komma till användning liksom. göra folk glada, du vet. men nu känner jag att jag börjar bli jättetrött. jag vet inte om jag skulle säga att jag reducerats till en funktion (eller så står jag bara inte ut med tanken på det och lägger dövörat till), inte heller att jag blir bestulen (jag ger ju bort ju *pucko-jag*), men ja… jag känner att folk kommer oftare, att de tar utan större tacksamhet och vänlighet och förståelse och bara gnälligt kräver mer för varje gång, och kanske framför allt att de inte förvaltar den på rätt sätt. jag brukade ju tänka att att en present är en present och när man väl givit bort den har man inte längre något att säga till om hur den används, men jo… ta mig fanken. om jag delar med mig av min energi vill jag att det ska komma glädje ur den! något positivt och bra.

    jaha, så fick jag ur mig det också. jag hoppas att du bara läste första raden så att jag inte stulit någon energi från dig genom kvällens rätt trötta inställning ;).

    kram och hoppas att du får känna mycket mer av dte du känner nu :)!

    1. Hmpff – det du beskriver är precis vad jag skulle placera i motsatskolumnen till det jag menar med att bli mer av sig själv, för det blir man ju när man för det första inte avkrävs någonting mer än sin egen blotta närvaro, och när man för det andra får bekräftelse för den man är och det man tillför. Inte krav på mer!

      Du stjäl ingen energi, vännen – och om du en gång behövde göra det, så gör det ingenting. Just nu har jag i överflöd och delar gärna med mig! <3

      1. har bara bläddrat tillbaka en bit ;). du är snäll du :).

        kram,

  2. ”Vänskap gör oss mer av oss själva. Det handlar inte om att anpassa sig och kompromissa, utan om att det man redan är får blomma ut och växa fram.”

    Bara blomma! det tycks mig spritta av din energi i dina texter från pysseldagarna, Visst är det så att det blir mer av var och en när det studsar energi mellan kreativa personer.

    fint att läsa att du skriver mina tankar…

    1. Jag gör det, tro mig! Jag lyckades faktiskt pricka in en middag igårkväll med en nätvän jag känt i 6 (eller 7…? Tappat räkningen…) år, men inte träffat förrän igår. Vansinnigt roligt, och ännu en energiboost. Var lite rädd ett tag att det skulle kännas jobbigt att träffa ytterligare någon efter en hel lång intensiv helg – men inte ett dugg. Det fick mig att fundera på vad som gör att vänskap ger energi (och vad grejen är när den inte gör det).

Lämna ett svar till ylva Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *