Lösryckta tankar MMDCCCLXV

Jag postar föregående inlägg med en obehaglig känsla av att jag borde be om ursäkt för något. Förklara varför jag postar en drös kassa bilder utan röd tråd, mening eller betydelse överhuvudtaget. Jag måste svälja hårt och påminna mig själv flera gånger om att det är just därför jag bestämt mig för att posta bilderna ändå, precis som de är, för att JAG vill det, för att JAG tycker om dem.

Men det gör mig ledsen, att jag känner sådär. Det är ytterligare en påminnelse om saker som gått ett steg framåt och två tillbaks sedan… Ja, sedan guvetnär egentligen. Men det fanns en tid då jag inte bad om ursäkt, en tid då jag bara gjorde – och var stolt.

Julen närmar sig. Jag är ingen julmänniska, har aldrig varit och kommer aldrig att bli heller. Jag ser fram emot att sitta i soffan och läsa julklappsböcker för barnen, titta på julklappsfilmer och må illa av Alladin-praliner. Det är den delen av julfirandet som jag uppskattar. Kanske har jag åtminstone accepterat för mig själv att jag faktiskt inte gillar julfirande, accepterat och därmed bestämt mig för att ge fan i att låtsas. Jag har pyntat och vi har gran, jag har köpt julklappar till höger och vänster, och jag ska fixa julmat när den dagen kommer. Men i vanlig ordning ser jag mest fram emot vörtmacka med julskinka och senap – just när man tar ut den nygriljerade skinkan ur ugnen. Inte själva julbordet. Inte Årets Mest Uppstyrda Så-Ska-Det-Vara-Dag. Vare sig med eller utan Kalle Anka, faktiskt.

Men som sagt – julen närmar sig. Med den kommer tankar och funderingar på året som gick. På julafton tömmer man en säck, och på nyårsafton knyter man ihop en annan. ’Tis the Season, som de säger. Det är väl naturligt att man i sådana tider rannsakar sina mönster och tendenser. Försöker se saker i större perspektiv, ta ut riktning för nästa år. Om den riktningen bäst formuleras i form av nyårslöften vet jag inte än. Jag tror det inte – det brukar inte kännas som min grej. Men vi får se.

I’m in the mode skulle man kunna säga. Grubblarmode. ’Tis the season, som sagt.

3 comments
  1. Hmm..ja julen är kanske på gott och ont.Sen är ju inte alla högtider för alla.Man får bara hänga med liksom och ta tillvara på det man gillar med högtiden och jobba sig igenom det man tycker mindre om.Kan hålla med dig, man grubblar nog en del…

  2. jag är inte riktigt redo att varken grubbla över julen, det kommande året eller saker som kanske gjort ont någon gång, inte riktigt just ikväll, men vad jag däremot är alldeles redo för är att tala lite förstånd med dig :p. jag blir också ledsen äver att du känner att du vill be om ursäkt för bilderna ju :(. det är inte riktigt klokt det. för det första så är de inte lösryckta, inte för mig i allafall och förmodligen inte för en hel massa andra heller. jag ser en röd tråd även om det måhända jag själv som hittat på den ;). låt oss göra det. allt måste inte varken förklaras eller försvaras. det räcker alldeles med att du ville visa dem och vi andra tackar och tar emot (eller scrollar vidare om man nu inte är foto-intresserad). för det andra så är de hemskt fina. tycker jag då. särskilt gatubilderna. orkar inte analysera exakt varför, men snökaoset är en favorit. eller ok då. det är de våta fläckarna på rutan, det röda trafikljuset och det faktum att kvarteret inte såg ut så som jag väntat mig. husen var så mycket lägre! mera småstadsmässiga än jag färeställt mig. men iallafall, jag såg mycket mer i den bilden än snökaoset du skrev om. för det tredje… bloggvärlden är full av helt fantastiska fotobloggar som aldrig någonsin behöver be om ursäkt för det som dyker upp i dem. det är ganska underbart att bara få titta på bilder som en helt annan människa på en helt annan plats tagit och bara ville visa liksom. man får göra sin helt egna uppfattning och gissa vilt om vad personen haft för sig/tycker/känner. en av mina absoluta favoriter i readern är en finsk konstnärinna som i princip varje dag laddar upp ett antal bilder. hon skriver ett par rader också, men det är ju på finska så jag har ingen som helst aning om vad det är hon säger (och vi vet ju alla hur sanslös google translator är) och det gör mig ingenting! jag tycker om att titta. och jo, jag ser mönster där med ;). det gör man nästan alltid, oavsett vad fotografen tänkt.

    men ok, om du absolut vill känna att du har en egen röd tråd så rekommenderar jag varmt nyckelord. och de finns både i bridgen och i word, så du som både skriver och fotar mycket kan faktiskt hitta sammanhang du inte alls sett först :). mellan texter och texter, foton och foton och texter och foton. tricket är att stoppa in alla saker du kommer att tänka på när du tittar igenom din bild/text. börja med något enkelt som färger och fortsätt sedan med stämningar, ljus, tid på dygnet, vinklar, vilka känslor den väcker, personer, plats, årstid etc. tänk inte för mycket, det är den första reaktionen som är viktig. det tar alls inte lika mycket tid som du tror (om du inte får för dig att gå igenom alla arkiv…). du kommer att upptäcka att dina ”lösryckta” texter faktiskt hänger ihop bitvis (och kan bli en bok 😉 ) och att det finns en hel massa återkommande saker i dina bilder. så en dag när du känner dig trött, sök i bridgen på trött och så droppar det fram bilder som på något vis har med trötthet att göra. en dag när du vill skriva om glädje eller kaffe eller precis vad som helst, gör en liten sökning så får du se ;). du kommer kanske också att upptäcka att det finns bilder eller texter som du saknar. varför har jag aldrig skrivit om det? fotat? och vips så har du dig en liten utmaning.

    men som sagt, jag ser ju en tråd.

    önskar en härlig jul precis som du vill ha den 😉 så länge!

    kram kram,

  3. Jag tycker bilderna är underbara. De är inte lösryckta, de är här-och-nubilder, den sortens bilder jag önskar att jag var bättre på att ta!

    Jag är inte heller någon julmänniska, och jag jobbar julafton (åtminstone drygt halva dan). Skönt.

Lämna ett svar till Marie-Ann Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *