Skrik inte åt mig!

Ehh, i ett svagt ögonblick lovade jag visst att länka in min prezi-presentation hit – och visst, sure, ett löfte är ett löfte. Men den är hysteriskt ful, och jag skyller förbehållslöst på tidsbrist och nybörjarskap. Nästa prezi blir bättre (it’s got nowhere to go but up…!), det lovar jag.

Det bästa i presentationen kan jag visa direkt här – med viss risk för att jag kan ha visat den förut, jag minns inte…

Jag tycker hursomhelst att den är jäkligt rolig – och vi är inte bortskämda med filmvisning på avdelningsmötena, så det kändes rätt kul att kunna ta med den. (Och vad prezin anbelangar så är jag själv mest stolt över att jag lyckades peta in filmen…!)

The Breakup (länk till Youtube)

Filmen är möjligen lite överdriven – men den handlar om hur konsumenterna har tröttnat på reklammakarnas gamla megafonstrategier, och helt enkelt vill – göra slut.

I praktiken tror jag att traditionella ”budskap” (jag har en hypotes om att ingen kommer att diskutera budskap i kommunikationen om några år, mig bär det emot redan idag, ”budskap” är för… statiskt, helt enkelt. Men vi får väl se hur tingen utvecklar sig) kommer att få allt svårare att möta konsumenter/mottagare som förväntar sig en tvåvägskommunikation – helt enkelt för att öppenheten finns att få på andra håll. Den som försöker megafonmarknadsföra sig om 5 år, kommer antagligen att uppfattas som rätt… stiff.