Etikett: scrapbooking

Jag fick ju som sagt en bunt bilder med mig hem från höstlovsturnén – bilder från när jag var liten. Det var ju ett tag sedan, kan man säga – men oj så roligt att göra fotosidor av sina egna bilder, och kunna sätta in sin egen historia i album! På dopsidan valde jag dock att inte skriva något – jag skriver kanske något på baksidan av layouten, men framsidan tyckte jag faktiskt skulle få vara som den är. Bilderna talar för sig själv, och det kan de få göra tycker jag.

Möjligen skulle jag skriva någonstans att det är mamma, pappa, farmor och farfar – förutom undertecknad själv dårå! – på bilderna. Jag kanske lägger till det, vi får se. (Och ja, jag är mycket förtjust i formen på ”rubrikskylten”. Det är en färdigköpt så kallad ”die cut” som får tjäna som mall, igen och igen och igen… Jag kanske måste börja kika på såna där stansjärn som stansar ut såna här etikett-saker, trots allt. Det är faktiskt väldigt fint…!)

Det är roligt med gamla bilder – inte minst för att de har andra format än vad jag blivit van med sedan jag själv började fotografera. Kvadratiskt är snyggt – men det spelar ingen roll att jag KAN skapa kvadratiska bilder i Photoshop, om jag vill. Det blir ändå aldrig av… 70-talsbilderna är kvadratiska redan från början, så nu har jag fått chansen att scrappa kvadratiska foton i alla fall!

Den här sidan handlar om huset jag bodde i när jag var riktigt liten (3-5 år) – boningshuset till en bondgård, fast att det är en gård syns inte på fotot, tyvärr. Jag var lika liten som mina egna barn är nu (eller mindre!) när vi bodde där, men jag minns själva lantlivet väldigt tydligt. Det var häftigt. Hölass och skördevagnar och grismatning och komjölkning. Bethackning och komockning. Ofantligt spännande grejer!

Det här är vare sig en fantastisk bild eller en fantastisk scrapsida – men jag blev lite förbluffad när jag såg bilden, hur många detaljer som kändes så bekanta, fast bilden har gott och väl 25 år på nacken. Möblerna. Sakerna på köksbordet. Vem som satt var – och saker som fanns just utanför bilden. Jag tyckte att det var roligt att spara de minnena, när nu den här bilden fanns!

Det blir definitivt fler retro-layouter – det finns gott om fler bilder i bunten jag fick med mig hem från Sverigebesöket i oktober, och det var riktigt roligt att göra något av sina egna barndomsbilder!

… även kända som mina barn!

När vi en lördagsmorgon fann äldste sonen med nedanstående kolhydratbomb (vitt bröd med honung emellan!) var rubriken på scrapsidan liksom given redan från början:

En rätt enkel sida, fast jag tyckte själv att det blev rätt maffigt att rubriken fick ta så stor plats. Lite dagg på blommorna roade jag mig också med att dutta på.

Och sen då bilderna på minstingen som slöar i en gunga i vad jag först trodde var maj, men det visade sig vara bilder tagna redan i mars – så det verkar ju lova hopp om överlevnad nu när höstmörkret allt allvarligare sänker sig över Hansestadt Hamburg. Hursomhelst tyckte jag att han gjorde skäl för ett annat seriefigurnamn – även om kanske inte så många känner till Kronblom längre…! Jag tycker dock att likheten är ganska slående:

Den här sidan gillar jag själv, fast den bryter mot allt vad gyllene snitt och triangelkompositioner och regula de tri och guvetintealla geometriska regler man ”ska” tänka på när man designar saker… Jag tycker den funkar i alla fall!

Exakt varför det kallas crop vet jag inte – crop betyder ju beskära, och det är klart, det beskärs en hel del under en scrapträff. Men, crop kan alltså också betyda scrapträff – och logiken med detta lämnar jag helt sonika därhän. Men mina bidrag till höstcroppen på pyssel.net har jag ju redan lovat att visa, så vi tar dem idag när jag ändå inte har något vettigt att tillföra.

(Jag är för gammal och ovan vid att köra långt, och följdaktligen fullständigt sänkt av trötthet idag… Inte många rediga tankar går genom detta huvud idag, det kan jag meddela!)

Men några bilder kan jag visa:

Det här var min egen favorit, och jag hade ofantligt roligt när jag gjorde den. Kreativt flow, som det heter på fackspråk. Och tydligen syntes skaparglädjen i slutresultatet, för den här gick jag och vann med! Tävlingen gick ut på att använda minst 3 utstansade detaljer på en sida, och det var ju inte så svårt. Pilen, molnen och rubriken. Ja, och texten PÅ pilen, förstås.

För prispengarna (200 riksdaler!) shoppade jag faktiskt loss på den här väskan, som jag tänker mig ska få följa med på resor och liknande (som nu, tex):

Jag har inte fått den än, men den ser mucho lovande ut, tycker jag! Jag hoppas väl också hitta någon form av scrapsällskap i Hamburg (tre år utan scrapträffar vore outhärdligt!), och den här väskan skulle vara mer lagom för en kvällsträff av enklare slag. Man måste ju inte nödvändigtvis släpa med sig hela bohaget för att klipp-och-klistra en kväll, menar jag.

Den här layouten… tja, den talar väl egentligen för sig själv antar jag. Bilderna är från en misslyckad EFIT-ansats – jag glömde bort att fotografera ungefär från och med lunch, så det bidde bara en halv dag – varav jag valde ut de här bilderna och lät dem stå för… tja, en form av ekorrhjulstillvaro. Bussen till stan långt före gryningen, ett stökigt skrivbord – och så mitt svängda tangentbord som ingen begriper hur jag kan skriva på (men det är SÅ bra!). Texten är dold (fast ni ser ju var den finns – man drar i fliken där det står ”tankar”, så kommer texten), vilket är ovanligt för att vara jag, men här kändes det rätt att göra så.

Den här layouten gjorde jag till en skisstävling. Skissen såg ut såhär:

Jag följde alltså inte skissen slaviskt på något vis – och jag funderar faktiskt på att göra fler sidor utifrån den här skissen. Den är trevlig – och går att göra mycket med! (Däremot är det alltid lite knepigt att klämma in tre foton på en A4:a… Skärmaskinen får jobba hårt om det ska gå att klämma in…!) Den här sidan vann tredje pris – fast där har jag inte köpt något för vinstpresentkortet (100:-) än, så vad det blir får vi se…! *har mina planer*

Sista sidan jag har att visa idag – den vann jag också med. Fast själv är jag måttligt förtjust i den – knasigt va? Jag tycker inte alls att den är min stil, och mest brokig och rörig… Tänk så fel man kan ha, tydligen! 🙂

Ja, jag pratar inte bara om kreativitet, jag skapar lite också. I helgen hade jag ett privat litet scraprally hemma, trots missgynnsamma omständigheter såsom sjuk karl och ett hem på gränsen till nervsammanbrott. Några av sidorna hamnade i diverse tävlingar i pyssel.nets höstcrop, så dem får ni vänta på ett slag till. Men några sidor kan jag visa redan idag (även om inga är några scrapologiska mästerverk precis – men man kan inte überprestera jämt, heller).

Tja, förutom att sidan är nästan lika rörig som bilen, så var den här sidan ganska skojig att göra. Och skojig att spara. En Saab 9.5 är inte världens minsta bil precis, men semestern 2008 (och 2009 för den delen – fast då tog jag ingen bild) utnyttjade vi varenda kubikmillimeter av bagageutrymmet… Det var helt galet, och givetvis fullständigt omöjligt att hitta nåt bland väskorna…! (Och börja inte prata med mig om takboxar – det är maken som vägrar, inte jag…!)

Det finns de som påstår att stjärnor är lite jag, fast nu var jag lite trött på små pluttiga stansstjärnor, utan ville ha rejäla, handskurna doningar istället. Just de tycker jag fortfarande blev riktigt bra…

Den här sidan var så bra i tanken, och sen blev jag galet missnöjd med den. För plottrigt med blomstänglarna mot det mönstrade pappret, och titeln borde givetvis ha varit längst ner på sidan, för att balansera – vet inte hur jag tänkte där faktiskt. Men, men. Den får vara såhär nu  – jag skyller på att jag är ringrostig efter att inte ha scrappat så mycket på sistone…

Den här sidan borde jag väl knappt visa ens, vilket trafiksäkerhetsmässigt vansinne vi utsätter våra barn för… Men det är sommarens höjdpunkt, varje gång. (Och därnere ÄR det inte olagligt, så det så!) Sidan är osedvanligt dekorerad för att vara jag – men den var rolig att göra, med alla detaljer och småsaker. (Detaljbilden visar för övrigt ett så kallat ”dekokluster”, så har ni fått lära er ett stycke scrapterminologi ikväll också. Bara en sån sak…!)

Det går trögt med skapandet. Vet inte riktigt vad det är, men det är inte samma avkoppling att sätta sig med grejerna som det var förr. Kanske för att jag lagt fram surdegshögen på pysselbordet och kräver av mig själv att varannan ska komma från högen. Kanske är det bara att jag saknar sällskap vid pysselbordet… (Fast jag har ju alltid pysslat ensam framför TV:n hemma, så bara socialt pyssel på träffar har jag ju aldrig ägnat mig åt…)

Hursomhelst – den här veckan har jag ändå lyckats få ihop några pysselstunder som blivit skönt avkopplande och relalalalaxande. Jag tycker fortfarande att alla mina sidor ser ut som karbonkopior av sidor jag gjort förut, men – jag satt och bläddrade i albumen för några veckor sedan, och då såg jag det inte så. Så det är väl bara att sätta sig över, och låta sidorna bli som de blir. Kanske kommer en ny stil någon gång – kanske inte.

Den här sidan gjorde jag för några kvällar sen – delvis för att testa lite nya prylar jag köpte med mig hem från Sverige. Fjärilsklistermärkena – som jag trodde skulle vara att bara ”smäcka på” och så var det klart, men icke… De var ju tryckta på transparent plast, så den snygga vita kanten jag ville ha försvann ju när man tog dem från skyddspappret. Tjahapp – då fick jag klistra dem på vitt papper och klippa ut fanstygen för att få min vita kant. Så mycket för att ”speedscrappa” med färdigdekorationer – jojo… Sen fick jag för mig att använda ett rubriktypsnitt jag inte använt på år och dag – och det ser man ju hur det gick – snett och galet… Men, men.

Den orangeröda prickbården är förresten gjord med en nyinköpt kantstans som jag blev väldigt nöjd med. Vi ska ha mycket roligt ihop, min lilla stans och jag…

Fotot är taget av maken, någon gång under vår ungdoms vackrare dagar. Jag tror bestämt att det är enda gången i världshistorien han lyckats ta en bild utan att kapa mig jäms med näsroten. Imponerande. Den här bilden använde jag för övrigt i mina jobbansökningar på den tiden det begav sig – både när jag fick mitt nuvarande jobb och jobbet dessförinnan, tror jag. Visst ser jag ut som en högeffektiv relationsskapare?

Den här kom ur surdegshögen, och ujujuj, vad skönt att vara klar med den. Den har saknat rubrik och text i sisådär 2 år eller nåt, men nu är den klar. Hujj, in i albumet med den bara! (Och nej, jag ger mig nog aldrig på att försöka limma det där eländiga bandet igen – det osade mycken svavel innan den där bandstumpen satt på plats, kan jag meddela… Krokigt och dant – men fast satt’en!)

Tja, den här finns inte heller så mycket att säga om – en sommarlayout, som fått så mycket sommarattribut jag kunde komma på utan att det blev smetigt. Här har jag för övrigt också provat en grej jag köpte i Sverige – en Martha Stewart kantstans, som ”alla” pratat om ett tag. Nu har jag också en – och det ÄR skojigt att kunna göra såna här komplicerade saker… så enkelt! Gulders!

(Fast egentligen var det inte den här stansen jag ville ha. Den jag ville ha heter Open Dot – men var självfallet slut när jag kom till butiken. Får väl försöka få tag på den häromkring – även om de kostar 75% mer här nere…)

Sisådär – så fick jag visat att jag faktiskt pysslar lite ännu, fast det går trögt!