Etikett: pyssel

Ja, det kan ju tyckas som en märklig timing att börja yra om ”offline onsdag” såhär en dryg vecka in på ett högst digitalt och påkopplat projekt som #blogg100. Men så hemskt konstigt är det ju egentligen inte – ibland behöver man stänga av, bubbla in, fokusera och koka ner till ett mustigt koncentrat. För att komma igen i ny, full blom sen.

Så så får det bli, medan ni läser det här, är jag själv nedkopplad och analog – eller ja, helt och hållet analog vete tusan om jag kommer vara, tanken är att jag ska skriva. Kanske med papper och penna – att bryta idétorkor kan ibland vara enklare med analoga redskap, ibland inte. Det får vi se. Kanske blir det en fingrarnas flygande mazurka över tangentbordet – vem vet.

Men under tiden får ni helt enkelt roa er med några bilder av analogpyssel jag roar mig med ibland.

(Bilderna är hemskt gräsliga ser jag nu, vet inte vad som flugit i mig när jag grejade med dem… Antagligen såg de okej ut på den andra datorn, eller också var jag hemskt trött när jag fixade bilderna, men jag orkar tyvärr inte gå tillbaka till ritbordet med dem, så ni får leva med dem som de nu är. Pilutta!)

Sånt här sitter jag och roar mig med framför TV:n ibland. Handen, som var den första jag gjorde, kan några av er ha fått se i ofärdigt skick, instagrammade processen i något eller några skeden. Den var riktigt rolig att göra – och den kom till just som jag sa, framför TV:n. Det står ”Zendoodles” i ett av fälten, och det kan det här kallas – det har väl att göra med att det är ett rätt avslappnande och kravlöst skissande/ritande/klottrande, som är lite som en slags yogaträning för hjärnan. Stärker och slappnar av på samma gång.

(Sen finns det en hel, sektliknande rörelse kring det här sättet att avslappningsklottra också. Fast dem struntar vi i tycker jag.)

Den här bilden (nedan) gjorde jag för övrigt med början på sjukhuset, medan sonen var på operation. Det var ett rätt fiffigt sätt att hålla mammanerverna i styr. Zen, typ…

(Och med det här har jag förbrukat de två förberedda, nästan klara inläggen jag hade i bakfickan inför #blogg100. Bränt livlinorna första veckan – framöver blir det frihandsbloggande för hela slanten. Som att gå på slak lina utan skyddsnät – huga!)

(Jag insåg just att jag antagligen kommer att få några besvikna sökningar till det här inlägget… Sorry folks, nothing to see here…!)

För några dagar sedan kunde mina facebookvänner läsa den något märkliga statusraden ”håller på att pynta en låda så det ser ut som om den har spetsunderbrallor på sig…”. Jag vet inte var associationen kom ifrån, men tja – döm själva: Här har ni min pysslade låda med spetsunderbyxor…!

Häromdagen frågade någon mig hur det går med scrapbookingen – och sanningen är att det inte går något vidare. Jag har tappat lusten. Dels har det säkert att göra med min allmänna splittrade situation, där jag inte alls riktigt börjat landa i normaltillstån än, inte på långa vägar. Dels… Det börjar kännas – och jag dras med lika mycket som någon annan – som om det handlar mer och mer om att köpa prylar att klistra fast på papper, än om att faktiskt skapa något.

Just därför var det desto roligare att göra det här kortet, där jag förvisso använt ett gäng av mina Quickutzdies (om än molnet är modifierat till oigenkännlighet, eftersom originalet var alldeles för stort..!), men också satt med cirkel- och stjärnschabloner och skar ut pentagrammet för hand. Plötsligt kändes det som om jag skapade på riktigt – bara för att jag inte använde nåt färdigt ur en förpackning, utan fick tänka ut hur jag skulle göra det jag ville och fixa det själv. Det blev lite av en tankeställare, och jag har inte vare sig hunnit eller orkat göra särskilt mycket åt det där än, men jag tror att det måste till en liten omvärdering av saker och ting om jag ska komma ur den här svackan – det är INTE en jag kommer att kunna shoppa mig ur, tvärtom.

Alltså – ett magiskt kort skulle jag göra, så det blev ett pentagram (som INTE är en satanistisk symbol ifall nån av er tror det, utan en symbol för just magi. Dessutom vill jag minnas att satanisterna använder ett uppochnervänt pentagram som symbol.) Molnet, elden, löven och dropparna symboliserar de fyra elementen – luft, eld, jord och vatten.

I vanliga fall gillar jag inte att göra kort, men det här var riktigt roligt att göra. Just för att det var lite annorlunda, just för att det inbegrep något mer än att bara klistra fast saker på en kortbas.

Nästa projekt var att äntligen lära mig binda böcker med hjälp av ”coptic stitch”. Första försöket blev såhär:

(Fast sen kunde jag förstås inte låta bli att måla lite till på den, och fuckade upp. Note to self: Lär dig att sluta i tid, mänscha!)

Coptic stitch visade sig inte alls särskilt svårt och gav klar mersmak. Fast jag slet ut några nålar i processen, så jag måste hitta någonstans att investera i nya. Sådan shopping är okej, däremot!

Förstaupplagan gick som present här i veckan som gick, men jag ska göra en åt mig själv också. Jag är kräsen med anteckningsböcker – BIA-spiraler tar för mycket plats och är i vägen, och en del andra varianter ger böcker som ofelbart fäller ihop sig när man lägger dem ifrån sig. Den här ligger snällt kvar uppslagen, sånt gillar man.

Däremot tyckte jag att det var knepigt att jobba med textil, och ska nog försöka att göra nästa helt i papper. Det är ju som mer ”mitt” material…!

Så. Scrapbookingen är det inte mycket bevänt med, men jag gör annat kreativt – om än kanske inte i någon rasande fart direkt. Men ändå.

För länge sen – dryga halvåret sen om man ska vara petnoga – flaggade jag för roligheter här i bloggen, och sen kom det inga. Snacka antiklimax…!

Japp. Antiklimax är ordet, sa Bull… Men struntsamma. Här kommer grejerna, med korten först:

Det sista kortet gjorde jag förresten en kortskiss av, och lade ut här i bloggen som teaser – vilket ju också blev lite av en antiklimax eftersom jag sen aldrig kunde visa något exempel på kortet… Nåja, NU kom kortet, och såhär såg skissen ut:

Jag tycker fortfarande att det här är en rätt cool skiss – jag kanske skulle ta och lifta mig själv och göra några variationer på temat…!