Photoshoplycka är…

…att kunna ta en bild som den här:

och lyfta fram den såhär:

Jag fotade enbart i RAW-format sist, har insett att när jag plåtar i RAW använder jag jpg-filen mest som referens till hur originalet såg ut, och hur ofta behöver man egentligen en sån referens som tar upp 5 megabyte på hårddisken…?

Det var starkt solsken, vilket vanligen är ett hopplöst läge att fotografera i, alldeles för hårda kontraster och utfrätta högdagrar, hur man än trixar och försöker undkomma solen. Originalbilden är ju också helt felexponerad, kameran blir förvirrad av allt ljus och underexponerar hela bilden för att inte fräta ut de ljusaste partierna.

Det jag gjorde för att få fram själva bilden ur mörkret var reglaget Fill light, som jag aldrig hade använt förut, det stjäl en del kontrast och gör ofta att färgerna bleks mer än lovligt. Men i extremfall som detta var det perfekt – jag fick fram hela ansiktet och till och med färgen i bakgrunden.

I efterhand har jag kört några actions som förhöjt just färger och kontraster igen, och slutresultatet är helt OK. Ögat ser lite skumt ut, för det ser ut som om det är belyst, fast ansiktet ligger i skugga. Men jag vet inte om jag ids ändra på det faktiskt…