Lärorikt kvällsskolk

All work no play, makes Jenny a very dull tjej. Och så kan man ju inte ha det.

Så ikväll bestämde jag mig för att ge blanka fan i allt vad grupparbete, lärarrekrytering (ja, det också) och eftersatta studier i bildetik och visuellt reklamspråk heter – och göra något på rent, oförfalskat, 100 % skoj. Så – jag plockade fram lekhäftet jag köpte med mig från Sverige i förra veckan:

Man ska faktiskt inte fnysa åt såna här digital-kreativa receptböcker, visst – de visar mest partytricks och coola effekter och kanske inte så mycket grundläggande såhär-funkar-det-fakta. Men börja fippla med grejerna, följ instruktionerna, leta upp och googla sånt du inte förstår direkt när du läser – jag lovar att du lär dig massor på kuppen! (Vid det här laget har jag förvisso hygglig koll på verktygen, åtminstone i termer av vilket som gör vad – men jag är väldigt långt från expert ännu!)

Den var scheiße-dyr, det bar verkligen emot att investera 170 sekiner i en ynkans tidning, men nu hade jag spetsat in mig på en Cap & Design under Sverige-resan och vanliga Cap&Design såg – om ni ursäktar – rätt trist ut. Den här däremot… Som sagt – rena rama lekhäftet!

Och jag slog upp en slumpmässigt vald sida – egentligen hade jag tänkt en annan grej, men nu blev det den här som föll upp, och då tog jag den: En övning i hur man gör om ett foto till en ”vattenfärgsplashad” bild.

Och inte för att det här blev nåt direkt mästerverk, men det blev ganska effektfullt i alla fall – och det var kul att göra. Precis den slags energy-boost man behöver när man kämpar för att hålla näsan över grupparbetesträsket… För att inte tala om lärorikt!

PS: I papperstidningens artikel finns förresten en länk till vart man kan ladda ner färdiga, gratis vattenfärgssplashar. Den länken stämmer inte, här är den rätta, utifallatt någon sitter och letar efter den.

Och om någon annan till äventyrs vill slabba med pixel-vattenfärg, hittade jag en digital version av artikeln här. Viel Spaß!

Vad var det som hände…?

Hoppsan. Det blev tyst i bloggen, efter den relativa livligheten förra veckan. Vad var det som hände? Slog blixten ner? Dog jag? Blev El Maco bortrövad och krävd astronomisk lösen för? Nej. Ingetdera faktiskt – även om El Maco sett kryare dagar, men mer om det någon annan gång.

Det som hände var min kurs. Eller kurserna, rättare sagt.

Först blev jag uppskrämd av att den ena delkursen krävde att vi skulle ut på stan och ”observera” användare av något väl valt interaktivt system. Nej, inte webbsidor – vilket kanske varit logiskt i och med att det är webb vi ska lära oss, men nej det skulle vara biljettautomater, kaffeautomater osv. Och i mitt fall alltså tyska användare som skulle observeras. Huga!

Nåja.  När jag väl lyckats svälja nerverna pallrade jag mig ut och lyckades gör rätt intressanta observerationer vid en närbelägen U-bahnstation utan att göra bort mig språkligt. Många av användarna tittade jag bara på hur de gjorde och vad som krånglade sig för dem osv. Några bytte jag några ord med – men tingens tillstånd är ju nu sådan att människor vid en biljettstation är på väg någonstans – och inte så sugna på långrandiga samtal med obskyra observatörer som talar rätt knackig tyska dessutom.

Och sen skulles det skrivas rapport – en del av uppgiften som jag däremot haft betydligt mindre ångest för, go figure…

Parallellt med detta hade vi, i den andra delkursen (digital grafik) i uppgift att frilägga och skapa bilder med särskilda stämningar och attribut. Man tager ett styck tomt, intetsägande pixellandskap, byter himmel och generellt färgschema, samt monterar in ett antal digitala rekvisita (allt material tillhandahållet av institutionen). Undervisningen kring friläggning i Photoshop, måste jag säga, har varit rätt sparsam. Verktygsgenomgång i princip, men inget konkret. Jag tackar min lyckliga stjärna att jag gått Moderskeppet/Högskolan i Jönköpings kurs i bildbehandling – och att Moderskeppets sajt är en sån guldgruva av guider, tips och lärfilmer. Tack, tack, tack och lov!

Jag vet inte hur många timmar jag lade på den första av de där bilderna som skulle in. Bilden skulle göras hotfull och skrämmande, och grundmiljön var en solig sommaräng. Att lägga in en åskvädershimmel i den miljön var ingen lek – hur noga jag än försökte vara vid friläggningen kom solhimlen med i form av en tunn ljusblå aura kring varenda kvist. (Du tror kanske inte att sånt syns, men det gör det – MYCKET!) Och likadant på varenda detalj jag måste lägga in – färgskemat i åskmiljön skilde sig helt enkelt så mycket från originalbilderna, att det blev ett hästgöra att trolla bort det!

Och jag tror att jag slösade mycket tid på att försöka hitta Det Rätta Sättet att frilägga, det sätt som skulle göra att man undvek den där auran. Sanningen verkar vara att det inte finns några bra automatversioner – att få bort sådant är handgöra och tar tid. Säkert mindre tid för ett proffs än för mig – och garanterat mindre tid för någon som inte photoshoppar med hjälp av en trött macbooks inbyggda styrplatta… (Jag ska få köpa en begagnad Wacomboard av en god vän när jag åker till Sverige nästa gång, så den lilla detaljen ska vara avhjälpt inom några veckor, åtminstone!)

Men summan av kardemumman är att jag suttit från morgon till eftermiddag, hämtat barn, lagat mat, nattat – och satt mig igen, till sena natten. Och detta i princip bara för att bara få ihop det där till något inlämningsbart. Så himla BRA blev det inte – särskilt inte bildkompositionen, som var det vi egentligen skulle öva på, men jag var så fokuserad på friläggning och montage att det kom i skymundan…

Så, nu vet ni. Kurserna är roliga – men i jämförelse med förra årets skrivkurser är det definitivt både ett och två steg upp på intensitetsstegen. När bloggen står tyst och tom, sitter jag antingen och svettas över Photoshop – alternativt observerar tyskar i tunnelbanan!

Och nästa vecka ska jag göra  pocketomslag till Tjänstekvinnans son och Barna från Frostmofjälet, samt grupparbeta ihop en projektplan för resten av systemeringskursen. Vi får väl se om de uppgifterna lämnar mer utrymme för privat bloggliv, eller om bloggtystnaden fortsätter ännu en vecka.

Cowboyeffekten

Moderskeppet visar idag en ”cool” photoshop-effekt – som ju måste testas. För att vara ett första försök på tid jag egentligen inte alls har (barnens rum är ännu inte puts- och fejade…!) tycker jag nog att den här bilden blev lite småcool. Fast den drar åt rött och blått på ett obehagligt vis, ser jag nu när jag lägger upp den. Nåja. Jag ville egentligen mest få en ursäkt att länka till Moderskeppets COOLA cowboyeffekt-guide…!

(Och namnet cowboy-effekten förstår du om du tittar på filmen!)

Ääääntligen!

Efter allt tjat, all vånda, all eftersläpning – nu är slutuppgiften i Photoshopkursen inlämnad. Förvisso inte godkänd, men… jag tror nog jag kommer undan med det här faktiskt.

Jag valde temat grunge – och ingen blir väl särskilt förvånad över det, eller? Fast faktum är att jag våndades länge och väl innan jag valde – det kändes lite för enkelt… Jag menar – grunge kan jag ju…! Sen insåg jag att det är ju det som är grejen – att man ska ta nåt man kan och blir nöjd med, inte svettas över något man inte kan men själv tycker att man kanske borde kunna.

Grejen med grunge är att jag tycker att det är roligt. Det kan inte bli så himla fel – men det blir coolt, och det är det man är ute efter. Jag skrev i min inlämningsdokumentation att det är en av de mest kreativa teknikerna kursen omfattat – och det är det ju på många sätt. (Jag såg att en kille gjort väldigt kreativa montage som slutexamination… men det är inte riktigt min grej, känner jag.) Man får ta i lite med schvung ibland, kludda lite, leka lite – och slutresultatet ska bli det som JAG vill att det ska bli. Ingen annan kan komma och säga att det är fel, för det finns inget fel.

Jag har aldrig hängt på fotosidor. Stämningen på de få jag besökt har varit så elitistisk att jag mest velat kräkas – eller åtminstone kasta bort kameran hellre än någonsin visa något jag själv gjort. Folk sågar andras bilder bara för sågandets skull – och det är ett tyckande och ett översittande av sällan skådat slag. Det blir ingen glädje kvar om jag ska hålla på och tänka på varenda liten millimeter som någon illvillig pekfingerviftare kan tänkas ha synpunkter på. Därför hänger jag inte på fotoforum – och kanske är det därför jag gillar grungeteknik i Photoshop.

Nu återstår att se om kursen verkligen är över, eller om jag måste komplettera. Sen är jag ju på intet sätt fullärd i photoshoptekniker – det känns lite som de sa på körskolan: ”Att få körkort betyder inte att man kan köra bil, bara att man får lov att övningsköra på egen hand”. Nu när kursen är slut får jag själv ansvara för att hålla mig uppdaterad – och lära mig mer.

Första utmaningen lär bli att lära mig nya CS5-versionen av Photoshop, när min ”examenspresent” dyker upp… Bara det lär väl bli en utmaning!

Stockholm by miniature

Som jag hintat om tidigare plåtar jag då och då för fotobloggen Stockholm by Plenty. Det går sådär, får jag erkänna, arme redaktörn drabbas då och då av en plötsligt uppladdad brokig batch bilder av tvivelaktig karaktär varmed han får göra vad han behagar, och gärna puffa på fotografvimsan några gånger emellan för att hon ska komma ihåg att peta in alla prefix, suffix, kartor, länkar, ord och bilder på rätta ställena. Och dessutom sker detta med en ketchupeffekt som skulle få Heintz tomater att bli gröna av avund.

Men nog om min administrativa fallenhet för praktiserad kaosteori.

Igår var det min tur igen, med den här bilden, som jag faktiskt tog samma dag som Next Event-seminariet på Södra teatern. Ja, det var en SÅ vacker dag, och det var låååånga kaffepauser så jag hann faktiskt ut och plåta flera gånger om den där dagen. I det ljuset. Underbart.

Hursomhelst – för några veckor sen yrade jag ju också om tekniken ”tilt-shift” och att jag hade för avsikt att lära mig photoshop-versionen av den. Sagt och gjort – det var ju nu en gång inte så våldsamt svårt. Och vilken bild av de jag hade på lagret kunde lämpa sig bäst – om inte Slussen-and-beyond-bilden?

Så – här får ni den tilt-shiftade versionen – Slussen-by-miniature:

En bild att ta fram när man känner sig liten i världen… eller kanske inte just då förresten!

(När jag skrev om tilt-shift senast fick jag en kommentar med länk till en sida på nätet där man kan autofixa en tiltshift-bild utan att ha photoshop – men den här är handgjord, kan jag meddela, utifall att någon undrade…!)