by Jenny -

Tredje gången gillt – i Linköping för tjyven

Alright – sen torsdagskväll, mellolåtarna är upplagda på svts webbplats och jag sitter redo med late-night-snack, stretchade skrivfingrar, oömma kläder och ett glatt humör…! Nåja – jag ska erkänna att jag har en bekymrad rynka i pannan inför hela Mello-spektaklet i år. Hittills har jag inte hört något som får mig att tro att vi kommer att ha någon svensk representant i ESC-finalen i år heller.

När jag klagade på förra årets svenska låt (och tro mig, jag klagade…!) fick jag bland annat till svar att Melodifestivalen väl är en egen tävling, och att det inte gick ut på att vinna i Europa… Och ja, jo – jag förstår argumentet… Men svenska melodifestivalen är en uttagning till europaspektaklet, det kommer man inte ifrån. För min del är det inte viktigt att Sverige kammar hem Eurovisionsschlagerbucklan – men det är ju kul om vi får vara med i alla fall. Som på den gamla goda tiden, ni vet…!

Nåväl – imorgon går delfinalen av stapeln i en av mina forna hemstäder… och tja, så blir det ju för övrigt nästa helg också, när festivalen angör Malmö. Men det tar vi då – imorgon gäller Linköping!

1) Linda Sundblad – Lucky you Det allra första jag tänker är att ”oj, men den här har vi ju hört förut”. Jag skriker inte plagiat, jag har ingen aning om var jag eventuellt hört de där tonerna förut – men när jag lyssnat färdigt på klippet måste jag säga att de takter som lät bekanta, också var de mest njutbara…

2) Simon Forsberg – Tid att andas Den här balladen kan inte riktigt bestämma sig för om den ska vara svulstig eller gullig… och landar därmed lite pladask mittemellan, varken eller.

3) Sara Lumholdt – Enemy Det är inte många av tonerna i 60-sekundersklippet som håller utan att svaja eller halka helt på sniskan – men ska jag vara ärlig vet jag inte om det egentligen hade hjälpt om någon säkrare vokalist hade tagit sig an den här låten… ”Don’t quit your day-jobs” – gäller både sångerska och låtskrivare i det här fallet.

4) The Playtones – The King Äntligen något man inte behöver skämmas för… Här vaknar jag faktiskt till litegrand och blir på lite bättre humör. Inte så att jag börjar hjula genom lägenheten och jojka av ohöljd schlagerlycka – men en försiktig förväntan inför lördagskvällen infinner sig. Hoppas att de sköter sig på scen!

5) Shirley’s angels – I thought it was forever Hoppla. Shirley Clamp på nya äventyr, minsann… Det hade jag missat, faktiskt – där ser ni så påläst jag är i år…! Låten är inte helt oäven, men de kunde fokusera mer på sången än på dans och hårvift. Jag blir yr i huvudet av att se dem, jag.

6) Sebastian – No one else could Jag kan inte hitta något fel på den här låten. Killen sjunger helt okej, har närvaro och kamerakoll fast det är filmat på en tidig repetition, låten är upptempo går säkert att dansa till om man sysslar med sånt… Men hu, så trist. Trist att jag vid det här laget i tävlingen både hunnit sätta på kaffe och springa på toa flera gånger om, annars hade jag haft en given pauslåt här.

7) Sara Varga – Spring för livet En visa, tydligt inspirerad av Caroline af Ugglas Snälla, snälla från 2009. Det som gjorde att Caroline af Ugglas besynnerliga låt funkade och faktiskt till och med gick hem, var Carolines förmåga att leverera trovärdigt och med närvaro. Sara Varga kommer inte ens i närheten med sin visa – och det är nog ett måste om man ska komma någon vart med en visa i såna här sammanhang. (Jag skulle kunna dra en parallell till förra årets ESC-vinnare också – tyska Lena Meyer Landrut. En besynnerlig låt som funkade – tack vare sångerskans närvaro. Nej, jag gillar den inte – men jag ska ge henne såpass cred i alla fall…!)

8 ) Eric Saade – Popular Ja, man behöver ju knappt höra låten för att veta att den går till Globen. Och jag har faktiskt ingenting emot det. Det är inte min melodi för fem öre – men på ren walk-over, så…

Hamburgarjuryns prognos för lördagskvällen, till sist: Eric Saade och The Playtones direkt till Globen, Shirley’s angels och… vilken som helst, faktiskt.

***

Alltså, allvarligt. Det är lite roligt att vara elak. Och en del av charmen med Melodifestivalen är ju att få vara lite elak, lite spydig mot de ehm, mindre lyckade bidragen. Men… det är ju bara roligt om elakheten kontrasteras mot iver och entusiasm – för något annat bidrag i tävlingen. Nu är det bara åtta låtar kvar att hoppas på.

Rynkan mellan ögonbrynen sitter som en smäck.

by Jenny -

Andra ronden: Mello goes Götlabôrg

Ja, alltså – man kan ju undra om de där på SVT vet vad de pysslar med egentligen. De verkar ändra koncept lite vecka för vecka – tänk, och jag som trodde de hade annat att stå i, såhär mitt i festivalveckor och allt… Men okej, jag finner mig i detta (också) – flavour of the week är alltså att SVT körde sitt Smyglyssna-med Elsa-program vid pass kl 21, och därefter plockades programmet ned, och i efterhand kan man bara (precis som tidigare år) lyssna på 60-sekundersklipp från dagens repetitioner, ett och ett. (Klang och jubel från mig, egentligen, som gärna slipper höra det andra eländet…!)

1) Brolle – 7 days and 7 nights: Åh, kan någon ta och styla om karln? Och döpa om honom när man ändå är i farten? Det här är så tröttsamt nu… Grabben – det är dags att växa upp och skaffa sig ett eget varumärke, okej? Elvis är död – gå och bli dig själv nu för fan! Killen kan sjunga – men sjabblar bort sig i gimmick-träsket. Synd. Egentligen. Hur det går för den här, tämligen intetsägande låten hänger troligen mest på övriga bidrag – så låtom oss lyssna vidare!

2) Loreen – My heart is refusing me: Visuellt gillar jag inledningen i klippet – där dansarna är utfrätta i bleka grå toner, medan Loreen själv lyser i den röda trådkoftan (eller vad man nu ska kalla plagget). Coolpotential. Men sen står människan bara där, närmast hopknuten i lidande och ångest(/scenskräck?), axlarna stelt upphissade i öronhöjd rör sig graciöst som ett kylskåp ungefär. Hon bär liksom inte upp vare sig koftan eller låten. Sorry tjejen – the Hamburgian jury is refusing you too.

3) Babsan – Ge mig en spanjor: Alltså… Jag kallar mig gärna humorbidragens ivriga tillskyndare – men det är ju bra om humorbidragen är roliga, inte bara trötta. Påminn mig ska jag sätta samman en liten kavalkad någon gång, ska ni få se på schlagerhumor – när det funkar!

4) Elisabeth Andreasson – Vaken i en dröm: Jag erinrar mig (osökt?) Regina Lunds replik i filmen Livet är en schlager: ”Du får nog waila som faan om du ska komma nån vart med den där!” Alltså – jag vill inte vara häxan Surtant här, men ballader är svårt. En upbeat-låt kan komma undan med medioker – men en ballad måste vara monstruöst formidabel för att ha en sportmössa, oftast räcker inte ens det. Jag väntar och väntar på refrängen – bara för att alltför sent inse att det måste ha varit den jag just hörde.

5) Sanna Nielsen – I’m in love: Ålrajt, nu snackar vi. Inte Empty Rooms-nivå, men okej. Sanna levererar, fast någon ondskefull människa klippt henne till tant och ställt henne i en snurrande neonfruktskål. Jag frågar mig – varför krångla till det så? Kan hon inte bara få stå på scen och sjunga sin sång…? Nåväl – Sanna ska till Globen. Hon kanske kan glömma fruktskålen på tåget?

6) The Moniker – Oh My God: Veckans epilepsivarning utfärdad. Och lördagskvällens givna kisspaus. Oh my god…

7) Anniela – Elektriskt: Tja. Inte ett av veckans sämre bidrag – fast i det här fallet måste jag ju erkänna att det betyget inte säger så våldsamt mycket…

8 ) Christian Waltz – Like suicide: Jag är ingen expert Christian Waltz, men instinktivt tänker jag studiomusiker – och han förefaller också rätt valhänt på scen. Låten låter – förutom titeln – rätt välkomponerad ändå. Ett plus för instrument på scen – även om jag misstänker att de mest är rekvisita.

Förra veckans spektakel lyckades jag missa helt och hållet, efter att med pompa och ståt ha recenserat förhandstittningen. Den här veckan börjar jag faktiskt få en liten orosrynka mellan ögonbrynen. Inte minst sedan jag minns någon krönika jag läste någonstans förra veckan, där man i princip dödsdömde delfinalsystemet och dessutom menade att SVT pepprat premiärveckan med extra bra bidrag. (Själv tänkte jag att man verkade ha gjort en geografisk fördelning, eftersom flera av artisterna förra veckan lät skånska/småländska och delfinalen hölls i Malmö.) Men efter den här genomlyssningen börjar jag ju också undra.

Och vill jag själv egentligen ha kvar delfinalsystemet, egentligen? Är det inte bättre att satsa allt krut på EN galaafton, och se till att DEN blir årets TV-händelse – som förr, som på den gamla goda tiden? Ja. Jo. Kanske. Jag vet faktiskt inte. Jag frossar mer än gärna i schlagernostalgi – men det är alltid nostalgin som lockar till frosseri. 2000-talets tillskott i schlagerbollhavet frestar inte alls, inte som åttiotalets underbara pastellschlagers…!

Men det gör mig sur. Här har jag gått i snart 40 år och tyckt att melodifestival är det roligaste som händer på TV på hela året – och så går folk och förstör alltihop med urvattnat trötta dussinlåtar! Va? Ska det vara såhär, va??

Hm. Jaja. Jag är trött och grinig. Och det var bara en repetition jag lyssnade på. Ingen gav järnet och ljudteknikern verkade dessutom ha gått på muggen lagom till repet. Men jag är oroad. Det var bättre förr – men ska det vara så här illa…? *muttrar indignerat*

by Jenny -

Äntligen Mello!

Det slog mig i morse. Det är ju faktiskt ”dan före Dan” idag! Ni trodde väl inte att jag glömt bort det, bara för att jag lever i tillfällig exil…? Dan före Delfinal #1, dan före första Mello-omgången! Jaja, jag vet att inte alla uppskattar Melodifestivalen, och jag tänker inte ens protestera om ni påstår att det var bättre förr. Men det är tradition, och traditioner är viktiga grejer.

(Jag funderade på det igår medan jag lyssnade på SR Melodifest, och för mig personligen tror jag att traditionen Melodifestival smäller högre än Jul och tomtar och granar och pepparkakor och hela köret. Crazy – men faktiskt sant. Så hajjar ni varför jag tjatar om Mello vartenda år!)

Tidigare år har SVT lagt ut 60 sekunder av lördagens delfinalistlåtar på webben – och det har väl också blivit en slags tradition att jag recenserar dessa snuttar (och vanligtvis måste jag dementera allt jag sagt snarast efter/under lördagens sändning…). I år har SVT tydligen lagt om taktik, och gjort förhandssnuttarna till ett eget TV-program, med titeln ”Smyglyssna med Elsa” (en rätt flamsig historia, ska tilläggas…). Men – jag rättar mig givetvis efter nymodigheterna, och recenserar lika gärna förhandssnuttar ur programmet:

1) Dilba – Try again. Ett stycke discosnöre, som jag faktiskt tycker låter rätt lovande. Inte som den Dilba jag minns från en platta jag köpte för… (ähum, kan det verkligen vara 15 år?! Huvva…!) några år sedan, men klart lovande.

2) Swingfly – Me and my drum. Nästa artist gör mig lite irriterad, redan innan jag hört smygklippet. Vadå – har vi brist på artister i Sverige eller? Måste vi hyra in utländska musiker? Sen inser jag att svenska artister rätt ofta ställer upp i andra länders uttagningar, så jag antar att det är så det är. Sen har ju jag svårt för rap music (som måste skrivas på engelska för att… ja, annars blir det fel), men okej – jag har hört värre. Betydligt värre.

3) Jenny Silver – Something in your eyes. Mja. Det här skulle dofta ABBA, enligt Jenny själv i intervjun före klippet. Dubbelt ”mja” på den va? Däremot ska jag säga att det är tävlingens första låt som faktiskt låter som en så kallad schlager – om sen det är bra eller dåligt, det återstår väl att se!

4) Jonas Matsson – On my own. Här har jag ingen koll alls – vem är Jonas Matsson? Nån sån där Idol-talang, eller? Här kan ju inte jag låta bli att lägga mig i koreografin – han sjunger om att ”make it on his own”, samtidigt som han har en tjej som kommer och serverar både skinnpajen och gitarren… Inget feministnummer direkt! Jag tror inte att den här låten går till Andra chansen, om man säger så…! 😉

5) Le Kid – Oh my god. Oj. Det första jag tänker när jag ser intervjun är ”Varför har de seriefigurer på kläderna, de ser ju ut som cartoons hela högen…?” Det blev lite kaka på kaka, nästan… Image-mässigt. Men det är jag det, som tänker på sånt. Och att de kunde ha gått en timmes medieträning före intervjun, kanske. Men som sagt – det är ju inte sånt de tävlar om, så nu lämnar vi det därhän. Låten då, låten? Tja. Svårt att säga. En god vän till mig skulle muttra om pyroteknik och visuellt överdåd (fast egentligen är det mer belysning än pyroteknik i egentlig mening – fast effekten blir densamma) – och jag måste hålla med. Vad sjöng de om egentligen? Jag var så upptagen med att undvika ett epilepsianfall att jag måste ha glömt bort att lyssna… Ingen tolva från Hamburg, i alla fall!

6) Rasmus Wiberg – Social butterfly. Här har vi killen som inte verkar ha mimat sen Roliga timmen  på lågstadiet… Låten fick jag ingen känsla för överhuvudtaget – lite småtrist kanske, lite übergullig? – för jag var så upptagen av osynkade rörelser, skutt mellan små klossar och så Roliga-Timmen-playbacken dårå… Synd på en rar skåning.

7) Pernilla Andersson – Desperados. En lite ”rörig” låt, jag hör knappt vad som är vers och vad som är refräng… Fast efter allt blipp och blopp och blink och dunk i numren före känns det ändå rätt skönt med en lite mer avskalad låt. Och scenen klädd i röd sammet är snyggast hittills. Andra chansen, kanske?

8 ) Danny – In the club. Epilepsivarning igen. Jag vet inte om det bara är jag som börjar bli alltför åldersstigen för sånt här – men jag tycker mest att det är stökigt, och får impulser att dränka koreografen i tjära och fjäder… Jaja. Den går väl vidare – eftersom det är Dänny som sjunger. Alla fjortisföräldrar ombedes vänligen låsa in telefonerna under röstningen…!

Okej – veckans prognos dårå:
Jag håller personligen på Dilba, så jag tippar Dilba och Dänny direkt till Globen, och så Jenny Silver och… Jaa, du. Jag tror sista andra chansen-biljetten hänger på framträdandet, faktiskt. Den som sköter sig bäst på scen imorgon kväll får åka till Rival och dricka skumpa! (Öh – är Andra chansen på Rival fortfarande, förresten?)

***

En liten intressant ESC-nyhet jag fick höra talas om på Melodifest-radion igårkväll är att tyska uttagningen redan är klar. Om det finns en låt eller ej framgick inte, men tydligen har man redan bestämt sig för att Lena Meyer-Landrut ska representera Deutschland i ESC även 2011.

Man kan ju undra om tanken är att ”Det gick ju så bra sist?” eller ”Blixten slår inte ner två gånger på samma ställe?”

Lite trist inställning till uttagningsprocessen får man väl säga. Nog för att den tyska, Idol-artade uttagningsprocessen förra året var grymt trist TV-underhållning (tänk pratshow, förvisso med enstaka framträdanden, men själva tävlingen verkade ändå avgöras i pratsofforna…) – men det FANNS en uttagningsprocess i alla fall.

Bara att konstatera – tyskarna gillar schlager, men Eurovision Song Contest är inte särskilt viktig här. Jag misstänker att arrangörerna tyckte att det fick räcka med att lägga pengar på att bekosta själva det internationella spektaklet, och inte dessutom skyffla åjromiljoner i en inhemsk urvalstävling…!