För några år sedan gick jag hos en coach för att ”karriärutveckla” mig. Det var intressant och lärorikt men jag vet inte om det i ärlighetens namn gav så mycket i konkreta termer.
En av de saker jag fortfarande minns och tänker ibland är Myers-Briggs-testet jag tog, och resultatet jag fick. MBTI-testet är kritiserat, och folk menar då att det inte går att dela in mänskligheten i 16 typgrupper som Myers-Briggs gör. Nej, det gör det givetvis inte. Men om man kan hålla sig till att tolka de där grupperna som de arketypiska generaliseringar de är, så kan de ändå ha något intressant att visa oss.
Jag tror alltså att den typen av personlighetstest kan vara bra, om man använder resultaten rätt. Som diskussionsunderlag, tänker jag mig. Om jag känner mig träffad av ”min” profil är det intressant och ger perspektiv – om jag inte gör det, är det också intressant och ger perspektiv.
När jag skrev den här texten hade det gått ett år sedan coachningen och MBTI-profilen. Nu har det hunnit gå ytterligare drygt 5. Givetvis har mina perspektiv förändrats ytterligare under de här åren och med de erfarenheter jag gjort sedan dess – och jag tänker att jag kanske får tillfälle att återknyta till det lite senare under den här #blogg100-våren.