Nattlig fulblogg

Nej, det blir inget riktigt blogginlägg idag heller. Det vete tusan när det ska bli någon ordning på mig igen – kurserna tar knäcken på gamm-tanten, helt ärligt. Eller – äh, nej det gör de väl inte, inte egentligen. Jag vidhåller att jag lär mig massa roliga saker hela tiden, och det är självklart positivt och roligt. Möjligen känns det lite mer ”learning by korvstoppning” än jag förväntar mig vid en högskola, men okej  – jag lär mig bra saker, och det är det jag är där (sic!) för.

Sen hade jag väl uppskattat om jag hann smälta det jag lärt mig någon liten kvart då och då, gå tillbaka och repetera och kolla så att jag faktiskt lär mig inte bara för att klara inlämningsdeadline utan ”för livet” som det heter. Men sånt pjåsk hinns inte med. Jag har fullt upp med att skriva projektplaner (nej visst, det var förra veckan – denna veckan är det enkätformulär) och frilägga saker för fotomontage. Lärarna på min kurs i digital design har dille på fotomontage – fotomontage är det enda vi får göra. Tredje kursmomentet nu – och gissa vad? Trede fotomontaget som ska lämnas in. Jojo…

Så, hursom helst. Ett tag till lär jag vara tyst och trist. Nåja – jag har inte mycket att berätta ändå. Som sagt – enkätformulär och friläggningar. Welcome to my life…!

***

Fulblogg, egen definition: Blogginlägg som inte handlar om något, utan mer dyker upp för att man tycker att man borde skriva nåt, eller helt enkelt bara vill skriva nåt – fast man egentligen kanske inte har så våldsamt mycket att säga… 

Vad var det som hände…?

Hoppsan. Det blev tyst i bloggen, efter den relativa livligheten förra veckan. Vad var det som hände? Slog blixten ner? Dog jag? Blev El Maco bortrövad och krävd astronomisk lösen för? Nej. Ingetdera faktiskt – även om El Maco sett kryare dagar, men mer om det någon annan gång.

Det som hände var min kurs. Eller kurserna, rättare sagt.

Först blev jag uppskrämd av att den ena delkursen krävde att vi skulle ut på stan och ”observera” användare av något väl valt interaktivt system. Nej, inte webbsidor – vilket kanske varit logiskt i och med att det är webb vi ska lära oss, men nej det skulle vara biljettautomater, kaffeautomater osv. Och i mitt fall alltså tyska användare som skulle observeras. Huga!

Nåja.  När jag väl lyckats svälja nerverna pallrade jag mig ut och lyckades gör rätt intressanta observerationer vid en närbelägen U-bahnstation utan att göra bort mig språkligt. Många av användarna tittade jag bara på hur de gjorde och vad som krånglade sig för dem osv. Några bytte jag några ord med – men tingens tillstånd är ju nu sådan att människor vid en biljettstation är på väg någonstans – och inte så sugna på långrandiga samtal med obskyra observatörer som talar rätt knackig tyska dessutom.

Och sen skulles det skrivas rapport – en del av uppgiften som jag däremot haft betydligt mindre ångest för, go figure…

Parallellt med detta hade vi, i den andra delkursen (digital grafik) i uppgift att frilägga och skapa bilder med särskilda stämningar och attribut. Man tager ett styck tomt, intetsägande pixellandskap, byter himmel och generellt färgschema, samt monterar in ett antal digitala rekvisita (allt material tillhandahållet av institutionen). Undervisningen kring friläggning i Photoshop, måste jag säga, har varit rätt sparsam. Verktygsgenomgång i princip, men inget konkret. Jag tackar min lyckliga stjärna att jag gått Moderskeppet/Högskolan i Jönköpings kurs i bildbehandling – och att Moderskeppets sajt är en sån guldgruva av guider, tips och lärfilmer. Tack, tack, tack och lov!

Jag vet inte hur många timmar jag lade på den första av de där bilderna som skulle in. Bilden skulle göras hotfull och skrämmande, och grundmiljön var en solig sommaräng. Att lägga in en åskvädershimmel i den miljön var ingen lek – hur noga jag än försökte vara vid friläggningen kom solhimlen med i form av en tunn ljusblå aura kring varenda kvist. (Du tror kanske inte att sånt syns, men det gör det – MYCKET!) Och likadant på varenda detalj jag måste lägga in – färgskemat i åskmiljön skilde sig helt enkelt så mycket från originalbilderna, att det blev ett hästgöra att trolla bort det!

Och jag tror att jag slösade mycket tid på att försöka hitta Det Rätta Sättet att frilägga, det sätt som skulle göra att man undvek den där auran. Sanningen verkar vara att det inte finns några bra automatversioner – att få bort sådant är handgöra och tar tid. Säkert mindre tid för ett proffs än för mig – och garanterat mindre tid för någon som inte photoshoppar med hjälp av en trött macbooks inbyggda styrplatta… (Jag ska få köpa en begagnad Wacomboard av en god vän när jag åker till Sverige nästa gång, så den lilla detaljen ska vara avhjälpt inom några veckor, åtminstone!)

Men summan av kardemumman är att jag suttit från morgon till eftermiddag, hämtat barn, lagat mat, nattat – och satt mig igen, till sena natten. Och detta i princip bara för att bara få ihop det där till något inlämningsbart. Så himla BRA blev det inte – särskilt inte bildkompositionen, som var det vi egentligen skulle öva på, men jag var så fokuserad på friläggning och montage att det kom i skymundan…

Så, nu vet ni. Kurserna är roliga – men i jämförelse med förra årets skrivkurser är det definitivt både ett och två steg upp på intensitetsstegen. När bloggen står tyst och tom, sitter jag antingen och svettas över Photoshop – alternativt observerar tyskar i tunnelbanan!

Och nästa vecka ska jag göra  pocketomslag till Tjänstekvinnans son och Barna från Frostmofjälet, samt grupparbeta ihop en projektplan för resten av systemeringskursen. Vi får väl se om de uppgifterna lämnar mer utrymme för privat bloggliv, eller om bloggtystnaden fortsätter ännu en vecka.

Statusrapport efter första kursveckan

Min hjärna känns kokt. Nej förresten, inte kokt – snarare friterad eller hårt vändstekt med knaprig yta. Efter en enda ynka introduktionsvecka, som egentligen, vid en hastig anblick på schemat inte var så betungande. Egentligen.

Men det är nya system – dessutom olika gränssnitt och kontaktytor för de båda delkurserna (trots att de ges vid samma högskola. Onödigt med samordning, liksom…) – och nya människor, ny högskola, nytt ämne, nytt alltihop. Och så är väl tanten lite gammal för sånt här – i alla fulla fall känns hjärnan alltså knaperstekt.

Och jag undrar hur detta ska gå…

Första inlämningen på måndag, på tisdag ny ”modul” (dvs nytt kursavsnitt med föresläsningar, läsanvisningar och examinationsuppgifter) på tisdag, på onsdag ska vi ha lämnat in kritik på första uppgiften – och nästa måndag igen ska ännu en omgång uppgifter vara inlämnad. Och så vidare. Pust. Och det är bara den ena kursen.

Nej, här kommer det att krävas studieteknik, känner jag. Överblick, struktur, disciplin. I nämnd ordning, tror jag bestämt. Och det kommer väl – fast just nu känns det obeskrivligt rörigt…

Det som känns konstigast av allt just nu, är att vi läser ”Webbdesign”, men i de första uppgifterna på båda kurserna handlar övningarna om allt UTOM webb. I Digital design ska vi producera bilder för tryckoriginal och i Systemering ska vi användbarhetsanalysera automater på stan. ”Får man välja en webbsida?” frågade en kurskamrat – och fick svaret nej, det gick inte för sig. Hm? På en fysisk föreläsning skulle jag nog ha rynkat pannan och vänt mig till bänkgrannen för att fråga om jag var i rätt sal. Men jag antar att det ger sig det också – så småningom.

Mina kursböcker – för givetvis hade jag missast att beställa böckerna till en av dessa första kurser som nu dragit igång – skickades från Sverige i måndags. Ännu inte dykt upp, men en bra sak med Tyskland är att post delas ut även på lördagar, så jag har en dag till på mig att hoppas. Nästa vecka kommer jag definitivt att behöva dem. Vardagsspänning, minsann…