Sådärja. Efter stor vånda är höstens kursval inskickat (förvisso med option på att ändra anmälan ett par dagar till, men ändå). Jag har fyllt i många reservalternativ, men jag hoppas givetvis komma in på de tre översta alternativen – och nånstans i min förmätna själ med höga gymnasiebetyg räknar jag med att göra det också. Nåt litet privilegium ska man ha för Duktiga Flickans slit på gymnasiet…

Den observante noterar att jag valt webbdesign på grundnivå – och det har faktiskt med kursupplägget på Högskolan Väst, där jag pluggat det här läsåret, att göra. Hela det här kursåret har varit vansinnigt intensivt – och jag kan inte med bästa vilja i världen anse att deras ”grund-” eller rent av ”nybörjarkurser” faktiskt är anpassade för verkliga nybörjare. Jag är en rätt bra bit från trög, men jag har slitit hårt det här året, utan att komma hem med full pott i kurserna. Det har aldrig hänt för. MEN – jag började från ruta 1 i höstas, och det har jag varit i princip ensam om.

I vart fall verkar jag nu ensam kvar av oss som faktiskt började från ruta 1 i höstas… Just sayin’.

Min programmerarvän, som hjälpte mig plugga Javascript i vintras, höjde ögonbrynen nästan ända upp i taket när jag berättade att vi på en halvtids 10-veckorskurs i ”Grundläggande webbdesign” förväntades lära oss HTML/XHTML, CSS och Javascript – och då glömde jag ändå nämna XML, som också ingick i kursen. Det tempot funkar för studenter som redan kan mycket från början. Men att en nybörjare ska lära sig något vettig med de förutsättningarna är inte realistiskt.

En annan kritik jag har är att kursåret inleddes med kursen ”Introduktion till digital grafik” – nästan helt inriktad på grafik för tryckta medier, när samtliga studenter pluggar design för webb. Hm…? Dessutom ingick inte momentet ”skapa mockup” i grafikkursen, vilket satt mig på efterkälken hela året. Jag hade aldrig gjort mockups i Photoshop – och även om jag förstår att det inte är så svårt bara man kommer igång, har jag med tempot i övriga kurser inte haft en chans att ägna ”sidotid” åt att bemästra den lilla detaljen. På mina kurskamrater förstår jag att de kunnat det i flera år, så för dem var det inget problem. Men… kallas det nybörjar- eller grundkurs ska man väl kunna komma in som nybörjare, eller…? Har jag missat nåt?

(Kan tillägga att jag fick VG på grafikkursen, så det som ingick hade jag full koll på – mitt problem var att kursen inte omfattade det jag hade behövt lära mig. Jag använder just nu Lynda.com-föreläsningar och självstudier (i mån av tid) för att lära mig även det, men ändå. Ett kurspaket på grundnivå måste för tusan vara komplett!)

Hursomhelst. Jag har lärt mig mycket under det här året ändå, men kunskapen är fortfarande väldigt osorterad och jag känner mig osäker. Så – jag tar om det. En del av det i alla fall. De där kurserna (en på hösten, fortsättning till våren) går dessutom på kvartsfart, så då känns det som att man bör hinna smälta och tja, ”sortera” under tiden. Jag tror det är ett klokt drag.

Skrivkursen är också på grundnivå, men rymmer journalistiskt skrivande, som inte fanns i de tidigare skrivkurserna jag gått – det gör att jag tror den skrivkursen blir mer dynamisk än den jag läst tidigare – som jag upplevde som rätt trist på slutet. Jag har b-kursen med i listan, men lägre prioriterad – den är inriktad på dramatik och ”modern lyrik” har jag för mig – och det kändes inte ett dugg inspirerande, så… Nej. Skrivande får aldrig pinas fram, även om en liten blåslampa kan vara på sin plats ibland.

Och informationsarkitektur för webb – tja, den känns ny och matnyttig, så den talar väl för sig själv.
Jag tror på det här upplägget i alla fall, det känns kul och lagom dynamiskt! Är det höst snart…?

(För övrigt ska jag plugga sommarkurs också, det har jag nog glömt att berätta: Jag snubblade över den här kursen och kunde inte låta bli…! Man kan väl, med visst fog, tycka att jag borde lära mig sånt där ”organiskt” så att säga – men det är inte alldeles enkelt att förstå och ta till sig allt man ser omkring sig, och jag tyckte att det kunde vara ett bra komplement till ”fältstudierna”…!)

Svavelosen hänger tung över arbetsrummet. Blodhalten i koffeinomloppet på ett konstant minimum. Det som borde vara en halvtidskurs, flödar över alla brädder och jag hänger vid datorn nästan varje vaken timme av veckans alla sju dygn. Jag författar adrenalinmarinerade frustrationstweets som: ”Visualiserar hur jag med mina bara händer sliter Flash CS5 ur min dator, vrider livsmusten ur det och kastar ut det genom fönstret.” Jag kan inte ens påstå att jag är 100 % nöjd med kursen som sådan – föreläsningarna är ofta amatörmässiga, handledningen förvirrad, litteraturen bara halvt kopplad till det vi jobbar med.

Men ändå är jag ganska lycklig. För det är roligt lik förbannat – trots frustrationsutbrott och skype-konflikter, ändlösa att-göra-listor och skuggan av en deadline som tornar upp sig som ett blott alltför nära förestående hot. Jag tänker tillbaka till terminsstarten och begriper inte att det var nyss, att det ens var samma kurs.

Var det där verkligen jag som loggade in på kurssidan den där första skälvande måndagen för att ladda hem min första föreläsning? Det var eoner sedan. Det var 8 veckor sedan. 

Be mig inte konkretisera och skriva listor på exakt vad jag lärt mig, men det känns som om det är absurt mycket. Jag känner mig som Neo i The Matrix, en plugg i nacken och sen laddas kunskap motsvarande ett halvt bibliotek upp på ett litet ögonblick. Jag får förvisso jobba lite mer för mitt lärande – men det går nog nästan lika fort i alla fall.

Om en vecka är det deadline i Systemering. Vi har projektarbetat via Skype, gjort projektplan, kravställt, designat prototyp. Nästa vecka användartester, utvärdering och rapportskrivning. Från ax till limpa på 6 veckor blankt. Jag har lärt mig göra ganttscheman, analyserat enkätundersökning, skrivit funktions- och användvarhetskrav, lärt mig (nåja, börjat lära mig då!) Flash, ritat en miljard (plus/minus några) prototyp-sidor… En massa grejer som jag inte hade någon som helst koll på – för bara 6 veckor sedan.

Visst – jag gnäller om att det är intensivt och jobbigt. Luttrat muttrande om att ”I’m too old for this shit” undslipper mig en och annan gång om dagen. Men fasen vad roligt jag har…! Och jag tänker på förra året, när heltidsstudier innebar att jag med gott samvete kunde fördriva halva dagar på café med någon bok. Behagligt – men ack så långtråkigt i längden. Nu får jag tamejtusan veta att jag lever – och jag njuter.

Jag antar att jag någonstans faktiskt har saknat det här. Intensiteten. Utmaningen – att hela tiden göra nya saker, och nya saker igen. Känslan av att ansträngningen belönas – med utveckling och svällande mentala biceps. Ruset. Lärande-ruset – för det är verkligen en kick. Att varje dag känna att man lärt sig något man inte kunde dagen dessförinnan.

Det är en galenskap. Och jag känner mig mer hemma än på länge.