Pysselhelg, avsnitt 4: Welcome to the madness

Det här med att förklara en pysselhelg för icke-invigda… Det går liksom inte. Tro mig, jag har försökt åtskilliga gånger. Man ba: ”Jomen vi träffas en helg nånstans va, och alla har jättemycket prylar med sig. Och så sitter vi vid långa bord och klipper och klistrar och stökar till och lånar grejer av varann medan vi pratar, äter godis och dricker kaffe… Ja, och så brukar det vara tävlingar också.”

Folk ba: ”Ehh…?”

Men det är det vi gör, jag lovar.

20140323-110924.jpg

Vi behöver ett stort rum till att börja med, för vi är ett rätt stort gäng (21 flinka pysslarsjälar denna gång). Och vi har som sagt mycket grejer med oss. Inte långt efter allas ankomst och omständliga uppackning ser borden ut såhär:

20140323-112533.jpg

Och såhär:

20140323-111120.jpg

Eller såhär, om man håller på med pärlor:

20140323-111103.jpg

Och vi är väldigt koncentrerade!

20140323-111133.jpg

Hm. Det är svårt att förklara. Vi pratade igår om ungdomar (och andra) som LANar, såg oss om och konstaterade att vi nog inte hade så svårt att förstå grejen med LANspel ändå. Det är ungefär precis som det vi gör, fast med datorer. Inga konstigheter. Egentligen. Jag tror inte att någon av oss som varit på pysselträff höjer ögonbrynen åt LANträffar…!

(Kanske är det också LAN-kidsen som bäst kan förstå nördiga medelåldringar som släpar utrustning och godissäckar till någon utvald lokal för att fördriva vårens första riktigt soliga helg stillasittande i unken inomhusluft…? Kanske?)

Nåja. För egen del har jag pysslat väldigt brokigt i helgen. Det har blivit fyra färdiga, användbara böcker (samt två som fått kasseras), tre fotosidor och ett armband. (Därtill ungefär en miljard konsumerade kolhydratstinna kalorier i form av godis, semlor och morotskaka, men det är en annan historia.)

Armbandet:

20140323-115020.jpg

Pysselhelg, avsnitt 3: Arla morgonstund

20140322-080031.jpg

Hej, hej, här sitter jag. Ingen fängelsecell den här gången, men uppflugen i en vandrarhemssäng, och med en kudde som skrivbord. Funkar fint. Egentligen var planen att jag skulle sova såhär dags, efter ett 21 vakna timmar och resor och grejer igår. Men glömmer man dra för rullgardinen när man raglar i säng, vaknar man ändå i gryningen. Är man dum i huvudet får hela kroppen lida.

Nåja, det går nu ingen större nöd på mig – dagen idag ska ägnas åt att hasa runt i raggsockar mellan mitt eget och andras pyssel, dricka kaffe, prata strunt och… tja, inte så mycket mer än så faktiskt. Det grejar jag, även med en liten sömnskuld runtskvalpande i systemet.

Det blev lite dåligt med livebloggandet igår, få se om jag kan skärpa till mig lite idag.

20140322-081608.jpg

Så här såg i alla fall min pysselplats ut vid halvettsnåret i går kväll. En relativt lindrig grad av förfall, med en ännu adekvat arbetsyta i mitten. Det kommer inte att förbli så, det är jag säker på. Alla obligatoriska attribut finns med: limflaskor, pappersskröfs, saxar, verktyg, stansjärn, diverse pågående projekt i olika stadier av torkning, samt godisburk och drickaflaskor.

Men tro mig: You ain’t seen nothing yet.

Pysselhelg, avsnitt 2: Flygplatsfrukost

20140321-060252.jpg

Incheckad och väntar på boarding. Fluffigt kaffe och någon suspekt blandning mellan kaka och gröt som nog ska föreställa någon slags müslibar. Ätligt. Med lite god vilja och inte alltför mycket eftertanke.

Väskan vägde efter panisk ompackning igår kväll 23,2 kg. ”Ist das normales Gepäck?” frågade snubben som checkade in väskan. Vad fan svarar man på det?

Det beror på vem du frågar…?

Pysselhelg, avsnitt 1: Here we go!

20140320-233649.jpg

Sådärja. Redo för avfärd. 23 kg pyssel, 7 kg allt annat. (Och jodå, ryggsäcken håller måtten för handbagage. I alla fall om man trycker ihop den lite…?)

Men alltså… Kvällen före. Ångesten. Nerverna. Förvirringen. Dubbelkollandet. Trippelkollandet. ”Har jag packat den där? Och var tusan lade jag…? Den var ju här nyss!”

För att inte tala om den klassiska ”Hm, undrar hur mycket väskan väger… OUFF!” följt av obligatoriskt brak i parketten. Tänk att några små pryttlar kan väga så mycket. Tycker inte jag har nåt med mig alls… knappt.

Snart i säng, snart upp igen. Taxin förbokad till kvartöverfem.

Men sen. När jag väl sitter på planet. Det som är med, är med – allt annat får jag klara mig utan. Då börjar det. Gäller bara att hanka sig fram timmarna fram tills dess.