Jag firade påskafton genom att utmana en rejäl komfortzon gentemot den lokala kulturen häromkring. Maken har skaffat kort åt oss båda på ett gym inte så långt härifrån, ett rätt lyxigt gym med spa eller så kallat ”wellness-bereich”. Idag var det mitt premiärbesök där. Själva gymmet var väl inte mycket att orda om, jag valde bort crosstrainern (sån har jag ju hemma, och ryggen har redan åtskilliga gånger velat säga upp bekantskapen med mig när jag använt den – han är för klen för såna övningar ännu, stackarn) och körde istället cykel (finns det något tråkigare än motionscykel? Gahh!) och roddmaskin (som de flesta andra tycker är rena döden i träningstråkighet, men som jag har någon form av perverterad böjelse för), samt lite blandade styrkemaskiner i brist på instruktör på plats. Det kändes rätt likt Friskis & Svettis hemma i stan, inget konstigt där liksom.

Men efter träningen var det då dags att bege sig till det där ”wellness-bereichet”. Och det är förstås där själva kulturkrocken inträffar. Ni förstår – jag upplever ju tyskar som något stiffare än svenskar i nästan alla avseenden… utom ett. Tyskar bastar och spa-ar nämligen helt skamlöst i gemensamma utrymmen. Gubbar och gummor i samma bastu, samma duschar och så vidare. Näck.

”Jag är inte alls säker på att jag är bekväm med det här”, gnällde svenne-Jenny på väg ner i spaavdelningen.
”Äsch, kom nu, du måste ju ha sett det åtminstone”, menade maken, som väl varit där åtminstone en 5-6 gånger förut. ”Jag tyckte också det kändes konstigt i början, men tyskarna bryr sig ju inte. Titta!”

Och där fick jag ju ge honom rätt. Inget fluktande, och män såväl som kvinnor gick omkring mellan basturna (jo, SAOL säger att det heter så) och dinglade med både det ena och det andra, och det var liksom inte mer med det. Själv virade jag badlakanet om mig så många varv det ville räcka till (inte riktigt så många som ett badlakan i den sizen borde räcka till – men så var det ju också första besöket) innan jag stultade in i ”aroma-bastun” – som bjöd på dämpad belysning, fågelkvitter och en avslappnande doft av eukalyptus.

Medan jag satt därinne och drömskt stirrade in i en skärminstallation som visade gröna ljusduttar glittrande och droppande som vatten, konstaterade jag att det visst var en viss skillnad mellan detta och gamla Friskis & Svettis hemma, trots allt. Och fast jag fortfarande satt där och nöp i mitt badlakan och en del av hjärnan maniskt tjatade om att jag aldrig-i-livet-aldrig-aldrig skulle våga mig hit på egen hand, insåg en annan, smartare eller åtminstone snålare, del av hjärnan att det vore bra korkat att avstå från den här delen av gymmet av ren feghet.

Att gå och träna är en pliktgrej för mig, jag tycker att det är kul och skönt när jag väl gör det – men den saken har ringa eller ingen bäring på den enorma tröskeln jag har för att faktiskt ta mig dit. Fast att ha en lyxig spa-avdelning med 5-6 olika bastur, bubbelpooler, vilrum, japansk trädgård, utomhuspooler och så vidare, och så vidare – där alltihop dessutom ingår i träningskortet… Det är faktiskt en sån grej som slipar ner tröskeln till något som faktiskt känns… hanterbart.

Så – vad väljer man? Sin svenska prydhet inför nakenhet i varje form – eller den tyska axelryckningen och en gläntad dörr till lyx och avkoppling i vardagen? Gå och träna, duscha och åka hem – eller gå och träna, sen koppla av i bastu-bereichet en halvtimme innan dusch och hemgång? Tja. Vad skulle du valt?

***

Något mindre lyxig känns träningsvärken som redan börjar göra sig påmind i ungefär varenda större muskel i kroppen. Jag fasar redan inför morgondagen…