Kontakt

himmelochord @ gmail . com

Arkiv

Jenny på Pinterest

Yum...?

Shot through time.

"Hm let's see, now w

5 simple rules for u

Learn to Draw Animal

More Pins

Recension: Barfota änglar av Linnea Willén

Alltså… Detta med baksidestexter på böcker. Det här är vad som står på baksidan av Linnea Willéns bok Barfota änglar:

20-åriga Linnea och 18-åriga Emma står inte ut med livet i Sverige så de bestämmer sig rymma och hitta en bättre tillvaro någon annanstans. De lämnar en lapp i lägenheten i Tomelilla där det står att de åkt frivilligt och att de inte vill bli eftersökta. De har hört att värdinnejobb på klubbar i Tokyo är välbetalda och spännande och med sina sista pengar tar de sig hela vägen dit. Verkligenheten blir inte alls som de tänkt sig. Bakom de neonglimrande fasaderna finns en värld av beräknande svek, utnyttjande, sprit och droger. Men Linnea och Emma har varandra, och tillsammans kämpar de för att överleva i den onda spiral som drar dem längre och längre ner i destruktiviteten.

Boken blev, mer eller mindre slumpmässigt, nominerad i en bokcirkel jag är med i. Ingen visste mer om boken än baksidestexten och jag blev själv inte särskilt berörd av den där texten, men eftersom jag varit i Japan som student, tyckte jag att det kunde vara intressant att läsa en bok som utspelades där. Jag såg framför mig en bok om två naiva tonårstjejer som möter en kall verklighet i Tokyos nattliv, att de skulle bli lurade, utnyttjade och råka illa ut DÄR.

Råkar illa ut på plats i Japan gör de naturligtvis också, men det är ändå inte det boken handlar om. Boken handlar om den destruktivitet de hade med sig redan när de kom, den handlar om Linnea, om livet Före Japan, I Japan och Efter Japan. Jag blev förvånad medan jag läste, förvånad över hur den här tunna lilla boken (116 sidor) kunde rymma en sådan avgrund, en människas allra svartaste verklighet. Men det är ju kanske bara en parallell till livet självt – till hur ingenting syns utanpå, vad en människa bär på och har att berätta om.

Boken är en sann berättelse. Linnea Willén är författaren, men också huvudpersonen i boken. Jag tycker att den är oerhört väl skriven – just under de förutsättningarna. Jag såg på någon av nätbokhandlarna en recensent som kritiserade att boken ”hoppar” mellan händelser – personligen tycker jag att det är berättelsens styrka, att den väver samman de tre tiderna i Linnéas liv, så att vi bit för bit förstår mer om bakgrund och sammanhang.

Det är flera veckor sedan jag läste boken, jag läste den i bilen på väg mot Italien – första boken jag läste på semestern. Jag vet att jag tänkte flera gånger medan jag läste att det är synd och skam att en så viktig och i grunden väl berättad historia inte kunnat få en bättre lektör. Det är väl lite fult av mig att skriva det här nu – för jag kommer inte ihåg exakt och kan exemplifiera vad det var jag tänkte på. Jag minns bara att den tanken återkom under läsningen. Att jag snubblade på saker i texten som jag tyckte borde ha kunnat rensas bort, med enkla medel. Språkfel säkert, men jag vet också att det var en lektör jag önskade mig – inte bara en korrekturläsare…

Men okej. Jag släpper det där – jag ska inte argumentera för något jag inte längre minns. Boken är ändå mycket läsvärd, berörande, viktig, väl berättad, fängslande… På sitt eget sätt också vacker. Och skrämmande. Oerhört skrämmande.

Läs den.

Bloggenkät: 20 snabba val om läsvanor

Bloggenkäter ska enligt ordination intas med stor försiktighet, anser jag – men en lille én då och då skadar väl inte…? Jag fann den här hos Dark places, som fann den hos Enligt O - som jag också läser. (Fast just nu är det lite slumpmässigt med bloggläsningen, måste jag erkänna.)

***

(Mina val är fetmarkerade.)

Morgonpigg eller nattuggla? Tja alltså… Både och? Varken eller? Jag är nog hyggligt morgonpigg egentligen, men inte så att jag studsar upp frivilligt före gryningen. Inte heller har jag vett att komma isäng om kvällarna… Jag dras helt enkelt till vilken tid på dygnet som helst, när det är tyst och lugnt omkring mig – och som småbarnsförälder är den tiden vanligtvis nattetid.

Bibliotek eller bokhandel? Bokhandel! Bibliotek blir för dyrt för mig. (Go figure…)

Adlibris eller Bokus? Jag har varit flitig Adlibriskund sedan 1999. En gång fick jag faktiskt för mig att räkna ut exakt hur mycket jag spenderat där – det var en rejäl peng. 27 glada laxar i en laxask. Host. Min relation med Adlibris är alltså en lång och ömsesidigt berikande sådan. Men det irriterar mig enormt att de vägrar skicka utomlands. (Jag menar – hur svårt är det att skicka inom EU?) Bokus skickar utomlands. Så sen en tid tillbaka har jag lite som projekt göra Bokus till favorit. De är ju faktiskt enda alternativet, så länge vi bor i Tyskland och jag vill ha svenska böcker.

Ljudbok eller e-bok? Nu blev det ju svårt. Ljudböcker gillar jag inte och e-bok har jag inte provat. Pillade lite på min väninnas e-bokläsare i somras, en sån där som inte lyser en i ögonen utan faktiskt ser ut nästan som papper. Den såg väldigt fin ut, och jag blev nästan lite köpsugen. Fast sen tänkte jag – bara manicken kostar väl ett par tusen. Hur många pappersböcker får jag för det? E-böckerna i sig kostar ju i princip lika mkt som pappersböckerna – betydligt MER än pocket, rent av. Så – jag föredrar nog e-bok, fast jag har inget att läsa dem på…!

Inbunden eller pocket? Svårt igen. Men jo, jag gillar pocket. Lätt att knöla ner i handväskan, ta med sig i badkaret, packa väskor fulla av när man åker på semester. Däremot har jag lovat mig själv att köpa mer inbundna böcker – för att det är roligare att spara i bokhyllan när man läst dem. Och för att det är lite kul att läsa böckerna innan ”alla andra” har läst dem – och de ens har kommit ut i pocket…!

Vampyrer eller zombies? Ingetdera. Förlåt, men jag är väldigt otrendig på den punkten, faktiskt. Men okej då. Vampyrer förekommer i Kings Dark Tower-serie som jag läser och älskar just nu, och dessutom i en annan King-bok som refereras till i serien, och som jag faktiskt inte läst ännu.

Camilla Läckberg eller Jan Guillou? Ja, alltså – egentligen ingendera, men Läckberg har jag ju inte läst, och Ondskan var faktiskt riktigt bra, så då får det blir Guillou. (Fast jag hängde faktiskt lite med Läckberg på Shortcut, innan hon blev publicerad och sådär… känd. Dagens Lassie, kanske? ;) ) Fast helst – om man nu ska välja ”kiosklitteratur” – håller jag mig till Stephen King i den genren!

En i taget eller slalomläsning? Jag har försökt mig på slalomläsning, men jag funkar dåligt med det. Oftast blir det att jag försöker när jag läser någon bok som egentligen inte fångar mig, men som jag av en eller annan anledning ändå vill läsa ut. Fast vanligtvis slutar det med att den första (tråkiga) boken blir vilande, och jag läser ett helt gäng andra böcker – en och en – emellan.

Bokmärke eller hundöra? Både och faktiskt. Ibland gör jag marginalanteckningar också. Och viker kom-i-håg-hundöron i bokens nedre hörn, för att jag gillar en mening eller tanke just på den sidan. Som bokmärken använder jag med stor förkärlek ”försättskortet” till tarotkortlekar, fråga mig inte varför. De har rätt format, är sköna att hålla i (i stimmiga miljöer håller jag fortfarande bokmärket under raden jag läser, för att lättare kunna fokusera) och är oftast vackra att se på.

Chips eller choklad? Ska det föreställa en fråga? ALLTID choklad. Särskilt chokladfabrikens lakritskola med havssaltflingor på toppen. *dregel*

Biografier eller memoarer? Alltså – jag har aldrig läst en memoar, och aldrig läst en biografi. Men eftersom Palme-biografin Underbara dagar framför oss står på önskelistan, så får jag väl svara biografier. (Fast lite sugen är jag också på muminpappans memoarer, så… En svår fråga!)

Skräck eller chicklit? Mja alltså… Läser jag nu skräck, egentligen? Jag läser Stephen King med stor förkärlek – det lär ingen ha missat vid det här laget! Men ÄR det nu egentligen skräck? I början av karriären skrev King definitivt skräck, men numera? Mja. En definitionsfråga, helt klart, men jag skulle svara nej. Här gör jag det dock enkelt för mig och svarar ”skräck” men menar King. Rätt och slätt!

Boken eller filmen? Här blir det ju svårt än en gång – jag är ju både boknörd och cineast. Många av de bästa filmer som gjorts är ju baserade på klassiska romaner – eller noveller. Och många av filmvärldens veritabla bottennapp är usla just för att de är baserade på ett undermåligt, icke-litterärt manus. Och visst förlorar man mycket i översättningen mellan bok- och filmmedierna, men det finns ju också en och annan berättelse som vunnit enormt på att finnas tillgängliga inte bara i bokform, utan även som riktigt välgjord film. Sagan om ringen-trilogin är väl det tyngsta exemplet. Jag har aldrig orkat läsa böckerna, men filmerna har gjort att jag ändå fått mig berättelsen ”till livs”.

Twitter eller Facebook? Egentligen hade jag tänkt skriva ett eget inlägg om hur det kom sig att jag, från början rabiat Twitterskeptiker, till slut fastnade för denna föga användartillvända tjänst. Men eftersom det nu aldrig verkar bli något sådant inlägg, så tar vi väl kortversionen här: Jo, jag har fastnat för Twitter. Jag tycker om att skriva koncisa mikroblogg-inlägg och jag tycker om att det är lätt att ta/få kontakt med nya människor via Twitter. Man blir nyfiken på någon, man följer, man börjar snacka. Inte svårare än så. Och gränssnittet? Egentligen helt idiotiskt – men man vänjer sig!

Strindberg eller Heidenstam? Ja, alltså här måste jag alltså erkänna min brist på bildning. Av Strindberg har jag läst några ynka noveller – varav ingen kunde ”klå” Ett halvt ark papper, som är en av de bästa noveller som någonsin skrivits. Heidenstam har jag garanterat läst på litteraturkunskapslektionerna på gymnasiet, men inte så att jag minns vilka texter som var hans.  Jag tänker ibland att jag borde se till att läsa fler klassiker, men sen är det ändå något som tar emot. Kanske tvångsfaktorn från skolan? Jag vet inte. Mitt nästa ambitiösa projekt är dock att läsa fler Nobelprisförfattare. Strindberg och Heidenstam och grabbarna får väl vänta tills jag fyllt min bildningskvot med nobellister.

Kokbok eller bakbok? Egentligen är jag bättre på att baka än att laga mat, men eftersom jag nu håller på (igen) med att vänja mig av med mjöl, så är det väl bäst att jag håller mig till kokboken. God knows I need it… ;-)

Te eller kaffe? :-D

Rött eller vitt? Fast jag är gräsligt illa påläst om viner egentligen. Jag kör oftast på sydafrikanska viner, de är mumsigt fylliga och smakrika, och funkar ost och sånt som jag vanligtvis vill ha vin till.

Boklördag eller ViLäser? ViLäser hör till tidningstraven jag alltid köper med mig när vi är i Sverige – upptäckte egentligen inte tidningen förrän vi flyttat hit. Det går säkert att skaffa utlandsprenumeration – men se det är jag för snål för…! Och desto högre lyxfaktor att gå på pressbyrån när man väl ÄR i Sverige…!

Man Booker Prize eller Augustpriset? Augustpriset är svenska förlagsbranschens eget litteraturpris, och en god kvalitetsstämpel för samtida litteratur. Ett tag höll jag koll på det där, men sen kom de där åren när jag knappt läste alls och jag tappade kollen. I år ska jag hålla koll på nomineringarna (tillkännages 17 oktober) och pristagarna (21 november) igen! Man booker prize? Never heard of it…

***

Visa mig din bokhylla och jag ska säga vem du är – tror jag inte ett dyft på… Fast iofs skulle det vara rätt roligt att se vad folk fick för bild av mig genom min brokiga bokhylla. Men hursomhelst – det här var mer om läsvanor/preferenser än själva bokhyllorna, men nyfiken är jag ändå. Svara du med – och lägg en länk hit, så jag ser!

Uppdatering i fallet Bokus

Ja, som ni kanske såg var Bokus väldigt snabba med att svara på gårdagens inlägg om min bokförsändelse, och jag kan glatt meddela att portofrågan är löst och utagerad. Det hela rörde sig egentligen ”bara” om ett kommunikationsproblem, eftersom angivelserna på följesedlarna inte stämde med den betalning som dragits från mitt betalkort. Och jag hade faktiskt inte kollat kontot, jag utgick ju från att informationen på följesedeln stämde.

Så på så sätt var ju det hela ett missförstånd, samtidigt som Bokusrepresentanten som kontaktade mig var rörande överens om att informationen man får som kund borde vara korrekt. Och jag fick en peng att handla för nästa gång – sånt är alltid trevligt!

Jag fick också lära mig något som kan vara bra för andra Bokuskunder att känna till – jag hade inte lyckats se den informationen någonstans på sidan, antingen har jag missat, eller så står det inte där: Portoangivelsen man får i beställningsflödet ska ses som ett maxbelopp. Den är alltså ungefärligt beräknad, men kan bara bli lägre – inte högre.  Jag föreslog att de skulle flagga mer för detta, för det där är en sån sak som åtminstone jag blir väldigt lycklig av att veta, kontrollfreak som jag är.

Jag passade förresten på, när jag nu ändå hade kontakt med Bokus, att fråga om portoangivelsen i min nuvarande varukorg också. Den är – en smula förvirrande.

Och emballagefrågan är också ännu olöst. Men vi pratar om saken, Bokus och jag. Det är bra!

***

Tillägg: Jag ser nu att även om jag inte fick något mejlsvar på frågan om min nya varukort så får jag, när jag lägger till samma pocketbok i varukorgen igen, bara en portoangivelse den här gången. Summan motsvarar ungefär den lägre i bilden Kan det vara så att de redan hunnit greja det där? I så fall högst imponerande, måste jag säga…!