Jag tog mig tiden igår, åtminstone en liten stund, att läsa en bit tillbaka i bloggtiden. Det är inte många inlägg, men tillräckligt för att bilda en tråd genom tiden – och jag blev glad för de texter som fanns där. För kontinuiteten och för möjligheten att påminnas om likheter och skillnader mellan det som är och det som varit. En tråd värd att spinna vidare på, så här kommer årets stump:
Vad kan sägas om året 2022?
Det inleddes av en hel massa ”mer av samma” som präglat de senaste åren. Jobb, jobb, jobb och jobb. Ständig kamp för att hinna, för att orka, för att räcka till – i jobbet. En ständig sorg över att inte orka räcka till för resten – för mig själv, för familjen, för livet. Hur kan man inte räcka till för sitt LIV? Det är ju det enda man har…?
Och sen, som en lavinartad ketchup-effekt, allt på en gång: Förändring. Jag tänker inte gå in på själva lavinen – den var vad laviner är; omtumlande, kaotisk, allt-uppslukande. Och så förvåningen när allt blir stilla och jag fortfarande står upp, har landat på fötterna…
Tacksamheten.
Resor
Det jag minns mest är förstås resorna. En kulinariskt fullproppad påsk i Milano, kristallklar badsommar i Kroatien och så kulturtantens höstlovsretreat i Lomma – vilket väl får sägas ha blivit en slags tradition nu när jag gjort den resan två gånger och redan ser fram emot nästa gång? Jo, det är en tradition. Jag bestämmer det.
Böcker och läsning
Jag är och förblir en stolt kulturtant, men det har varit lite si och så med orken till det kulturella detta år – inklusive läsandet. 24 böcker lästa, inklusive både kurslitteratur, diktsamlingar och fristående noveller som knappast borde vara egna ”böcker”.
Därtill magert med favoriter. Många av böckerna ovan har höga betyg från ”the community”, men jag känner inte att någon riktigt gjort avtryck. Jo, kanske Kerstin Ekmans Hunden, den var fin. Men de övriga, Augustprisvinnaren Detaljerna inkluderad, lämnade mig mest… oberörd. Ingen gjorde intryck nog att minnas idag. Jag får nog sluta mig till att det var jag som var den felande länken det här året, inte böckerna. Och imorgon är ett annat år. Då kommer nya böcker.
Musik
Musiken – jo, den fanns där. Musiken följer mig till jobbet, på promenader och Spotify listade 101 låtar i min ”wrap-up” för 2022, en ganska trevlig och i vanlig ordning väldigt blandad samling av pop, jazz, rock (som min äldste son, med starka åsikter i frågan, INTE skulle kalla rock), visor, chill-out och lite annat smått och gott.
Det mesta kan den hugade googla själv, men om någon till äventyrs blir nyfiken på den ukrainska sången, följ länken!
Jag kan inte låta bli att bli lite nöjd med bredden och de många nationaliteterna i musiken jag lyssnar på. Längre ner i listan finns polsk, tjeckisk, fransk, italiensk, isländsk, dansk och norsk musik – och säkert fler länder som jag inte kommer på just nu. Varför nöja sig med musik på svenska och engelska, när det finns så mycket mer att upptäcka därute?
Ord för 2023: Läkning – och tacksamhet
Jag skrev om tacksamhet, och den tar jag med mig in i det nya året. Tacksamhet är ett av de ledord jag väljer för året som kommer – förhoppningsvis inte bara för ett år, men som ett vägval från där jag står idag.
Det får bli två ord den här gången. Det andra ordet är läkning. Det är inte ett ord jag väljer, det har valts åt mig – av nödvändighet. Där har jag inget att säga till om, bara att inställa mig, ge det tid och låta det ske. I tacksamhet, amen.
En glad överraskning: Jag upptäcker att jag fått ett nytt sätt att se på tacksamhet. Tidigare har jag nog förknippat tacksamhet med en skuld, och därmed något att undvika så långt det är möjligt. Den som är satt i skuld är aldrig fri, och det och så. Men den här gången känner jag tacksamhet över att få vara i den tacksamhet jag känner, en glädje att få och kunna ge tillbaka – över möjligheten att ge tillbaka det som givits till mig. Vitt och brett, pay-it-forward till världen och vem som helst – glädjen i det, en tacksamhet i sig. En lärdom från året som gick, från lavinens år, 2022.
Målsättningar: En kompass att navigera med
Redan för ett år sedan började jag skissa på någon slags ”livsområden” (har ännu inte satt någon bra etikett på vad de ”är”) att sätta mål för och utveckla: Hälsa, ekonomi, kreativitet, relationer och arbete. Det skulle dröja ända tills i somras innan jag lyckades sätta några mål, men det gjorde jag, och jag tycker nog att de blev ganska bra:
- HÄLSA: Jag mår bra i nuet och underhåller min hälsa för framtiden.
- EKONOMI: Jag kan alltid köpa det jag vill ha, men jag vill inte ha det jag inte behöver.
- KREATIVITET: Skapandet är en naturlig och självklar del av hur jag lever mitt liv. Det får ta plats och jag möter dess utmaningar utan prestationsångest eller andra rädslor.
- RELATIONER: Jag har trygga och stabila relationer som syresätter livet och vardagen med glädje, närhet och förtroende.
- ARBETE: Mitt arbete är utvecklande, kul och lönsamt, samt balanserar med övriga delar av livet utan att ta över.
Att bara ha satt upp dessa… vad-de-nu-är känns som att ha konkretiserat en slags ”mission statement” om vad det är jag vill och hur jag vill ha det. Jag behöver inte sätta nyårslöften om att gå ner X antal kilon i vikt till semestern, eller vad jag får/inte får äta eller att träna hur många gånger i veckan. Med målet att må bra i nuet och underhålla för framtiden vet jag redan vad jag behöver göra, och får rätt motivation för att göra det som behöver göras. Ett bra mål är en kompass. Den säger inte: ”gör så, annars är du dålig”. Den säger – dit ska du, för att det är där du vill vara. Och då finns det tusen vägar dit, men du vet vart du ska.
Imorgon börjar ett nytt år. Jag har inte ens nämnt världsläget, krig, inflation och energikris – men det är klart att dessa saker kastar skuggor över allas våra liv. Och ingen vet vad som händer – ens om 20 minuter. Men jag ser fram emot det nya året, förändringen jag vet att det bär med sig och kompassen jag har i min hand. Med tacksamhet, och intention att läka – och leva.
