Himmel & Ord

Hulken skolkar

| En kommentar

När jag jäktat nästan hela vägen fram till caféet där jag tänkt inta min morgonkaffe före kursen, bara för att inse att jag gått hemifrån utan vare sig plånbok eller lösa pengar och följdaktligen måste jäkta hem igen och sen jäkta tillbaks och ändå inte få någon lugn kaffe-och-läs-stund idag, bestämde jag mig. Jag får rita nekkid people någon annan dag. Idag – åtminstone fram tills nöjesfältet öppnar klockan 15 – får gå i mindfulnesstecken och försöka få ner stresshormonhalten i systemet några hack. 

Konst ska utövas i glädje, aldrig av tvång – så det så.

Fast annars är jag genuint usel på mindfulness. Vilket troligen är ett tecken på hur förtvivlat jag skulle behöva utöva den medvetna närvaron, men… det är ju skitsvårt! Jag har gjort några övningar i ett program som heter Headspace – grundaren gjorde ett bra TED-talk där han lugnt och stillsamt pratar om mindfulness och hur icke-mindfullt många av oss lever idag medan han jonglerar med tre bollar. Efter det ville jag testa både mindfulness och jonglering, men har misslyckats kapitalt med bådadera. Hittills. Skam den som ger sig.

Just idag består mindfulheten för min del av att bryta ett tyngande ”borde” och istället göra det jag känner för och försöka hitta tillbaka till någon slags balans. Tänker att då kanske det till och med kan kännas lite roligt att gå på nöjesfält med barnen i eftermiddag – och då ger det också lite energi. Endorfin är bra skit. 

(Och ja, jag vet att man utsöndrar endorfin när man tränar också. Men inte när man inte sovit ordentligt.)

Fast just nu nöjer jag mig med att försöka bara vara. För att jag faktiskt kan, och det verkar onekligen ganska onödigt att göra måsten av saker man ska göra av lust och glädje. 

En kommentar

  1. ”för att jag kan” Gillas 🙂

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.