Snällkaffe, efteråt.
Idag har jag varit och shoppat – och sen var den dagen förstörd.
Allvarligt talat, jag kan nog inte komma på något som gör mig på så formidabelt och ohemult dåligt humör som att gå i affärer. Och jag förstår mig överhuvudtaget inte på folk som på fullt allvar säger att shopping är deras hobby. Vad är det för fel på dem??
Det är inte det att jag inte hittar det jag letar efter, inte blir nöjd med det jag köper eller att köpandet gräver hål i plånboken – fast det gör det ju också, det ligger ju liksom i sakens natur… Det är hela konceptet jag avskyr. De upplysta konsumtionstemplen, de ständigt ”nya” varianterna av samma prylar vi redan har, jakten, kommerslismandet, ritualerna…
Och sen går man ut ur butiken, med tunga kassar hängande från varje hand, och riktigt känner hur fjättrad man är – av prylarna man köpt. Vem äger vem, kan man fråga sig. Vem är köpt, och vad är priset egentligen?
Jag vet i alla fall att jag känner mig extremt ägd när jag försöker kryssa mig hemåt genom staden, med butiksbojorna dinglande i båda händerna. Ägd och förbannad i en enda svavelosande och rödglödgat fräsande förening.
Så hit med kaffe nu – mycket kaffe – så jag blir snäll igen nån gång. Keep it comin’ bara.
#blogg100_2015, inlägg 3
