Riddare, bonde, kung eller tölp?

Det här låter väl förfärligt, men det roligaste jag minns med min gymnasietid var att vi spelade kortspelet Tölp. Håltimme in och håltimme ut – samma spel, om och om igen. Några håglösa försök med Skitgubbe eller Stress om vi inte fick ihop till fyra spelare (fast det fick vi nästan jämt), men till slut kom vi alltid tillbaka till att spela tölp igen. Fyra spelare i varje parti, de som blev över tittade på och kom med hurtfriska tillrop till spelarna.

Jag minns det som ett trevligt spel som fick håltimmarna att rassla förbi ganska snabbt. Socialt och ganska ”snällt”. Man spelar inte om pengar, utan om positionerna i spelet. Alla vill bli kung, ingen vill vara tölp. Precis som i verkligheten. Nästan.

De senaste åren har jag då och då fått ett ryck och börjat undra – hur var det man spelade nu igen? De gymnasiekompisar jag fortfarande har kontakt med mindes att vi spelade, men lika lite som jag har de kunnat påminna sig om hur det var man gjorde. Jag har googlat – men utan resultat.

Tills nu. Igår hittade jag faktiskt en sida som hade reglerna – lite annorlunda än jag minns det, men tillräckligt för att jag skulle kunna fylla i luckorna. Så – för att veta var jag har spelreglerna och aldrig (?) tappa bort dem igen, här kommer de. (Kanske någon annan får lust att dra ihop en kortafton hemma också. Poker är ju faktiskt rätt trist… om man får vara ärlig…?)

Spelet kräver fyra spelare, varken mer eller mindre. Varje spelare drar ett kort – högst valör blir kung, näst högst riddare (vi kallade det överste, men det kan ju göra detsamma egentligen), näst lägst får vara bonde och den med allra lägsta kortet får vara tölp.

Förberedelser och giv

Tölpen blandar och delar ut hela kortleken, alltså 13 kort till varje spelare. Kungen bestämmer, utifrån sin hand, vilken färg som ska vara trumf. Därefter måste tölpen ge kungen sina två bästa kort – sina två högsta trumf om hen har några, annars med högsta valör av valfri färg*. Kungen ger istället tölpen sina två sämsta kort, valfritt skräp hen inte har någon nytta av.

(”Hackor” – fonetiskt: ”hackårr” – kallas skräpkorten på skånska. Vad de heter på rikssvenska har jag faktiskt ingen aning om, inser jag just nu… Någon?)

Översten och bonden byter på samma sätt, fast med vars ett (1) kort; överstens sämsta mot bondens bästa kort.

Viktigt i samband med bytet är att trumf ska bestämmas i förväg, men att kungen och översten inte får se vilka kort de får innan de bestämmer vilka kort de ska ge.

Spelet

Själva spelet går till som ett vanligt stickspel – kungen spelar ut första kortet, därefter går man medsols runt bordet. Alla måste följa färg och sticka över om man kan. Trumf räknas som högre än alla andra färger, så att vilket trumfkort som helst alltid sticker över vilket annat kort som helst, oavsett valörer. Den spelare som vinner sticket lägger det till sidan vid sin plats.

För att få ”sitta kvar” på sin position måste kungen vinna minst sex stick i spelomgången. Översten måste vinna fyra stick, bonden två och tölpen ett. Tölpen har dock ingenting att förlora på att misslyckas – hen sitter ju ändå redan lägst i rang.

Kungen däremot faller längst – om kungen inte får ihop sina sex stick, blir hen automatiskt tölp i nästa omgång. Omflyttningsreglerna för övriga spelare är väl det som jag fortfarande känner mig lite osäker på: Regelsidan jag hittade igår menar att den som saknar flest kort faller längst och blir tölp (med undantag för kungen som alltså alltid blir tölp om hen inte får ihop sina sex stick).

Fast jag undrar om inte vi spelade med att den med högst rang föll längst, så att om till exempel kungen ”klarar sig”, varken översten eller bonden gör det, och tölpen kammar hem fler stick än hen behöver – då är det översten som blir tölp i nästa omgång. I det här fallet skulle bonden sitta kvar som bonde, medan tölpen blir överste istället.

Det här är jag som sagt lite osäker på, och behöver antagligen provspela några gånger för att få riktig koll på hur det ska vara – vad som verkar vettigast i praktiken, helt enkelt.

***

Man kan se det här spelet symboliskt om man vill – att det helt enkelt går ut på att rubba samhällsstrukturen för att ta sig själv uppåt till en fördelaktig social position… Om man vill.

Eller också spelar man bara kort och pratar strunt och har trevligt. Det går bra vilket som.