En trevande nystart

Hm. Hur var det man gjorde nu igen…?

Sådär känns det, varje gång jag kommit bort mig från bloggandet – tappat tråden, gjort avbrott, blivit avbruten, kommit av mig, tappat lusten eller vad det nu har varit som hållit mig från bloggandet. Semester den här gången.

Självklart är huvudet fullt – herregud, jag har rest, läst, fotograferat, filosoferat, planerat… Tja, allt sånt där jag brukar göra när jag är på semester. Dessutom har jag börjat ny, galet spännande kurs – och rent av varit på föreläsningar, gubevars.

Det är alltså inte så att det saknas bloggämnen i huvudet – snarare tvärtom. Trafikstockning i verbala utloppet. Lägg därtill en osedvanligt kaosartad senaste vecka, med en oplanerad helgresa till Sverige som måste förlängas på grund av en bil som vägrade starta när det var dags för hemresa och lite annat som gjort att jag mest känt mig som en vante dinglande på släp efter en skenande tillvaro, och undrat hur semestervilan kunde försvinna så snabbt?

(Jag erkänner, jag hade själv jinxat bilen, genom att en gång tidigare i somras reflektera över hur skönt det är att ha en hyggligt ny bil som man vågar lita på. Jojo. Såna tankar straffar sig ALLTID!)

Jag fick idag frågan om jag ”mjuklandat” i tillvaron igen efter allt resande. Jag fnös så ljudligt att jag tror att hen som frågade måste ha känt vinddraget ända till Stockholm. Jag skulle inte använda ordet ”mjuklandning”, men nog fan är jag nere på jorden igen. Kan man väl säga.

Men det är bra. Jag har ägnat semestern åt osedvanligt mycket tänkande, till och med för att vara jag. Och det var bra.

Saker blir inte alltid som man tänkt sig, men just därför är det desto viktigare att veta någonstans inom sig vad man vill, vart man är på väg. För att inte tappa kompassriktningen när vägen blir krokigare än man tänkt sig.

Så. Hjulen snurrar, och hamstern hänger med ett tag till. Jag ska få igång bloggandet också, var så säker. Stay tuned.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *