Mellanlandning

Ja, av idén att låta 100 inlägg bli 365 blev det inte mycket – men jag måste säga att jag trivs ganska bra med semesterlunken i både bloggande och annat. Jag har varit i Sverige med barnen, träffat föräldrar och liksom ”firat sommar”.

Min pappa bor i ett – rätt underbart – litet hus på landet, sista huset längs en smal grusväg. Där får barnen det jag inte kan ge dem här – frihet att bestämma själva om de vill vara ute eller inne. Möjlighet att hitta på, upptäcka, bestämma själva. De saknar inte den friheten när vi är här, i stan, i lägenhetslivet där förutsättningen är att ska vi gå ut måste vi gå tillsammans. När jag kan följa med. De vet åtminstone inte att de saknar den.

Men jag, som växte upp och tog den för given, jag saknar den åt dem. Att de åtminstone för några dagar får ha den friheten är… stort.

Nu är vi i alla fall hemma (så hemma Tyskland nu blir). Tvättar upp och packar om – snart åker vi igen. Denna gång söderut, den årliga bilsemestern: Italien, sandstrand, kaffe, böcker, Venedig, god mat, Lambrusco. Och så Kroatien, Istrien, klippor, sidenmjuka vågor, fotogryning, Postojna, böcker, bryggbad, strosa i båthamnen, Enzos hummerpasta.

Och böcker. Sa jag böcker?

 

1 comment
  1. tja, det där hade de lokala turistbyråerna inte fått till bättre. låter riktigt fint. något att se fram emot.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.