Idag får det bli lite nattblogg – dels för att det hunnit bli natt (duh) och dels för att det känns så.
Jag spelar jazz i bakgrunden, för jazz hör natten till, och för att den här plattan är galet grym. Hittade den – minns inte hur – i förra veckan, och lyssnade under #uppsatskoma-arbetet.
(Ja, alltså det verkliga arbetet, menar jag – det som gjorde att jag kunde lämna in min uppsats 24 timmar före deadline. Inte bildserietramset, även om jag måste säga att jag är nästan lika stolt över det som över uppsatsen i sig.)
Även idag var en ledig dag, och jag fortsatte mitt storstilade latande. I tisdags åt och fikade jag mig genom dagen, igår var jag kulturell och gick på fotoutställning (javisstja, den måste jag ju också berätta om) och idag var det en dag i kroppskulturens tecken.
Yoga med Kirti, en övervintrad 68-hippie med kulmage och hästsvans, men gubben är vigare än jag någonsin varit och hans yoga gör susen för lite allt möjligt. Och sen från yogan via en bastu till massageavdelningen för en timme med ”der Wolfgang”, alla cementaxlars baneman.
Så nu tror jag faktiskt att uppsatskoman är grundligen vilad, fikad, knådad och yogad ur systemet, och att jag är redo för nya utmaningar!
Som till exempel att få två (2) visdomständer utdragna imorgon. Två. Zwei. Two. Dva. Due. Deux. Dos. To. Två, alltså. När de är klara med den första är det en kvar. Som ska ut. Den också.
Det är egentligen det som känns jobbigast. När man väl uthärdat fasan en gång – då ska de på’t igen.
Och så har jag fått någon slags tvångstanke om att jag ska ångra mig. Vilja ha tillbaka tänderna, känna att ”näeh, vad tomt det blev” – och så går det liksom inte att backa bandet. Det är inget fel på dessa tänder, förutom att de är i vägen för andra – och att jag sedan barnsben har för trångt i munnen. På gamla dar tycker jag mig känna hur det spänner och trycker i hela käken. Subtilt förstås, men hur mycket påverkar det? Egentligen…?
Så. Efter tre hyperlediga dagar är det alltså dags att morska upp sig och ge sig på något verkligt jobbigt. Wish me luck.
