”Fylla 40 är det bästa jag gjort” har jag sagt, och tänkt, flera gånger under det senaste året – det är möjligtvis en liten smula överdrivet, i synnerhet med tanke på vilken passiv grej fylla 40 nu faktiskt är. Det är ju inte som att man faktiskt gör nåt konstruktivt för att man råkar ticka över 39 år och 364 dagar.
Egentligen råkade väl siffran mest sammanfalla med diverse andra processer som gick i någon form av mål ungefär då. (Om man nu någonsin kan veta riktigt när sådana processer går i mål, eller blir ”klara”. Herregud, vet man ens vad ”klar” är, innan man liksom kan se på det i backspegeln?)
Jag tror att det är den känslan jag förknippar med 40 – att bli klar. Upplevlad.
(Mina barn spelar (givetvis) alla spel de kommer över på iPad, och nu har de övertygat mig att prova ett av dem: Clash of Clans. Det går i princip ut på att man har en by där man utvinner guld och ”elixir”, och så kommer andra byar och försöker sno ens tillgångar och ha sönder ens grejer, så det gäller att belägra sig väl och ha stora vapen. Rent praktiskt går det till så att man köper saker för guldet och elixiret, och sen får man ”uppdatera” till nivå si och så. När grejerna är uppdaterade är de givetvis bättre, starkare och coolare än någonsin. Upplevlade.)
Fast nu kommer 41 och känns liksom inte alls sådär tjusig och cool som 40. Jag sa till en vän att ”41 känns som en måndagsmorgon”. 40 var mer fredagskväll (så som fredagskvällar var när man var 20, ska tilläggas. Inte en sån fredagskväll som tillbringas sovande framför teven, som numera).
Det känns lite… beige.
Jag menar – vad ska man hitta på nu för att liva upp tillvaron? Inte så sugen på att spola fast-forward till 50 för att få en snygg siffra i protokollet. Dessutom känns 50 mera… söndag, tror jag.
Nej, jag får väl göra det bästa av min måndagsmorgon, helt enkelt.
Jag kommer osökt att tänka på filmen Dave med Kevin Kline, som hurtfriskt hojtar ”It’s Monday! Everybody works on Monday!”flera gånger i filmen. (Han arbetar inledningsvis som en slags rekryterare. Sen blir han president. Och sen… äh, se filmen, den är faktiskt rätt bra.)
Och nästa gång jag fyller år, då fyller jag ju faktiskt 42. Då kommer allt att klarna!
(Waterlogue-selfie av en 40+are.)
