Semesterrepriser, avsnitt 3: Reflektioner efter 7 år som INFP

För några år sedan gick jag hos en coach för att ”karriärutveckla” mig. Det var intressant och lärorikt men jag vet inte om det i ärlighetens namn gav så mycket i konkreta termer.

En av de saker jag fortfarande minns och tänker ibland är Myers-Briggs-testet jag tog, och resultatet jag fick. MBTI-testet är kritiserat, och folk menar då att det inte går att dela in mänskligheten i 16 typgrupper som Myers-Briggs gör. Nej, det gör det givetvis inte. Men om man kan hålla sig till att tolka de där grupperna som de arketypiska generaliseringar de är, så kan de ändå ha något intressant att visa oss.

Jag tror alltså att den typen av personlighetstest kan vara bra, om man använder resultaten rätt. Som diskussionsunderlag, tänker jag mig. Om jag känner mig träffad av ”min” profil är det intressant och ger perspektiv – om jag inte gör det, är det också intressant och ger perspektiv.

När jag skrev den här texten hade det gått ett år sedan coachningen och MBTI-profilen. Nu har det hunnit gå ytterligare drygt 5. Givetvis har mina perspektiv förändrats ytterligare under de här åren och med de erfarenheter jag gjort sedan dess – och jag tänker att jag kanske får tillfälle att återknyta till det lite senare under den här #blogg100-våren.

4 comments
  1. Intressant med dina semesterrepriser. Just läst ditt gamla inlägg om INFP och jag tycker det är mycket intressant, framför allt dina tankar på att kunna stå ut med den man är i stället för att forma om sig till den man blir när man lyssnar på andra och tror att det är det som är det rätta. Strongt av dig att kunna formulera dig så rakt upp och ner, viket din text framstår som även om jag gissar att du väger orden som du skriver.
    Läser gärna vidare bland dina verbaliserade tankar.

    1. Tack för trevlig kommentar!

      Ah, ”väger orden”… Jag skulle kunna skriva ett eget inlägg om att ”väga orden” – kanske gör det också sen när jag kommer hem igen. Vad jag menar är ordvägandet i fråga om vad jag skriver och hur, hur privat jag kan bli när jag skriver om personliga saker. När jag började blogga var det självklart att skriva personligt, men sedan dess har hela idén om att ”bygga personliga varumärken” kommit och sabbat…

      Nåja, vad gäller själva ”jobbet” med att formulera tankar till text, så är det ju vad jag gör – mitt jobb och min favorithobby på samma gång, så egentligen är det inte så underligt om det låter ”rakt upp och ner”, för det är det ju också. Mina texter är ofta lite ostrukturerade, just för att jag skriver dem som jag tänker dem – jag har velat att det ska vara grejen med bloggen, att jag inte ska ”producera texter” så som jag gör i jobbet (eller plugget, som det är numera), utan friare. Ibland blir det bra så, ibland… eh, not so much. 😉

  2. du lockar mig att botanisera i din blogg ännu mer när det är ’ovägda’ ord den innehåller men ändå inte bara uttömda tankar. Tack!

    1. Roligt att höra – läs på du, det finns som sagt några år att rota i tills jag kommer hem i egen hög person igen…! 😉

Lämna ett svar till Jenny Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *