Himmel & Ord

”Fasta för att inte fastna”

| 8 kommentarer

Åt ni semlor igår? Wikipedia påstår att svenska folket varje år petar i sig – håll i er nu: 40 miljoner semlor… Lyllosar! Jag fick i vanlig ordning ingen, jag hinner inte baka och i det här gudsförgätna landet görs inga semlor. Det finns ett bakverk som kallas Heißwecken, och som har ungefär samma historiska bakgrund – och ibland faktiskt serveras fyllda med grädde. Men någon svensk semla är det inte.

Idag tänkte jag att vi skulle prata lite om fastan. Det är askonsdag, första dagen i fastan – den där som verkligen varar ända fram till påska.

Fastan är inte någon tradition jag ägnat så mycket funderingar åt, jag är ju nu inte mycket för det religiösa. Men så läste jag något om fastan –  på twitter faktiskt, vilket är lite av en ironi i sammanhanget – som fick mig att googla och fundera vidare.

Fastan handlar om att avstå från något, till förmån för något annat. Traditionellt har det där handlat om att avstå viss slags mat, eller mat under viss tid på dygnet, för att istället fokusera på det andliga. Men nu tänker jag bortse från de religiöst betingade traditionerna, och hålla mig till det där första: Att avstå något till förmån för något annat. Vad kan det innebära? Jag tänker att det kan innebära att avstå från slentrianen, till förmån för något man vanligtvis inte anser sig ha tid med. För att slentrian faktiskt stjäl oerhört mycket tid, fast vi inte riktigt märker det.

Och på så sätt blir ju ”fastan”, avståendet faktiskt en slags gåva till sig själv. Man tar sig tid.

Du kanske väljer att avstå från att slötitta på TV och istället läsa böcker under din fasta. Eller går och tränar? Tar en promenad? Lägger pussel med barnen? Mediterar? Yogar?

I mitt fall bestämde jag mig redan i förra veckan för att blogg100-projektet skulle vara min fasteaktion. Jag avstår från slentrianmässigt ”hängande” i sociala medier, och lägger istället tid på eget skrivande, på mina villkor. Det är en ganska enkel ”fasta”, men den styr bort från något jag upplevt som en stor tids- och energitjuv – och ger mig som gåva tid och fokus att ägna åt något jag saknat. Det längre skrivandet, reflektionerna.

Och jag upptäcker att jag verkligen tycker om den här synen. Det kommer något vilsamt över fastetanken när man ser den så. Jag avstår något som blivit en vana, och gör något jag annars inte skulle. Inte för alltid, men för en tid. Tidsbegränsningen gör att fastan blir en slags time-out, och ger en reflekterande dimension. Om jag avstår något till förmån för något annat bara för en liten tid, då finns det ett före-under-och-efter att fundera kring kring. Jag kan pröva mig fram, utan att förbinda mig till något – utvärdera, se vad som händer.

Jag tror att det är nyttigt. Att reflektera. Jag tror, är rent av ganska säker på, att vi i allmänhet reflekterar för lite, vi stressade västerlänningar vars vardag är så fylld av uppgifter, måsten och logistik, att vi under våra lediga stunder inte orkar annat än att med hålögd blick fastna vid någon elektronisk skärm och skicka andefattiga 140-teckensmeddelanden till andra hålögda satar vid sina skärmar.

(Ja, jag vet. Jag överdriver. Raljerar en smula, kanske. Men ni ser min poäng, eller hur?)

Jag tänker att det är så min blogg100-period ska vara. En tids fasta. Jag avstår den mentala snabbmaten från Twitter & Co en tid, för att istället ägna mig åt längre tankar, längre texter. Mindre förströelse, mer reflektion. En mental fasteperiod.

(Och nej, jag har inget totalförbud mot att använda Twitter och Facebook under Blogg100-tiden. Åtminstone inte till en början. Märker jag att jag behöver mer stringens får jag införa det, men till en början tänker jag att huvudsaken är att det känns som ett aktivt och medvetet avstående, och att det frigör tid och energi till det jag vill. Absolutism är inget självändamål, och jag misstänker att saker kommer att lösa sig av sig självt efter hand.)

***
Erkänn att du trodde inlägget skulle handla om 5:2 eller någon annan slags periodisk fasta när du läste rubriken…?! Nå, om du nu läst ända hit måste jag fråga: Blev du besviken? 🙂

#5

8 kommentarer

  1. För att börja med att svara på frågan: inte ett dugg besviken. Snarare lättad. Men det jag egentligen ville skriva var att du formulerar det så fint. Tanken är så skön: att fasta är att avstå något för att nå något annat. Och att fasta och svält inte är samma sak. Tycker mycket om det. Fortsätter att fundera på den ett tag.

  2. Tack! Och jag känner så också, att det är lite skönt att bryta vanor som verkligen ligger snubblande nära att bli ovanor, och som man kanske lite grand glömt varför man lagt sig till med. Slentrian, som sagt.
    🙂

  3. absolut inte :). varken besviken eller överraskad insåg jag när jag läst hela vägen. mera precis vad jag tänkt mig. alltså, fastan tas allvarlig på här, inte bara ur en religiös aspekt, även om den naturligtvis är utgångspunkten. den genomsyrar nästan allt och således är det mesta inte som det brukar. saker som brukar vara öppna är stängda och saker som brukar vara stängda är öppna. osv. folk ändrar mycket i sina beteenden just nu. eller tja, från och med i morgon. ikväll är alla ute på gatorna, bränner ned vaval och låtsas-gråter…

    kram,

    • För mig låter det ganska spännande att ha fastan som en tradition hela samhället tar allvarligt på. Inte bara en högtids-DAG, utan en längre period. Det enda vi i Sverige har som längre traditionsperiod på det sättet är väl Advent, och där har det ju också kommit att handla om andra saker än de andliga/själsliga. Ljuset, myset, lussekatterna.

      Fast så kanske det är med fastan hos er också? Att det är påtagliga symboler för traditionen som märks mest?

      Spännande, oavsett. 🙂

      • faktiskt inte. det finns inte så där mycket prylar att hänga upp fastan på, om du förstår vad jag menar? de är så klart mycket noga med att man absolut inte får att kött i någon större utsträckning och absolut inte på fredagar… klubbar och butiker stänger ned och ja, sådana saker. men annars handlar det i mångt och mycket om själsliga och kroppsliga saker. om att tänka efter mer. inte hålla på med utsvävningar i någon form egentligen. själv tycker jag att det är väldigt intressant att fastan sammanfaller med en slags fasta för jorden också. vädret förändras. det blir torka. naturen går liksom på sparlåga, för att sedan blomma ut igen. som sagt, jag tycker också att det är lite spännande.

        kram,

        • Ja, det är faktiskt en tradition som passar in i lite av varje. Jag tror faktiskt att vi förvirrade västmänniskor kanske borde göra mer av fastetraditionen än av alla varianter på överkommersialisering och frosseritraditioner som vi verkar ha snöat in så hårt på… Fast det lär väl inte hända. 😉

          Vad gäller köttfri mat, går jag omkring och längtar efter nästa gång jag ska laga den där ”himmelska röran” jag bloggade för några veckor sedan. Har du idétorka nån gång, så kör den…!

  4. Oj, vilket tänkvärt och mycket klokt inlägg! Jag tycker du har så rätt i alla dina tankar. Det är så sant det du säger, att avstå något av det slentrianmässiga för att vinna möjlighet att göra andra saker och att vi västerlänningar inte reflekterar över vår tillvaro. Själv avstår jag TV-tittande sedan några år och det är en befrielse. Men även andra ”skärmaktiviteter” skulle jag behöva skära ner i viss mån. Ditt inlägg ger tankar att återkomma till och att fundera vidare på. Tack för väl ”framfunderade” och nedtecknade kloka ord! 🙂

    • Jag har iofs inte skurit något i skärmtiden – för mig ligger det så mycket viktigt socialt i den där skärmtiden, den är bara ett gränssnitt till saker jag gillar och trivs med. Men jag ville se om det går att göra något mer av den där skärmtiden. Och här sitter vi och ”pratar” i bra mycket mer än 140 tecken, och i ett forum där vi inte setts tidigare, så… på så sätt har jag ju förändrat slentrianen, även om jag fortfarande sitter vid en skärm…! 🙂

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.