Är det något tyskar har dille på, så är det naturmedicin och örtteer och sådana grejer, så jag begav mig efter gårdagsnattens sovfiasko till närmaste Budni (som är en mycket märklig butik som har allt från kontorsvaror till ekomat, smink och rengöringsmedel) och frågade efter lämpliga och naturliga medikamenter.
Baldrian var svaret på mina drömmar, eller förhoppningsvis vägen till mina drömmar, menade expediten och visade både insomningste och koncentrerade kapslar. Ro hit me’t sa jag och köpte en liten uppsättning att experimentera med, och eftersom jag sedan några veckor blivit en tepimplare av sällan skådat slag, såg jag rent av fram emot att lägga ännu en tesort till repertoaren.
Fast när kvällen väl kom sen, var jag – med bara 3 timmars sömn från natten före – för trött för att orka göra något te överhuvudtaget, och tänkte att ”det här går ju fint ändå”. Och det gjorde det. Tills nu, dårå. Nu sitter jag här igen. Med min försenade tekopp.
Jag roar mig med att googla mig till vad Baldrian egentligen är: På svenska heter det Valeriana (jo det lät ju bekant nånstans) och är en blomrot med rogivande och avslappnande egenskaper som använts som läkemedel sedan urminnes tider.
(Jag har alltid undrat hur folk i urtiden kom på sådana saker som att en viss blomrot kunde verka avslappnande och rogivande. Från allra första början, menar jag. Gjorde man avkok på alla rötter, och testade? ”Nä, det hände inget av den här heller. Nästa!”…?)
Dessutom läser jag att man kan behöva ta Valeriana/Baldrian i 2-4 veckor för att få effekt. Jaha…? Ja, då behöver jag ju inte sitta här och vänta på att det ska ”hända” nåt…
Nåväl, jag hann ju sova ett gäng timmar i alla fall, och jag har inga krävande planer för morgondagen. Jag ska testa ett par nya objektiv till kameran, gå till frissan och ”göra mig vacker” (referens: Trolltyg i tomteskogen) samt äta massiv sushi-lunch med en väninna jag inte träffat på evigheter. Det klarar jag nog även på lite för lite sömn, skulle jag tro!
(Och jag antar att folk i allmänhet tror att jag såsar runt i tillvaron och hänger hos frissor och lunchar hela dagarna mest hela tiden, men så är det alltså inte. Men imorgon så. Eller ja – idag.)
