Himmel & Ord

Yster språknörd efter kursintroduktion på Teleborg

| 9 kommentarer

Det känns inte som om jag varit i Sverige i helgen, det gick för fort och var för hektiskt inrutat för att jag skulle hinna ta in någon ”Sverigekänsla”. Men eftersom jag helt klart har befunnit mig på Linnéuniversitetets campus Teleborg i Växjö, så måste jag ju trots allt ha varit i Sverige, trots allt.

(För er andra som hyser nostalgiska känslor för universitetsstudier i Växjö, kan jag meddela följande:

  • Olympen heter inte längre Olympen utan Restaurang Kristina. Amäh…!
  • De har inga tonfiskmackor längre!
  • Och jag tror banne mig att helgens upprop ägde rum i samma lokal som Informationslinjens förväntansfulla studenter ropades upp en septembermorgon nådens år 1992. Möjligen salen bredvid, men… Nej, jag tror att det var samma.)

Jag valde min språkpolis-tröja som ”dagens outfit” inför introduktionsträffen. Jag menar, om man nu äger en sådan och någon gång ska använda den, måste det ju rimligtvis vara på en introduktion till Språkrådgivning och textvård. Annars var känslan – till min ohöljda glädje, givetvis – mer nördig än polisiär. Särskilt från lärarnas sida, vilket gladde mig ännu mer. Nördiga lärare är det bästa jag vet!

Från kurskamrathåll höjde jag mest ögonbrynen åt kommentarer såsom ”Oj, går kursen på halvfart?” och ”Oj, är kursen inte slut till jul?”.

(I dessa tider av förfasanden kring ”dagens förflackade ungdom”, kan jag tillägga att kommentarerna fälldes av den s.k. mogna ungdomen – ålderssnäppet över mig, rent av. De yngre ungdomarna i gruppen verkade ha koll på sitt.)

Jag kände mig överhuvudtaget oerhört rutinerad, som redan varit inne och inspekterat skolans lärplattform (och möjligen fnyst en smula åt den, då jag som projektarbete i en tidigare kurs analyserade och designade om en sådan plattform till en användbar variant – man blir som lite skadad…), letat upp var saker och ting ligger, skrivit ut relevanta dokument samt – hör och häpna – införskaffat kurslitteraturen. Värsta distanspluggninjan!

Nej, allvarligt: Kursgruppen består av en högst brokig skara på 17 personer, varav de allra flesta journalister. Det är nästan så att jag önskar att det vore mer ”riktiga” språkvetare, att lära språknördigheter av. Vad jag minns har vi en språkvetare och en översättare, en frilansande pastor, ett par kommunikatörer – och resten journalister. Åldrarna är relativt väl spridda mellan 20-nånting och 40-nånting. Mest kvinnor, vilket var väntat – men det var åtminstone tre eller fyra män i gruppen, så helt ensidigt är det inte på den punkten heller.

Efter föreläsningen åkte jag hem (till svärmor, om vi nu ska vara petnoga) och plöjde de första tre kapitlen i kursboken i språksociologi – ett ämne som oanat fått mitt eget nördiga hjärta att bulta både hårt och ystert. Om hur språk och samhälle flätas samman och smälter ihop, så att de båda påverkar varandra utan att man riktigt kan skilja dem åt – men samtidigt är en maktfaktor, givetvis. Makt finns ju alltid med i bilden när det handlar om samhällen, precis som språket alltid finns med. Fruktansvärt intressant, förstås.

Så… Jo, man får nog säga att det var en rätt lyckad kursstart, faktiskt. Ska bli kul det här!

 

9 kommentarer

  1. Glimten i ögat syns tydligt men jag är ändå inte alldeles bekväm med termen språknörd. Språk är viktigt, livsviktigt. Att försjunka i språk borde vara viktigt. Inte något introvert, tramsigt. Tänker jag. Hur tänker du?

    • Jag tänker att vi definierar nördighet väldigt olika. För mig handlar nörderi om passion, rätt och slätt. Det är ett mått på hur intensivt och passionerat intresserade vi är av något – och har egentligen ingenting med ämnets tyngd på något slags samhällelig skala att göra.

      Man kan vara nörd på viktiga saker (språksociologi, IT-säkerhet osv) och på mindre viktiga saker (t.ex. skor, nagellack, science fiction-serier på TV osv). Fenomenet är detsamma – man är passionerat intresserad och följdaktligen mycket kunnig inom sitt område. En lekman som vill veta något bör vända sig till en nörd – de vet alltid mest!

      (Sen kan det väl då och då uppstå viss språkförbistring mellan nördar och lekmän, men det är en annan historia – om än intressant i sig.)

      • Ah, du tänker så.

        Jag tänker att expertkunskaper behöver vara användbara i ett sammanhang och om experten är fanatiskt övertygad om att det egna området är av existentiell betydelse så lämnas vi andra i sticket vad gäller att förstå problemdomänens rätta plats i universum.

        Ponera t.ex. att jag är nörd på smalspåriga järnvägar, övertygad om att dessa utgör en överlevnadsfaktor för civilisationen. Då kan jag antagligen förklara allt (och lite till) om hur smalspåret funkar men det är inte självklart att jag kan delta i en meningsfull diskussion om huruvida samhället ska satsa på smalspår.

        Does this make any sense?

        Min poäng är att nörderiet, i min tolkning, kan vara en återvändsgränd. Förvisso skojig!

        • Du menar att nördar inte kommunicerar väl med lekmän? Så kan det givetvis vara – fast inte nödvändigtvis. Dessutom finns det ju metanördar – såna som jag – som är specialister på att kommunicera med nördar på nördars vis, och med lekmän på ren svenska…! 😉

          • Metanörden räddar dagen!

            • Haha – får plötsligt visioner om Metanörden som superhjälte i snitsig polyesterdräkt med slängkappa… Borde kanske skaffa en sån? Den kan hänga i garderoben jämte Språkpolis-tröjan. Min uniformssamling, liksom…! 😀

              • Taget! 🙂

                Detta att förmå interagera med såväl bönder som lärde är ju ingen ny kravspec men minst lika giltig som nå’nsin förr.

  2. Att läsa den här bloggposten fick mitt hjärta att slå snabbare och pirr att sprida sig i kroppen. Vilken lycka att få nörda in sig så på ord och språk! Hoppas du uppdaterar oss med tankar, reflektioner och kunskap under kursens gång.

    • Haha – vad trevligt att du tycker det! För du vet, det kan ju hända att jag faktiskt inte kan hålla tyst med mina nörderier under året.

      Just nu läser vi om språknormer mer på makronivå – språkens roll i samhället och sådant. Snudd på ännu mer intressant än nörderier på ordnivå, tycker jag… #nörd 😉

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.