Enda Eurovision-låten du behöver höra i år

Mina schlagernörderier har avtagit betänkligt på senare år, det måste erkännas – men det vore en bra underlig ESC-vecka om Himmel & Ord lämnade spektaklet helt utan kommentar, så här kommer årets schlagerpostning:

I år är året för alla er som vanligtvis fnyser åt schlagerspektakel och zappar till en annan kanal, för i år har jag gallrat fram det enda bidrag ni behöver lyssna på. Kom inte och säg att jag inte är serviceminded…

Är du redo? Okej, här kommer den:

Förra året röstade jag ju fram Tysklands tolva till Loreen åt er, men årets svenska bidrag får klara sig utan mina röster, för i år kommer mina telefoner gå varma till Nederländernas telefonnummer.

Bara så ni inte räknar med mig, liksom. Sorry.

Lite fusk är det att länka upp den här videon och inte liveframträdandet från Malmö, men jag tycker det är så coolt gjort. Hon sätter sig på en stol och kör, bara. Den låten. Jag älskar det, och jag älskar melodin. Under en vecka då larvigt mycket gått på tok, har den tjänat som balsam för själen – och mycket förtjänstfullt så.

Jag förflyttas till en film när jag hör den här sången; en ogjord film jag blir nyfiken på och gärna skulle vilja se. Jag tror att den är svartvit och drömskt långsam, poetiskt grynig, om sorg och glädje som går hand i hand.

4 comments
  1. Håller med om att den är filmisk. När jag hörde den första gången gillade jag den inte (märkte den väl knappt, i barnens sorl), men den växer med flera lyssningar. Åtminstone när jag ser den film jag ser framför mig när jag hör den.

    1. Mmm – jag gick nog också förbi den första gången, men sen… Nu går den varm – tillsammans med resten av nysläppta plattan: http://open.spotify.com/album/06BsOObGDqvzErKpMneH1Q Mjukt och vackert – och många gånger filmiskt, även där. 🙂

  2. Fanns en sån här pärla med i ESC-smeten? Då var det ju en salig tur att jag missade alltihop. Jag hade retat mig fördärvad på att den inte vann och att folk inte hörde, eller är totalt okänsliga för, de fina, lite mollstämda tonintervallen, den sköna vemodiga melodin. ”Birds” kändes handskriven och inte som kommen från musikfabriken. Tack för ”postningen”! 🙂

    1. Jajemen – det ÄR mycket skit i ESC, det håller jag med om. Men det finns ofta guldkorn med i given också – och de är värda att hitta, även om de är få. Särskilt i år, när det höll sån här kaliber…!

Lämna ett svar till Jenny Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *