Såhär ser mitt soffhörn ut. Vem fan behöver TV egentligen? När det finns tekopp, Kindle och ehm, ja russinskål. Och mini-iPad, ifall man känner för kontakt med yttervärlden.
Boken som tjänstgör som bricka är en gammal Bra Böckers världsatlas – kartorna i den är gamla och omritade sedan länge, men som bricka/soffbord funkar den fint. Ryktet om pappersbokens död verkar betydligt överdrivet, åtminstone i det här huset.
Fast läser gör jag alltså på Kindle… Frågor på det?
Ja, alltså – vad jag läser behöver ni ju knappast fråga, det berättade jag ju häromdagen. Game of thrones, förstås. Det tråkiga med Kindleböcker är att man inte har något tummat och handväskmisshandlat pocket-ex av boken att visa upp i bloggen medan man läser. Men i alla fall. Jag är ca 100 sidor in i första boken, som jag läser på svenska. Översättningen är väl inte mycket att hänga i julgranen, men boken är spännande och det går i alla fall ganska fort att läsa.
(Idag praktiserade jag dessutom läsning på träningsmaskinerna på gymmet, vilket gjorde att träningstiden kändes föredömligt kort, fast den i själva verket blev (lika föredömligt?) lång. #win på det!)
