#blogg100, dag 5: Bland krom, kurvor och hjältesagor

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Gårdagens utflykt gick till ett museum vi faktiskt vetat om ganska länge – fast vi har ändå aldrig kommit oss för med att gå in; ett museum om motorsport och bilhistoria. Och igår blev det alltså äntligen av att vi åkte dit.

Som museum betraktat får man väl säga att det var en rätt snäv och vinklad historia som berättades – det var lite hjältebetonat, tyckte jag, kring några av 50 och 60-talens storheter inom motorsporten, varav (såvitt jag förstod) åtminstone två dog på banan… Mycket annat ur bil- och motorsporthistorien nämndes överhuvudtaget inte, så museet verkade inte ha någon direkt ambition att förtälja någon helhetshistoria. Och det må väl vara deras eget val, förstås.

 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

Jag antar att ett sådant museum också drivs lite utifrån vilka föremål – i det här fallet fordon – man har att visa upp- För mig var det roligast att se utställningsrummet med lite gamla obskyra bilmodeller ur historien. Det som framför allt slog oss där var hur nära i tid det kändes – och ändå så oändligt avlägset. 50- och 60-talen. Helt klart modern tid. Och ändå…

Den här lilla blå pärlan blev en klar favorit för mig. Helt klart designad ur en grundidé om att hela familjen ska kunna se sig om när man är ute och söndagsåker. Glas, glas, glas – god sikt från alla platser i bilen. Krocksäkerhet, mja… Den lilla detaljen var måhända inte fullt ut uppfunnen än, men den är fin…!

 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Överhuvudtaget tyckte jag att utställningen gav en påminnelse om att bilarna faktiskt över lag var lite vackrare förr.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Rundare och kurvigare, liksom.

OLYMPUS DIGITAL CAMERAOch med öga för detaljer.

(Och den som har det – öga för detaljer menar jag – noterar givetvis att här kom fotografen också med på ett hörn. Hej på er!)

Det var på det hela taget en ganska trevlig utflykt sådär i all enkelhet – trots att vi gått förbi den i så många år redan. Ett rätt hisnande hopp i tiden, trots att det inte vår så hisnande långt egentligen. Vad barnen egentligen tänkte om de uråldriga bilarna på museet vet vi inte riktigt, jag tror att de mest inte tyckte att de såg riktiga ut, utan mer som bilar i tecknad film. Och tja, det ligger faktiskt något i det…!

3 comments
  1. Härliga bilder, känns som om man var där med er! Hade också velat se en Cirque de Soleil-föreställning (oj, vad svårt att stava, förresten), kul att få ett referat därifrån också. Nu går jag vidare till att lyssna på musiken du länkade … kram till dig!

    1. Ja, det var förstås häftigt att se – det är grymt skickliga grejer de gör, och så snygg scenografi och roliga lösningar som du och jag kan nörda in oss på…! Men missa inte Cirkör om du har chans att se dem – i mitt tycke alltså väl så skickliga, och med lite mer djup i berättandet!

      Vill du höra mer Cirque du Soleil-musik, kan jag rekommendera den här också http://open.spotify.com/album/0N8ZzchDmMvJmNCCW1aQwC – den hörde jag för massvis med år sen, och tycker om bara som den är!

      Kram tillbaks!

  2. Jag undrar om inte det är lite svenskt, att (försöka) ta ett helheltsgrepp om vad-nu-än-museumet-handlar-om? Men det kanske bara är en känsla jag har, för antalet museum i andra länder jag besökt är få!

    Jag tycker iofs att bilmodellerna börjar bli lite snyggare igen nu, motför vad de var ett tag (och lite mindre lika mellan olika tillverkare också).

Lämna ett svar till Jenny Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *