#blogg100: Avsnitt 1 av 100

[iframe src=”https://embed.spotify.com/?uri=spotify:track:6rVEF2IhVjREbnBypGhLIc” width=”300″ height=”380″ frameborder=”0″ allowtransparency=”true”]

Varje morgon vaknar jag till den här låten. Det har jag gjort i princip varje morgon sedan jag skaffade iPhonen för över två år sedan. Jag försökte byta låt vid något tillfälle, men… det kändes liksom fel. (Å andra sidan inser jag medan jag skriver det här, med låten spelande i högtalarna, att det nog är första gången under samma tidsrymd som jag faktiskt hör hela…!)

Nåväl – jag vaknar till den här låten. Snoozar tills jag får upp ögonen länge nog att fokusera blicken på något. Idag blev detta ”något” telefonens RSS-läsare, där jag till stor glädje fick se en favoritblogg som haft uppehåll ett tag i listan över nya inlägg. Det handlade (bland annat) om att ”fulblogga” mer, våga släppa texter även om de inte är finslipade till perfektion och avslutas med knorr – för att faktiskt släppa texter, istället för att lägga oavslutade texter (eller idéer till texter) på hög.

Jag tänkte på mitt adventskalenderprojekt i december – det om något var väl fulblogg så det förslog. Men det var ganska kul ändå. Och som jag skrev , det hände faktiskt saker medan jag skrev. Inspiration. Flow. På nåt plan i alla fall, även om det kanske inte kan betecknas som ”mirakelkur”. Mödan värt, i alla fall.

Så står jag några timmar senare i snöyran och väntar på att en butik ska öppna (så att jag kan impulsköpa en kälke åt barnen). Fram med telefonen igen, denna gång går jag in på Facebook och scrollar genom morgonens inlägg – och hittar detta från Deepedition.

Själva uppropet från Bisonblog har jag missat helt.

(Mitt twitterflöde har vuxit mig en smula över huvudet på sistone, och kännetecknas just nu mest av allt jag missar. Och förra året missade jag ju uppenbarligen hela grejen.)

Men nu, på omvägar och kringvägar, får jag se det. Och börjar le någonstans inom mig – för jag gillar tanken.

På ett sätt kan jag känna samma tvekan som Deeped – och samma lockelse. Jag har bloggat nästan lika länge som han, och det är lite first-love-känsla kring bloggen som medium. Det är hit jag alltid återvänder, här jag känner mig hemma – även om jag tenderar glömma bort det mellan varven.

Så jag är på. Det är en sjujäkla utmaning – jag menar jag lyckades ju inte ens prestera 24 adventskalenderinlägg i december, utan 23 – och av dem kom åtminstone två efter midnatt på ”fel dygn”, så att säga. Min track-record för dagligt bloggande har alltså slagsida redan från början. Och 100 inlägg på 100 dagar är helt klart mer än 24…

Men jag är på. För att det är kul, och för att jag nog inte tycker att fulbloggande är så hemskt fult ändå. Tvärtom. Det är spontant, levande och tidsaspekten med dagliga inlägg innebär att texterna får bli lite oputsade – sådär så att det syns att de är äkta.

Och jag gillar ju sånt.

Liten brasklapp

Jag kommer att resa en del under våren (mer om det senare!), och då kommer jag – utmaning eller ej – inte att springa benen av mig för att jaga wifi. Finns det på bekvämt/armlängds avstånd, så kanske. Annars får inläggen vänta de dagarna. Lite fusk, men så får det bli!

6 comments
  1. Så roligt, jag har varit inne och kikat då och då på sistone om det har kommit något nytt från dig här som jag har missat. Gillar dina spontanskrivande sidor. Och nu har jag spotify på min dator igen så att jag kan klicka på musiklänkarna också. Gillade Missy Higgins!

    1. Kul att du gillade Missy – jag gillar henne rätt mycket. När jag var ute med nördpinnarna och stavgångade och hade mig, lyssnade jag ofta på Missy i hörlurarna. Inte riktigt upbeat nog för annan träning, men för gång och friflygande tankar funkar det bra!

      Grejen var att med piskan över mig att prestera ett inlägg om dagen i december – vadsomhelst, bara NÅT – blev det faktiskt roligt att blogga igen. Sen när piskan försvann blev jag lika lat som förut… Tänker att med en drygt tre månader lång ”piska” kanske jag faktiskt hinner nöta in vanana ordentligt.

      Tre månader är så lång tid – på tre månader kan vad som helst hända. 🙂

  2. Vet du vad? Det där lät kul. Jag bytte telefon för någon vecka sedan och började automatisk att fulblogga mer. Det har blivit en del poster med bara två rader och en bild. Så jag har redan stilen 🙂 Frågan är om jag skulle orka, fast det är ju kul, så varför inte? hmmmm….

    1. Kul att du också hoppar på! Jag har just skrivit klart morgondagens inlägg, och flinat lite åt att nog inte så många fler skriver just den sortens inlägg i den här utmaningen…! Tror du kan bidra en hel del till mångfalden i det avseendet också…! 🙂

  3. Underbart! Jag fuskar lite och hänger på med ett precis nyss-startat 365-projekt som jag kan behöva allt dragstöd jag kan hitta för att göra. Ligger lite off-the-odefinierade-subject; jag bloggar bokcitat på ny sida: 365storylog.wordpress.com. Öppet för gästinlägg (korta, långa, spontana eller vadsomhelst-tiga, om någon vill vara med. 🙂

    1. Å så roligt! Just nu blir jag visst inspirerad av lite allt möjligt, så inte omöjligt att jag hojtar till om ett litet tag! 🙂

Lämna ett svar till Jenny Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *