Mellandagsdramatik i fotonördlandet

Julen kom, julen gick – och bloggen blev tyst, som på en given signal, efter adventstidens åtminstone nära nog dagliga bloggande. Det kändes lite snopet, även för mig, jag vete tusan vad so, hände där riktigt…? Möjligen såg jag en smula för djupt i chokladkartongen, blev baktung på kuppen och fastnade sålunda i soffan? Å andra sidan – i soffan står min gamla bärbara dator, fullt duglig att blogga på (för övrigt medskyldig till de flesta av adventstidens bloggtexter).

Eller så blev det helt enkelt en smula intensivt, med allt julfirande – trots att vår paroll (särskilt min) för årets julfröjder var ”Lugn och lathet”. Inte har vi gjort mycket – men att göra så lite som möjligt tar också tid. Tydligen.

Hur som helst – jag håller på och så smått dammar av fotointresset igen, det har jag nog nämnt nån gång eller två. Fast kompaktkameraköpet i våras blev en klar nitlott – jag blir inte kompis med den Olympus XZ1 jag efter många om och men valde den gången. Inget fel på kameran, säkert – men jag trivs inte med den. Liten och pluttig och jag hittar ingenting när jag behöver det – GAH!

Så nu letar jag tjockkamera (ja, digital systemkamera, alltså) igen. Min gamla trotjänare, en Canon EOS 400D inköpt under stor vånda i början av 2007, börjar bete sig knepigt, tjura och inte vilja snacka med objektiven. Inte ofta – men ofta nog att kännas opålitligt.

Och min vana trogen ville jag förstås gå vetenskapligt till väga – så jag började med att sortera mig genom Canons hela register av digitala SLR-kameror… Och konstaterade att jag inte gillar någon av dem. Eller jo – jag gillar dem som kostar för mycket, men… Ja. Det var ju det, dårå.

Så, steg två blev att fråga ”proffsen” på ett fotoforum jag gick med i i våras. Bwahahahh! Jag borde veta bättre än att beblanda mig med såna ställen. Forum överhuvudtaget, fotoforum i synnerhet…

Men tro mig – jag har bitit ihop om mycken dumhet där. Ibland har jag fått svar som varit ultranördiga men så ytterst dunkelt uttryckta att jag bara kunnat gapskratta åt dem, men jag har svarat artigt – eller i värsta fall med tystnad. Ja vadå, jag är inte mer än människa, okej?

Men häromdagen fick jag en sån riktig ”lilla gumman”-kommentar, så då brast det slutgiltigt och jag drog en harang om att taskig attityd och ”teknofloskelgrekiska”* väldigt sällan innebär att folk vet vad de yrar om, och att jag hoppas att andra nya/ovana som läser dravlet har vett att inte gå på bluffen. Ungefär.

Sen drog jag. Forum är inte min grej.

Den där ”lilla-gumman”-kommentaren handlade om att jag hade ställt en fråga någon tydligen tyckte var så dum att det gick att ta egna poäng på den.

(Det hade med Raw-format och brushantering att göra – kameran jag tittar mest på anses i de flesta tester vara svag just på brushantering, och jag försöker luska i vad det innebär i praktiken, och hur långt jag kan kompensera med efterbehandling.)

Jag tror frågan jag ställde var ungefär ”Vad behöver jag lära mig?” – och att stämpla en sån fråga som dum, ursäkta mig, men det gör bara idioter. (Och det där kan ni ta som en rent objektiv sanning!)

Grejen är – som jag ser det – att många av de här tomtarna liksom känner sig ”duktigare” om de får det de gör att framstå som jättesvårt, något för de invigda, hyperintelligenta och utvalda få.

Men både foto och bildbehandling är hantverk – inte partikelfysik.

Så medan jag fortfarande var lagom ”uppretad” över alltihop, impulspröjsade jag för 12 månaders medlemskap på Moderskeppet Guld. För att jag vet att Moderskeppet har samma allmänna inställning till bildbehandling som jag har – att det är hantverk som man lär sig genom att göra och experimentera.

(Visst – det finns mycket teknisk överkurs utöver det pragmatiska hantverket – men det är inte där man börjar, och ärligt talat? Det är fortfarande överkurs.)

Hehe – det roliga är att fyra videoklipp in i introduktionen av Moderskeppets ”Allt om Raw”-kurs säger Mattias Karlsson just det där, som jag just fräst ur mig på fotoforumet. Att bildbehandling (även i raw) är ett hantverk, och att man lär sig bäst genom att experimentera. Hehe! Jag visste väl att jag hamnat rätt där.

(Och ja, bilden föreställer en sida ur mitt anteckningsblock. Analoga anteckningar om digital bildbehandling. Hur logiskt som helst…!)

***

*) Jodå, teknofloskelgrekiska är ett riktigt ord. Det har bara inte riktigt hunnit in i SAOL än.

8 comments
  1. Jag hoppas att du kommer igång med fotograferandet igen. Jag tycker om att se dina biler och att läsa dina tankar om dem.

    1. Tack! Ja, jag hoppas också det – vet inte vad som hände där riktigt… Nåja, jag jobbar på’t som sagt…!

  2. hej! får man säga god jul fortfarande? vi har inte kommit ur den ännu… egentligen ville jag bara säga två saker – först att jag håller med elina så klart och sedan att du ska tänka många gånger om innan du väljer en kamera med dålig brushantering :/. alltså, det går att fixa mycket i raw, men vill du verkligen lägga din energi på det? du riskerar att tröttna. och sedan skulle jag säga att det beror på hur stadig du är på handen, hur mycket du vill använda stora bländaröppningar och hur ok du tycker att det är med suddig rörelse i bilderna. jag säger det bara därför att jag valde aldrig min kamera själv, det var en mycket omtänksam gåva, och den passar mig på alla sätt och vis (jag älskar den verkligen, så långt man nu kan älska en pryl), förutom att den hanterar brus USELT. jag fixar och trixar i raw (dte blir bättre, men inte bra), jag gör vad som helst för att slippa komma upp bland iso:na… det är uppriktigt sagt frustrerande. fast kan hända är kameran du tittat på egentligen inte så usel på brus? min kamera är gammal och jag kan gott föreställa mig att någon som anses dåligt nu i själva verket inte alls är så tokigt. finns det inga bilder du kan titta på? för att se hur pass illa det är, menar jag? det kanske räcker med världens minsta justering i raw?
    så himla tråkigt med ohjälpsamma och snorkiga människor… jag begriper inte varför. själv blir jag glad när jag kan hjälpa någon med något.

    kram så länge,

    1. Klart man får säga god jul eller god fortsättning – fast ”gott slut” har jag väl lite svårt för… 😉

      Grejen med kameran är att den inte är dålig på brusbehandling, den är bara inte exceptionell på just det – vilket den däremot är på rätt mycket annat. Är du nyfiken så heter den Sony A77, och är rätt mycket kamera för pengarna – och är rekommenderad av en fotonörd jag faktiskt har stort förtroende för.

      Men samtidigt är just brus en av de grejerna jag skrev på min allra första ”prioriterade krav”-spec för nästa kamera. Pålitlig autofokus, vikbar skärm (med liveview, förstås) och lite brus vid höga ISO.

      Vad har du för kamera egentligen? Jag har säkert frågat förut, men du vet – minnet… *host* Jag tycker ju att dina bilder är fantastiska – åtminstone de du visar upp 😉 – så vare sig det händer i kameran eller i Photoshop efteråt, så gör du definitivt rätt grejer med dem…!

      1. haha, gott slut är inte min grej heller ;). jag är frestad att bara säga go for it. har du varit inne och känt lite på den? provat den lite? de jag känner med en sony är i allafall väldigt nöjda! kan du använda dina gamla obejktiv på den förresten? fast åter till bruset. jag tittade lite på en brusjämförelse och jag vet ju inte hur pålitlig den var, men det såg ju inte så illa ut. i alla fall inte förrän man kommer upp i riktigt höga. jag skulle nog säga att det finns två olika sorters brus och att de helt klart är olika störande. färg/ljusbruset är tusen gånger värre i min mening än detaljbruset. alltså, när bilden känns lite som de där bilderna man tog med filmer med hög asa, ordentligt kornig så där och inte oskarp i egentlig mening, så tycker jag själv i alla fall att det är helt ok. sedan finns det då kameror som min och som kommer att skapa en helt flammig bild så fort du går över 400 iso *suck*. men som sagt, den är rätt gammal nu och jag tror inte att man gör sådana blundrar längre ;). och jag vet inte om du frågat tidigare (men det var ju ett ofantligt snällt sätt att fråga på 🙂 ), men det är i alla fall en pentax i mellanklassen. den är stark som häst, väderskyddad (innehåller förmodligen ett halvt ton sand, vatten och lera vid det här laget, men visar inga tecken på bry sig ett dugg om det), ovanligt tung för att vara en systemkamera (för mina händer klarar inte av lättviktare. med en lätt kamera kan jag inte ta en enda skarp bild, med den här kan jag hålla den stilla ned till i allafall 1/4. idag till och med 0.3 s *klappar mig själv lite på axeln*), pålitlig, ”oplastig” på ett vis som jag uppskattar och hanterar fäger på ett sätt som ligger lite mitt emellan nikon och canon (nikon drar lite åt det kallare och canon lite mer åt det varmare tycker jag). som sagt, sambon valde den till mig efter att verkligen ha funderat igenom vad som skulle passa mig och jag tror att han valde alldeles rätt. den kändes alldeles rätt i handen direkt och jag har verkligen slitigt den med hälsan. nackdelarna är egentligen bara två, varav bruset det allra största. den andra är att pentax har väldigt bra optik, men dyr, och tar i princip inga andra märken. nu skulle jag ju hemskt gärna byta upp mig (bruset, bruset), för jag har ju kommit på att det är roligt med rörliga bilder också och vill så gärna kunna filma lite :). nåväl, en vacker dag!

        du får tala om vad du väljer!

        kram,

        1. Jadu, det där med att välja kamera är… ”en process”, kan man lugnt säga. Igår bokade vi en spännande resa till min 40-årsdag (huga…!) – och då började jag såklart fundera på om en ”tjockkamera” verkligen är vad man vill kånka omkring på. Kikade lite på Sonys Nex 7 då, som rätt mycket samma grejer på insidan som A77:an, men är en liten lätt spegellösing.

          Å andra sidan – ska jag verkligen välja kamera baserat på en veckas resa då jag inte vill kånka på en tung kamera…? Å tredje sidan – jag vill väl egentligen inte kånka tung kamera till vardags heller…

          Ja, du ser. Såhär håller jag på. Det är bra tur att jag har tid på mig att fundera…! 😉

          Jag tänker mig att den här kameran antagligen blir den jag få leva med sen – så därför vill jag ha en kamera som håller i längden. Byggd som en pansarvagn brukar de säga om Canons dyrare grejer – det tror jag inte Sonyn är, men den har jag å andra sidan råd med, till skillnad från Canons fullformatare med optik till…! Men den är åtminstone i någon mån vädertätad och åtminstone halva huset är i metall istället för sedvanlig plast – osv.

          Men ärligt talat, kvinna?! Handhållet till 1/4? Jag går inte under 1/25… och får ändå oskarpa bilder…! Fast det är klart – min kamera är ju en lättviktare. (Sonyn väger 50% mer – uff!) Vore ju lite spännande om jag också får lättare att få skarpa bilder med en tyngre kamera – helt otippat…!

          Nej, jag kan inte använda mina nuvarande optiker på en Sony. Å andra sidan har jag inte lagt några större pengar på optik till Canonen, det är budgetlinser alltihop. Kitlinsen till Sonyn är vad jag från början hade tänkt lägga pengar på: en ljusstark normalzoom som alla lovordar, så den räcker en stund. Den går dessutom ända från 16 mm – trevlig vidvinkel.

          (Å tredje sidan: Även om Canonlinserna är billiga budgetlinser, så HAR jag dem ju…)

          Som sagt – såhär håller jag på…!

          PS: Ja, rörliga bilder är ju också kul – fast jag har hemskt dålig koll på hur man redigerar dem efteråt. Men det får man väl lära sig – alla kameror med självaktning har ju filmfunktion idag… Så det måste man ju leka med!

  3. Jag har ju använt Sony digitala systemkameror sedan första modellen, eftersom jag använde KonicaMinolta (analoga) innan och ville att mitt enda objektiv skulle gå att använda fortsättningsvis 😉 Tyvärr måste jag säga att jag ”köpte bort mig” när jag skulle nyinvestera för ett par år sedan, köpte en nybörjarmodell och nej, vi kommer inte överens alls. Jag vet inte varför, det borde inte vara något bekymmer, men, det är det.

    Jaha, vad ville jag nu säga egentligen? Sammanfattningsvis, kör på Sony, de gör bra kameror, men inte amatörmodellerna om man är van något bättre. (Själv är jag lite sugen på att byta över till Nikon, men det kostar ju en slant om man inte vill ha en nybörjarmodell, och det misstaget har jag inte tänkt upprepa ;).

    1. Aah, så du är Sonyit – det visste inte jag. Sonyit och rekommenderar’t, alltså? Det är bra, jag behöver pepp…! Nej, den jag tittar på (a77) är ingen instegsmodell – jag skulle gissa att OM du skulle titta på en ny Sony systemkamera idag, skulle du antagligen också kika på den här modellen. Den kallas ”flaggskepp” och är avsedd för ”entusiastiska amatörer”, och har en massa fiffig teknik – med lite annorlunda tänk/konstruktion än traditionella dSLR-kameror. Vilket stjäl liiite ljus från sensorn och egentligen är det där jag blir nervös. Det där sitter djupt inpräntat – att inte ”slösa bort” ljus i kameran med konvertrar och mellanringar och allt vad det finns för grejer. Eller som här – en annorlunda konstruktion som skickar runt ljuset lite annorlunda inne i kameran för att skapa bilden.

      Men sen är ju min nuvarande kamera en instegsmodell – dessutom med några år på nacken. Jag skulle förvänta mig att få en bättre kamera bara genom att köpa motsvarande moderna modell. Fast… jag vill nog ha lite MER den här gången. Lite att växa i, typ.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.