[iframe src=”https://embed.spotify.com/?uri=spotify:track:36KzrY1k7BQzR6kgmLm8PJ” width=”300″ height=”380″ frameborder=”0″ allowtransparency=”true”]
Idag blev en synnerligen ofridfull tredje advent – trots, eller tack vare, väl tilltagen sovmorgon. Jag steg upp, visste att jag sovit sent, men tänkte inte så noga på klockan utan gjorde som jag brukar, raglade runt sömndrucken en stund och slog mig sen ner i soffan med datorn, och tänkte surfa lite julklappar till kidsen.
Jag vet inte hur länge jag hann sitta så innan jag fick syn på klockan. 11:30. HALVTOLV?? Barnen har simträning från halv ett. Herregud – frukost! Kläder! Simväska!!
Efter simträningen klämde vi in en söndagsfika på café, och sen var det min tur att åka och träna. Därefter makens. Och så var den dagen all. Det var inget större fel på den, men lite snopet, trots allt. Jag missade att tända tredje ljuset…
I huvudet har det varit mindre politik och mera mänskliga relationer idag. Vänskaper och bekantskaper och skillnaden däremellan. Med slutsatsen: Att plocka russin ur kakan, välja delar ur en annan människa som man gillar, medan man ratar och väljer bort andra delar – är inte att vara en vän. Människor måste accepteras och omfamnas som helheter, annars har man missat hela poängen.
(Ja, det där är lösryckt och obegripligt. Det är okej. Det ska vara så. Och nej, det handlar inte om dig.)
