Himmel & Ords julkalender
1 december

Vaknade i morse, intet ont anande och slog min vanliga första flukt i Twitterflödet. Det var julkalender si här och julkalender så där, så det är rätt uppenbart att i december ska det vara julkalender. Barnen och jag letade fram SVT:s version på SVT Play och flinade åt ökenråttor som kröp upp i pappors byxor, och barnen ville genast ha varsin.

(Äldste sonen ville för övrigt köpa ett slott för en krona, och jag undslapp mig att man en gång kunnat köpa ett då konkurshotat Kolmården för samma köpeskilling…  Tänk så obegriplig vuxenekonomi kan vara ändå!)

På fotosidan.se hade de en julkalenderutmaning som gick ut på att sätta en 24-bildersrulle i en analog kamera och köra en bild om dagen – en trevlig utmaning tycker jag, som dock inte haft någon analog kamera värd namnet på… eh, nånsin tror jag.

Och Lotten.se kör sin årliga gissningsjulkalender, som jag gett upp hoppet om att någonsin begripa något av, få saker får mig att tvivla starkare på min allmänbildning än den julkalendern. Men för den som verkligen vill ha en utmaning är den nog svårslagbar!

Tja – inte för att det här är jordens mest trendsättande (eller ens trendrätta) blogg, men jag ska väl inte vara sämre jag? Klart Himmel & Ord också ska ha en julkalender – åtminstone EN jul.

I skrivande stund sitter jag och samlar kraft att masa mig ner till källarförrådet i jakt på adventsljusstakar och vad det nu kan finnas för adventsgrejs därnere. Julen må i praktiken stå för dörren (och i handeln vara mitt i sitt vrålande crescendo), men i mitt stilla sinne är den ännu avlägsen.

Jag har antagligen nämnt det förut – jul är en komplicerad historia för mig. Jag är inte odelat positiv, om man säger så. Jag har inte fullt ut planerat vad min julkalender ska handla om – jag kör ”throw myself in on the deep end”-modellen, som vanligt. Men jag ska försöka hålla julreflektionstema, så kanske kommer komplikationerna fram längs vägen. Vi får se.

Men musik måste vi ha.

Julmusik är den mest okomplicerade faktorn i min julekvation. Varje år är det där jag börjar. Med att spela julmusik. Jag blandar julmusikmixen efter samma princip som jag blandar all annan musik – ju galnare, eller åtminstone konstigare, blandning dess bättre. Inte så mycket rävar raskar över min is, fast en och annan gammal körklassiker finns mer – samt en och annan liten udda fågel. Inte vet jag – kanske inte den mest originella mixen i världen heller, men den är min.

Och det blir musiken som gör att jag tar mig friheten att kalla det här julkalender och inte bara ”allmän-ursäkt-att-skriva-dagliga-blogg-blaj-inlägg-fram-till-jul”. En låt om dagen, i urval av yours truely.

Och så lite blaj till, dårå.

[iframe src=”https://embed.spotify.com/?uri=spotify:track:0uTVChzibEWKrXojPaJ9y1″ width=”300″ height=”380″ frameborder=”0″ allowtransparency=”true”]

Dagens låt vaknade jag med på skallen i morse – egentligen ingen riktig julmelodi, men den är fin och passar en gråmurrig och lätt melankolisk första decemberlördag. Dolly är också en rätt underskattad artist – så låt er inte luras av den kitschiga skivomslagsbilden, låten är värd att höras.

För er som inte har Spotify (fast det borde ni ha!) finns den även på YouTube.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.