Himmel & Ord

En posttraumatisk lavett

| Inga kommentarer

Vid elvasnåret, när varje vettig människa åtminstone ”tänker på refrängen”, sträcker sig efter tandborsten och intar någon form av horisontalläge, inspekterade jag istället statusläget på läsfronten. 70 sidor kvar. Jag skyndade ut i köket, återvände med ett glas vin och några ostbitar. Sova kan man väl göra när man blivit gammal, eller…?

Nu är klockan drygt halvett, boken utläst och vinslurken susar runt innanför pannbenet på ett ganska trivsamt sätt. Jag är inte det minsta ledsen för att jag inte hade vett att gå och lägga mig ”i tid”, även om jag vet exakt hur mördande tungt det kommer att kännas när väckningsappen i iPhonen sliter sömnen ur kroppen på mig om sisådär 6 timmar.

Sova kan man göra ”pau himmet”, sa vi som unga studenter på 90-talet. Numera är jag väl – med den tidens perspektiv räknat åtminstone – halvvägs till ”himmet”, men devisen håller än. Och det jag tänker ikväll är att ibland är det precis rätt att göra så. Inte för ofta – men att någon gång ibland helt sonika ge fan i att vara så förbannat förnuftig, kan faktiskt vara tämligen underbart.

Inbrottet spökar fortfarande i mitt huvud – skämtar med mig aprillo, rent av. I helgen, när vi skulle skjutsa äldsting-sonen till ett kalas blev jag plötsligt övertygad om att tjuvarna skulle ha stulit bilen också, fast båda bilnycklarna låg orörda i sina lådor. Dessutom har jag börjat tänka att inbrottet i förra veckan bara var en fråga om att rekognoscera – att när jag kommer hem kommer dörren vara inslagen, lägenheten urblåst, länsad på slitna IKEA-möbler och bättre begagnad elektronik.

Som sagt – den posttraumatiska nojjigheten är inte rationell nån enda stans, men den är påtaglig. Fast av någon anledning känns en kväll som denna, när jag ger fan i förnuftet och rationella argument och istället sitter uppe ”alldeles för sent” för att läsa ut boken jag började på igårkväll, som en välriktad lavett rakt i det fula, flinande posttraumatiska ångestnyllet. Jag kan inte riktigt förklara varför, men att det känns så är gott nog för mig, åtminstone just nu.

Nästa delikata problem på den nattliga agendan får bli att bestämma mig för vad jag ska läsa imorgon:

  • tjeckisk fantasy
  • en samling samtida sociologiska essäer om samhället och dess individer
  • dansk poetik
  • eller möjligen en spansk sagoroman…?

Ack, alla dessa beslut…

 

 

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.